Sverige döljer medvetet etnicitet av brott och bryter mot svensk lagstiftning!

• av Patrik Jönsson
• juli 26, 2016

Som vi alla kan konstatera är det parlamentariska läget inom Sverige väldigt skört. Idag kan man inte se någon konstellation som kommer att få över 50% i väljarstöd. Det var därför som man försökte sig på, enligt mig,  den idiotiska idén med DÖ (Decemberöverenskommelsen). Denna innebar att en minoritet i sig faktiskt skulle kunna styra Sverige.

KD ungdomsförbund (KDU) var de som i sig satte stopp för Decemberöverenskommelsen, sedan följde andra partier efter, vilket de i sig nog var lättade av att kunna göra. För själva visste de att de satt sig i en situation som i sig var omöjlig. Partianhängare rasade. Ursäkten att följa efter KDU och KD var därför en stor lättnad, då frågan inte behövde tas inom respektive allianspartier. Att man ens slöt en sådan överenskommelse anser jag som ytterst märklig om man förespråkar parlamentarism.

I grunden handlade detta om att inte ge SD mark. Tittar vi dock i vår historielupp, ser vi att partier både på vänster- och högersidan anammat politik från SD. Många åsikter har således gått från att vara “rasistiska”, till att nu till stor del vara norm inom olika partiers program. Detta påvisar att många politiker saknar ryggrad, man vänder kappan efter vinden.

Min slutsats är att vissa inte vågar titta på eller vill ta in sanningen. De är rädda för att få negativ kritik och repressalier i pressen. Således vill man istället erhålla positiva kommentarer. Tjohoo! Right? Därefter sitter man och smuttar på sitt vinglas, skuttandes på små rosa moln och njuter av all kärleksförklaring man får genom att vara “politiskt korrekt” eller PK (som man kanske säger idag). TRAMS!

Ska vi gå till verkligheten istället? Jag känner personligen anställda inom Public Service och SVT som fick hot och anklagelser från Sveriges Radio då hen rapporterade om kravaller i Stockholm som rörde invandrare. Det var tydligen inte ”ok” att skriva så, och personen anklagades (av SR) för att vara rasist. Den anklagades “brott ” var att bara rapportera det som skedde. Där måste vi väl alla ändå reagera? Rapportering ska ske neutralt, men den ska samtidigt också återspegla verkligheten.

Istället får man känslan av att staten sysslar med förmynderi. Till år 2009 hade BRÅ (Brottsförebyggande rådet) i uppgift av staten att även registrera förövare i brottslighet via ursprungsland. Men sedan sade det stopp, efter påtryckningar från regeringen.

Filosofiedoktorn och nationalekonomen Tino Sanandaji kommenterade nyligen problemet:
”Tabun mot redovisning av invandrares brott är inte i enlighet med lagen om officiell statistik: Officiell statistik ska finnas för allmän information, utredningsverksamhet och forskning.” *Lag (2013:945). Den ska vara objektiv och allmänt tillgänglig.”

Justitieminister Morgan Johansson** förklarade varför regeringen inte vill att BRÅ lägger några arbetsdagar på att sammanställa statistiken: ”Mot bakgrund av tidigare studier ser jag inte att ytterligare en rapport om registrerad brottslighet och individers ursprung skulle tillföra kunskap med potential att förbättra det svenska samhället, och jag har därför inte för avsikt att ge BRÅ något sådant uppdrag”.

Visst är det intressant och anmärkningsvärt att vår regering bryter mot svensk lag. Morgan Johansson anser inte att informationen i sig är relevant. Ändå är den så pass relevant att dessa saker fortfarande registreras idag, men blir inte publik för allmänheten! Visst känns detta en aning motsägelsefullt? Rent logiskt borde rimligen offentlighetsprincipen råda och underrätta alla sökande om information om nuvarande situation, eller åtminstone göra den tillgänglig. Är detta för mycket begärt? Får vi se siffror kan vi således fånga upp och adressera eventuella problem.

Det oberoende förnuftet säger att desto mer information man har om ett problem desto lättare kan man lösa det,  även om detta förvisso kan anses som obekvämt. Vår nuvarande regering är av en annan åsikt, vilket blir märkligt då vi som skattebetalare finansierar BRÅ. Återigen kan man fråga sig vem som är regeringens arbetsgivare? Enligt mig är detta inte rätt väg att gå.

Korten på bordet bör vara en viktig princip som alla myndigheter bör följa. Så borde och bör det vara inom alla frågor, för annars är det omöjligt för oss medborgare att på riktigt skaffa oss en åsikt baserad på verklig statistik och händelser i vårt samhälle.

*  https://www.notisum.se/rnp/sls/sfs/20130945.pdf
**  https://data.riksdagen.se/fil/0BD5D5F2-9688-4C30-BA00-9EB0D885F85C

Som vi alla kan konstatera är det parlamentariska läget inom Sverige väldigt skört. Idag kan man inte se någon konstellation som kommer att få över 50% i väljarstöd. Det var därför som man försökte sig på, enligt mig,  den idiotiska idén med DÖ (Decemberöverenskommelsen). Denna innebar att en minoritet i sig faktiskt skulle kunna styra…