Hur kan man som VD kraftigt höja sin lön när företaget går dåligt?

Ingress

Where have all the good leaders gone? En fråga som uppenbarligen inte bara gäller politiken utan även näringslivet. Under de senaste åren har vi sett äldre företag få svårare att konkurrera på marknaden, då man haft äldre teknik med högre driftskostnader än konkurrenterna som således kunnat erbjuda ett billigare pris genom försäljning av en högre kvantitet. I veckan har det visat sig att en flygbolags direktör, låt oss kalla honom direktör G. fått en löneökning på 2,4 miljoner (dvs. 25% ), samtidigt som bolaget nu ska spara 1,4 miljarder från tidigare 800 miljoner. Som stor företagsledare har man en sak att spela på för sina anställda och ägare, sitt förtroende baserat på omdöme. Därför kan man fråga sig hur denne direktör G. resonerat när han accepterat denna löneförhöjning som knappast skulle kunnat obemärkt förbi i osäkra tider?

Lika lön för lika arbete
Styrelseordföranden i det aktuella bolaget var snabbt ute i media och menade på att man nu höjer lönen för direktör G. så att den är konkurrensmässig med andra börsföretag. Då uppstår en intressant fundering, har styrelseordförande S. oroat sig för att direktör G. annars skulle “flyga” sin kos? Om vi räknat rätt borde direktör G. tidigare lön ha legat runt 8,1 miljoner per år, en ansenlig summa kan kanske tyckas taget ur sitt sammanhang; och motsvarar ca 103 genomsnittslöner (78 000kr / mån) för samma bolags piloter (numera ca 134. piloter). Tänk om direktör G. istället tackat nej till ordförande S. och istället föreslagit sänkt lön till 60 genomsnittslöner, hur hade då andra bolag i liknande situationer gjort? Inte nog med att direktör G. ingett förtroende hos sin personal som hade fått svårare att gå ut i strejk kommande år, han hade säkerligen blivit hyllad i både “Expressenskrapan” och Rosenbad; istället för att bli ännu en i mängden av ifrågasatta företagsledare.

Från Slott till häkte utan att inkassera vid gå
Vi har även kunnat se liknande händelser när ett “svenskt” bilföretag inte överlevde, där huvudrollsinnehavarna just nu får stå till svars för andra ekonomiska frågetecken rörande konkursen (dvs. inte sina löner). Samma dåliga omdöme med personer som skor sig har vi även kunnat se i fastighetsbranschen, där såväl chefer i byggföretag som statliga myndighetschefer renoverat för andras pengar och sedermera flyttat in. Vad är det som gör att personer som har det oerhört gott ställt ens riskerar att sätta hela sin heder och frihet på spel för att roffa ännu lite mer, oftast “småpengar” i sammanhanget? Fenomenet är för oss vanliga dödliga fullständigt obegripligt.

Lex Karl XII
Denne kung är på många sätt intressant, inte minst tack vare sin tudelade bild. Många förståsigpåare (alla känner vi någon) brukar snabbt framhålla honom som vårt största misslyckande eftersom han förlorade stora landområden i sina krig, det var bara det att han blev anfallen och startade inte krig mot vare sig Peter den Store av Ryssland eller August den starke av Polen.  Istället vann han flera slag och utvidgade stormakten Sveriges gränser, åtminstone initialt. Tittar man på ex. Slaget vid Narva  var Tsar Peters trupper minst tre gånger så starka räknat i soldater, och ändå vann svenskarna. Ur ledarskapssynpunkt är Karl XII intressant eftersom han valde att klä sig som en enkel soldat i karolineruniform, vilket säkerligen måste ha uppfattats som att kungen var en i ledet; det sände dessutom skrämmande signaler till fienden som undrade vem denne soldat- och krigarkung var.

Ledare som väljer att umgås med anställda istället för att distansera sig, genom att äta frukost eller lunch med dem kan inofficiellt bilda sig uppfattningar om hur olika delar av företaget mår; samtidigt som dessa i en högre grad vinner de anställdas respekt. Vem vill man arbeta hårdast för, någon som är hygglig och engagerar sig eller någon som sänker andras lön för att istället höja sin egen? Vem är inte villig att unna en hygglig och omtyckt chef en väldigt bra lön? Vem är mest respektingivande, direktören som sätter sig i ekonomiklass tillsammans med resten av sina anställda eller någon som åker business class och placerar resten av personalen längst bak i kabinen? Utan att vara historiker kan man misstänka att Karl XII förstod dessa enkla knep, en lära som uppenbarligen gått förlorad utanför Agunnaryds socken.

 

 

Where have all the good leaders gone? En fråga som uppenbarligen inte bara gäller politiken utan även näringslivet. Under de senaste åren har vi sett äldre företag få svårare att konkurrera på marknaden, då man haft äldre teknik med högre driftskostnader än konkurrenterna som således kunnat erbjuda ett billigare pris genom försäljning av en högre kvantitet. I…

2 kommentarer

Kommentera utan Facebook