John Ausonius även känd som "Lasermannen"

Fornuft_ingress1Mordet på Blanka Zmigrod i Frankfurt som länge varit på tapeten är på väg att få en prövning i tysk domstol. Detta är helt rimligt eftersom det finns starka misstankar att John Ausonius mer känd som Lasermannen är rätt gärningsman. Lyssnar man på de vittnesmål som finns i dokumentären “Lasermannen” skildrar de ett livsmönster där raseri tycks vara ett ständigt återkommande personlighetsdrag. Det faktum att en kvinnlig anställd som han en kort tid innan hamnat i bråk med på restaurang, rörande en försvunnen handdator, hotas av Ausonius dagar senare och sedermera skjuts i huvudet lite mer än ett dygn senare på vägen hem från samma krog, med samma kaliber som de svenska attentaten; borde vara en mycket försvårande omständighet.

Likheter med svenska brott
Vid tiden för hans attentat i Stockholm fanns det en rånare som tog sig runt på cykel och rånade b la banker. Den misstänkte kom att kallas “cykelrånaren”, det skulle senare visa sig att “Lasermannen” och “cykelrånaren” var samma person. Polisen visste alltså inte vid tillfället att attentaten mot invandrare och de många mystiska bankrån i Stockholm var utförda av samma person. Det faktum att den tyska kvinnan mördades av en man på cykel är en likhet som inte är avgörande, men som ändå är intressant. En annan likhet är att Lasermannen sköt flera av sina offer i huvudet, hans enda svenska mordoffer sköts likt Blanka Zmigrod i huvudet på kort avstånd. De tidigare offren hade överlevt och därför insåg han enligt egen utsago (i Gellerts dokumentär) att han var tvungen att skjuta någon i huvudet för att nå resultat, Zmigrod sköts förövrigt ca 3 veckor efter den svenska serien av attentat. Ammunitionen och pistolen var dessutom samma som Lasermannen tidigare använt, och när den dessutom är svår att få tag på i Tyskland borde samtliga varningsklockor ringa.

Är det troligt är det att man säljer ett mordvapen som använts?
Enligt uppgift påstår lasermannen att han skulle ha sålt sitt vapen med samma kaliber innan han for till Tyskland. Om man befinner sig på en rånar/mördar-turné i Sverige, är det då troligt att man slänger eller säljer sitt vapen? Risken att dra onödig uppmärksamhet för några i sammanhanget småpengar borde vara väldigt överhängande för någon med logiskt tänkande. Slänger man vapnet eller gräver ner det borde det ju dessutom vara enkelt att återlokalisera vart man kastat det, något möjligheten med en okänd köpare omintetgör; därför är det kanske föga förvånande att många anklagade skyller på okända omständigheter när indicierna växer. 

Bråket om Casio handdatorn
Enligt vittnesmål ska alltså bråket ha handlat om en handdator som försvunnit i garderoben på restaurang Mövenpick i Frankfurt i början av februari. En dryg vecka senare ska Ausonius ringt från Berlin och anklagat det framtida mordoffret för stöld. Tre dagar senare, 21 februari, dök han sedan upp och uppträdde mycket aggressivt och hotfullt och ska ha lämnat restaurangen med att skrika “vi ses!”. Natten mellan 22:a och 23:e februari blir mordoffret skjutet i huvudet och senare samma eftermiddag köper Ausonius en ny elektronisk kalender av samma märke på Frankfurts flygplats innan han flyger hem.

Med tanke på de omständigheter som finns i fallet är det inte alls förvånande att Tyskland vill låna Ausonius. Ausonius är dessutom flytande i tyska eftersom det är hans modersmål, (hans fader är från Schweiz) och har nog god möjlighet att göra sin röst hörd. Vad som vid en första tanke är förvånande är att det tagit tjugo år. En fräsch morddom borde dock försvåra möjligheterna att bli utsläppt inom den närmsta tiden, därför kan man vid en andra tanke fråga sig varför Tyskarna tar upp fallet när Ausonius är till åren kommen? Innebär en fällande morddom att en benådning blir avlägsen inom den närmsta tiden, får vi som medborgare lyfta på hatten att Tyskland tar denna möjlighet att åtala honom när en dom kan ge effekt på strafftiden (vilket den inte fått för 20 år sedan).

Oavsett är det viktiga att personer som försatt samhällen i skräck förblir bakom lås och bom, så länge man utgör en risk i någon form.

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook