Kamrat Klas Eklund är ekonomen som ville bli Sveriges svar på Al Gore, han var en av de tidiga i Sverige att försöka skrämma upp folket kring klimatalarmism. Eklund var fel på bollen då, och det har inte blivit bättre med åren. Att SVT väljer just honom som sanningsvittne beror på att han är väldigt vänster i sina analyser, det är ett säkert kort att intervjua. Med Eklund i rutan är public service som “bäst”, eftersom han får både möjlighet att hylla finansministern under bästa sändningstid samt påtala den låga statsskulden (men mörka att hushållen är top tio skuldsatt i världen) och sen lägga socialistiska åtgärdsprogram på bästa sändningstid. Erich Honecker hade garanterat gillat upplägget i kvällens propagandasändning.
Det här med gröna jobb…
Även om Eklund som åtgärd mot den kommande lågkonjunkturen han tar för given lyfter sänkta skatter med 2+2 stavelser, går han direkt vidare att börja prata investeringar i “gröna jobb”. När det kommer till “gröna jobb” är det något som låter bra, och det spelar på lyran som får klimatalarmister att tro att frälsningen är nära. Faktum är att ekonomi handlar inte om vem som är mest politiskt korrekt, utan vem som kan sälja så mycket varor som möjligt med så låga kostnader det går dvs. göra vinst. Det finns ingenting som heter gröna jobb, tvärtom handlar ofta gröna omställningar om att företagen kan göra vinster genom att återanvända eller återvinna produktionsfaktorer. Det är inte ett grönt jobb utan marknaden som ställer högre krav på att få ner kostnader; något politiker ofta vill ta åt sig äran åt. Ett bra exempel är Elon Musks bärraketer som landar på marken efter start, dessa är mer miljövänliga eftersom han slipper bygga nya och de kan tankas om direkt; det handlar inte om att göra naturen en tjänst utan det är en bonus i sammanhanget. Det är pengar som styr! Att föra fram gröna jobb som en räddning på svensk ekonomi, det är inget annat än semantisk smörja för att locka vänsterväljare.
Att satsa på lärarutbildningen i dåliga tider…
Eklunds andra räddning på ekonomin är att satsa på lärarutbildningen, som att det skulle öka Sveriges export? När en ekonom använder ordet “satsa” bör man dra öronen åt sig, eftersom det handlar om att “öka kostnaderna” för något. Därför måste vi fråga oss, är det troligt att en ökad kostnad för lärarutbildningen minskar hushållens skulder eller kommunernas höga kostnader för migration (vilket är där skon klämmer) eller är det mer troligt att de ökade kostnaderna ger mycket dålig avkastning på folkets ökade skattetryck?
Vad vi istället borde göra i dåliga tider
Istället för att i sann Keynesiansk (socialistisk ideologi) anda anställa människor i staten i dåliga tider, behöver staten istället lägga krut på exportindustrin i lågkonjunktur, dvs. dopa ekonomin. Ledfrågan är ‘Hur säljer vi mer varor till utlandet så vi kan anställa fler människor i våra företag’? Vilken byråkrati kan vi slopa för att nå detta mål? Pensionärer är exempelvis en grupp som inte sparar i ladorna, att ta bort deras skatt på pension så de kan handla ordentligt kan ge positiva effekter på ekonomin. Att göra dem mer “kapitalstarka” skapar helt säkert mer arbetstillfällen för människor utan utbildning i butiker och andra serviceyrken. Pensionärerna är dessutom inte någon liten grupp. Däremot skulle sossarna tappa en massa väljare som de låst i fattigdom, och därför kommer de aldrig röra denna skatt; man behöver helt enkelt människor att lova höjt bostadstillägg (eller något annat bidrag) om 3-500 kr efter ett val. Att låsa väljargrupper på det sättet, är minst sagt diaboliskt; det finns ingen grupp som är så förda bakom ljuset som landets pensionärer som val efter val röstar vänster.
Precis som Agenda skriver i sin motivering att bjuda in Eklund så är det en person vars kurslitteratur används på landets ekonomprogram; även undertecknad började där. Eklund är duktig på att beskriva vad riksbankens uppgift är (penningpolitik), och vad finanspolitik (regeringens pengapung) är; vilket han inleder med i TV på samma sätt som i sin bok. Vad vi däremot inte har bett om är att få Eklunds klimatalarmism och gröna jobb som svar på lågkonjunktur eller mer socialisering med ökade kostnader på lärarprogrammet nedtryckta i halsen som om det vore fakta; eftersom inget av det kommer rädda Sverige ur en lågkonjunktur. Lösningen ligger i att underlätta så våra företag inte får problem, utan att de kan bibehålla sin efterfrågan genom exempelvis ökad export och nya marknader. När Eklund istället blir ett sanningsvittne och där han i bästa sändningstid kan säga att finansministern har ekonomin i balans (trots att hushållen är oerhört skuldsatta), är det minst sagt anmärkningsvärt att han får stå helt oemotsagd.
Public service när public service är som “bäst”!