“Nu är det dags för Drottning Margrethe att lämna tronen” skriver Karin Lennmors som rubrik, återigen aktualiseras frågan om det finns medmänsklighet på deras s.k. redaktion? Vem är egentligen denne Fru Lennmor att sätta sig över det danska folket som älskar sin drottning? Vad är det för direkt otäcka människor man anställer på Hat-(ex)pressen, där man inte längre har en kompass vad som är värdig och ovärdig journalistik? Prins Henrik har inte ens varit död ett dygn och genast är denna figur ute och spekulerar i abdikering, något som inte ens tillhör den danska kulturen. Vad beror den typen av drivkrafter på, kanske kan vi finna svaret i vederbörandes track record?
Kanske är det den typen av oerhört missunnsam och illaluktande retorik som blir helt naturlig om man varit chefredaktör på Svensk Damtidning i hela 24 år, en av de värsta sortens tidningar vi har i det här landet? Kanske är det den typen av både låg medmänsklighet och omtanke tidigare underställda bevittnat, och som lett till att man gjort sig omöjlig på en tidning som duger alldeles utmärkt som substitut när toalettpappret tagit slut eller fungerar väl att tända brasa med en sån där dag när det är lite kallt och regnigt utomhus? Uppenbart har man under hennes ledarskap inte haft några synpunkter på att ha som affärsidé att tjäna pengar på vad kungahuset uppfattar som lögner, där jurister kopplas in; och där man inte i ett andetag känner medkänsla för de man skriver om. Kanske är det så att man efter så många år i “branschen”, där vanligt folk föraktar en för den slaskjournalist man är måste spekulera om danskarnas älskade dronning ska abdikera eller inte dagen när grannlandet befinner sig i landssorg; man gör ju trotts allt bara sitt jobb? När hon efterträtts på Svensk Damtidning av Johan T. Lindwall, tidigare hovreporter på Expressen och som av kungen hånats offentligt för sanningshalten i hans artiklar; kan vi se att den “stolta” traditionen fortlever på båda arbetsplatser även efter Fru Lennmors avsked – när dessa till synes tycks ha bytt arbetsplatser med varandra…
Är det inte Kamprads arv man gottar och grottar sig i kort efter hans död, så är det någon adopterad dotter vars relation nu blir förstasidesnyhet. Någon man aldrig brytt sig om annars, än mindre hört talas om. För alla som sett någon intervju med Herr Kamprad är det uppenbart att han var en person med stor integritet, därför är de sortens artiklar den värsta sortens skymf mot en av Sveriges duktigaste företagsledare genom tiderna. Är det där nyhetsvärdet ligger för Expressens läsarkrets, vem som ärver vad; eller vad är det för behov man försöker tillfredsställa?
Sannolikt är människan lagd att den ultimata underhållningen är en avrättning, mänskligheten har i alla tider sökt sig till den typen av platser; så även i Sverige. Nu sker den typen av socialt umgänge i Mellanöstern och asien, men vi har gjort på samma vis; bara det att vi inte hade arenor på den tiden. Tittar man på drevjournalistiken är det något som ses som naturligt, vilket kan likställas som social avrättning där man sänker någon (oftast) for good. Kanske är det den typen av lustar Fru Lennmos artiklar lockar till, dvs. mänsklighetens sämsta sidor och platser dit intellektet inte längre lyckas penetrera?
Från Oberoende Förnuft -redaktionen tycker vi det är synd att man på Expressen anställer personer med så ifrågasatt renommé, tidningen är trots allt grundad på väldigt goda ideal en gång i tiden.
Vila i frid Prins Henrik, det är det enda som är värdigt att uttrycka när vårt grannland befinner sig i landssorg.
Længe leve H.M. Dronningen
Bonusklipp: