Foto: heb@Wikimedia Commons

Ponera att du bor i ett hyreshus där grannen är grovt kriminell, är det då troligt att du avlägsnar låset på din ytterdörr eller är det mer troligt att du investerar i en gallerdörr? För svenska vänstermänniskor är det tydligt att man är rasist eller i övrigt en hatisk människa om man ens ställer frågan vem som knackar på dörren. I Danmark har vänstermänniskorna som t.o.m. sitter i regeringsställning en betydligt sundare syn, yttrandefriheten är nämligen starkare där och man tillåts uttrycka sin åsikt; därför förstår den danska regeringen (trots att dom är vänstermänniskor) att det ligger i Danmarks intresse att se vem som korsar gränsen när det svenska våldet exporteras till vårt fredliga och trevliga pölse- och smörrebrödsätande grannland.

Regeringens första uppgift är att skydda civilbefolkningen

I normala länder är en sittande regerings viktigaste uppgift att skydda civilbefolkningen, antingen genom att stävja brottslighet eller att uppmärksamma allvarliga problem; i Danmark använder man den principen och därför skyddas befolkningen genom kontroller. I Sverige som är världens mest extrema land är det som vanligt tvärtom, regeringens viktigaste uppgift är att berätta för folket hur verkligheten ser ut. Oavsett hur många mopeder som fylls med sprängmedel, mord som sker påstår regeringen att brottsligheten sjunker och att folket som påtalar problem är hatiska, hotar demokratin eller sprider fake news. En tidigare IS-terrorist eller annan papperslös har i Sverige mer fördelar kring tandvård än medborgare eller pensionärer som betalat skatt hela sitt liv.

Den svenska situationen är mycket allvarlig

Sverige står inte inför “utmaningar” Sverige har gigantiska problem, alla människor som talar om brottslighet i termer om “utmaningar” är en del av problemet. Det är personer som genom sitt sätt att uttrycka sig avslöjar att de inte tar kriminaliteten på allvar, sannolikt bor man i trevliga villaområden dit brottsligheten inte hittat. Samma människor som är för öppna gränser, tror på jordens undergång och tillber en tonåring är också de som både vill avskaffa fängelser och läxläsning samt håller fina tal om utmaningar i brottsligheten.

De uppkavlade ärmarnas politik

Att leva i en polisstat kan vara mycket tryggt om polisen är vänlig och vilar på demokratisk grund, skillnaden från de socialistiska ländernas poliser är att polisen är regimens förlängda arm. Att därför ha poliser i städernas centrum som kan vara på plats mycket kvickt är inte ett problem, utan en förutsättning för att skapa trygghet. Utöver det behöver Sverige kontrollera sina gränser och bedriva en noll-acceptans politik mot allvarlig brottslighet; istället för att demonisera människor som pratar om svenska problem i internationella medier. Att inte kunna ta till sig av “Last night in Sweden” som Trump sa, utan ifrågasätta vad han menade då man inte hade något mord eller hittade någon handgranat just den kvällen; det säger en del om vilka gigantiska problem Sverige har.

Därför bör vi alla uttrycka sympati för Danmark som tvingas dras med alla de problem svenska vänstern (inkl. Reinfeldt-ministären) skapat i det svenska samhället. Det är inte rimligt att de ska stå och titta på när mord och sprängdåd sker i Danmark för att “våra” kriminella reser dit, då bör de logga vilka som färdas över gränser; när var och hur. Den danska regeringens huvuduppgift är som sagt att skydda sin befolkning, det gör man genom att upprätta murar (vilket inte behövs då de kriminella inte ror över Kattegatt eller Öresund) och sedan bedriva gränskontroll. Den danska politiken är således lika “extrem” som president Trumps är mot Mexiko, det är bara det att Rio Grande är mycket kortare och går att simma över mycket fort; så en längre mur behövs för att kunna ha samma typ av gränskontroll.

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook