Gång på gång hör vi politiker som råkar ut för trassel som tar “timeouter”, idag rapporterar medier om att Kent Ekeroth tvingas ta timeout. Denna timeout är förövrigt Ekeroths andra, då hans första var efter det som i media blev känt som “järnrörskandalen”. Frågan kring politisk timeout är egentligen större än huruvida Herr Ekeroth svingat mot någon med för stor trut, utan vilka politiker vi vill ha som våra företrädare. Ekeroth lockar säkerligen de mer radikala krafterna inom Sverigedemokraterna, men han är garanterat ett sänke för mer moderata krafter och hans person försvårar definitivt möjligheterna till andra partisamarbeten. Sen är det säkert som Ekeroth säger att människor provocerar honom, dock måste man kunna vara så pass professionell att man håller sig ifrån bråk; om det så betyder att man inte rör sig i kroglivet.
Järnrörsskandalens bortglömda aspekter
Som vi tidigare tog upp i en artikel var själva järnrören i den tidigare skandalen en mindre detalj i vad som nästan passerat förbi obemärkt. Det faktum att Sverigedemokraternas rättspolitiske talespersonen Ekeroth står och tittar på när Erik Almqvist (SD) är på väg att göra en anmälan om olaga hot, när han efter polisens “jobbiga” frågor ångrar sig; och sedan skrattar åt kommentaren “det funkar alltid att vara ögontjänare” borde diskvalificera honom från justitieutskottet. Hade han istället haft någon form av rättspatos hade han ställt sig på den gripne mannens sida, istället för att skratta åt Almqvist tilltänkta anmälan om hot och bara tittat på (vilket man uppenbarligen inte tagit på allvar). Den typen av karaktär är inte bättre än rikspolischefen Eliasson som också är fel man på fel plats.
Ekeroths riksdags- och utskottsplats
Kent Ekeroth är vald till riksdagen, och hans mandat ska respekteras precis som alla andra folkvalda riksdagsledamöter. Däremot kan man med tanke på hans passivitet och handlande vid järnrörsskandalen ifrågasätta om det är någon man vill ska representera partiet i frågor om rättvisa? Uppenbarligen råder det brist av denna vara. Med tanke på att Ekeroth är civilekonom kanske det finns poänger i att se över om han inte kan göra mer nytta i t.ex. skatteutskottet, trafikutskottet eller varför inte EU-nämnden?
Det rimliga i Kent Ekeroths fall är inte att man tar semester i två veckor, och sedan gör entré som en renässansens renlevnadsmänniska; beroende på utredningens gång. Förslagsvis funderar SD-ledningen över vad som gör att vederbörande ständigt hamnar i dessa situationer (även om det sker pga. andras påhopp), sedan omplacerar man honom där han har en chans att uträtta något konkret. Någonstans rimmar det dåligt att vara rättspolitisk talesperson om just synen på rättvisa antingen tidigare brustit eller numera ifrågasätts… Kanske har man mer lycka i trafikutskottet?