Det är bisarrt att politiker som begår till synes systematiska bedrägerier (obs ej dömda än) för flera 100 000 kronor nu kan få miljoner i avgångsvederlag. Vad sänder det för signaler till ett samhälle när man kan vara kriminell och belönas med mångdubbla högre belopp för att man ställer sin plats till förfogande? Vi behöver därför få ordning i båten där vi ställer högre krav på våra folkvalda, eftersom de stjäl från alla medborgare; det är inte längre rimligt att dessa parasiter kommer undan… gång på gång på gång. Det räcker nu!
Dishonourable discharge räcker inte
Dessa individer stjäl från oss alla, dvs. vi bör betrakta det här som personer som tar mat från svältande äldre, eller ekonomiskt berövar äldre på ålderdomshemmen att ha en aircondition en stekande sommardag pga. likviditetsbrist. Det här är inte människor “som gjort fel”, det är människor som utifrån demokratiska medel fått förtroendet att leda vårt land, och som istället hänsynslöst låtit staten bekosta deras privata utgifter eller t.o.m. reseräkningar i Sverige när man varit utomlands. Dessa personer måste därför straffas ordentligt för att statuera exempel att den här sortens beteende inte är okej, det räcker inte med att betala tillbaka “och göra rätt för sig”. Hur många andra tjuvar har vi förtroende för om dessa betalar tillbaka vad de stulit? Skillnaden är att en vanlig tjuv inte gjort eller gör anspråk på att styra vårt land.
Politiker som begår grova brott bör få garantipension
Rimligen bör man rycka hela fallskärmen och ge dessa figurer garantipension, statuera exempel att det här inte är acceptabelt. De eventuella privata insättningar man gjort bör man rimligtvis få behålla, men att riksdagen ska betala fallskärmar eller pensioner till dömda kriminella är en bisarr tanke. Samma gäller självklart KD-kvinnan Pernilla Günther eller de generaldirektörer och tjänstemän som avpolletteras efter maktmissbruk eller annan korruption. Om man stjäl från ett bolag, är det då troligt att man får ut någon miljonfallskärm? Det är snarare så att människor i offentlig tjänst ska man ha mycket högre straff på, eftersom de stjäl från oss alla; och de har dessutom ett förtroendeuppdrag som de allvarligt missbrukat. Tyvärr är det deras vänner som sitter som nämndemän och därför är man inte beredd att nyttja straffskalan, därför kommer en tungt kriminell person som Mona Sahlin undan med villkorlig fängelsedom; medans en företagare får spendera år i fängelse.
Inte nog med det så har Sahlin fortfarande klippkort i olika medier, lever vi i en rättsstat när “klyftorna aldrig varit större” mellan den politiska adeln och det svenska folket?
Det är tydligt att de som talar mest om jämlikhet inte lever som de lär varken mot lagen eller mot sina väljare, och att man utnyttjar systemet. Kommande regering kommer att behöva städa upp och införa tjänstemannaansvar tillsammans med skärpta straff för politiker som bryter mot lagen. Förslagsvis inför man en straffökning om 30-50 % för den här formen av korruption i syfte att symboliskt visa att den här sortens beteende skadar förtroendet för hela statsapparaten. Samtidigt som man ger dem samma “trygga” minimipension som dessa gett svenska folket, brottslighet ska inte löna sig och det är tydligt att Sverige behöver en sheriff. Gör vi ingenting får vi det Moral Hazard beteende vi har idag där kriminella politiker tar högre risker för att de är försäkrade (värsta som kan hända är den mjuka miljonfallskärmen). Därför bör vi se till att den inte utvecklar sig utan att dessa individer får känna av den “trygghet” de gått till val på att ge andra.
Som man bäddar får man ligga. - Svenskt ordsråk