I Dagens industri kunde vi häromdagen läsa att Ulf Kristersson, Moderaternas ekonomiskt politiske talesperson uteslöt möjligheterna till folkomröstning om Swexit och menade att “man leker med elden”? Frågan är vad man har för synsätt om man är motståndare till att folket ska få säga sitt i en så pass aktuell fråga? Inom politiken “brukar man säga votering är begärd och skall verkställas”, uppenbarligen vill man inte det i frågan om EU. Visserligen är detta en viktig fråga, men råder det tvivel kring om svenskarna legitimerar maktförskjutningen till Bryssel är detta viktigt att kontrollera. Visserligen är folkomröstningar vägledande, men lyssnade man 1994 borde man kanske göra det 201x? Frågan man som väljare bör ställa sig är om vi ska vara med i EU för att partiernas företrädare vill det, eller för att folket vill det?
Frågan är om det inte är Ulf Kristersson som “leker med elden”?
“von oben- retorik” och maktutövning i strid mot folkviljan har sällan lönat sig historiskt, utan har ofta resulterat i politiskt kaos. Detta kan vi även se i Storbritannien där många har röstat nej till medlemskap, och många politiska ledare kastat in handduken. Vi kan även se det i Sverige där EU skepsismen vuxit kraftigt, både bland köksborden men även bland EU-kritiska partier. Det tåls att säga att politikernas arbetsgivare är svenska folket, ibland får man känslan av att vissa uppfattar det som något annat. EU måste vara relevant för det svenska folket, annars kommer inte det svenska folket vilja vara med. Det innebär inte att det svenska folket har “misslyckats” eller “svikit Europa” utan bristen ligger hos EU. När EU inte reder ut stora problem, vill straffa Storbritannien för Brexit är det väl helt rimligt att svenskarna får säga sitt? Vi röstande för frihandel 1994, inte överstatlig union med President och flagga. Hur man kan beskriva det som “leka med elden” gör att man kan undra om Ulf Kristersson förstår vem han egentligen representerar? Kanske handlar det om andras intressen snarare än det svenska folket?
Av Ian Fernheden
Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.