Den ene målar om sin båt med miljögifter, efterträdaren kör bil med en gammal smutsig dieselmotor; samtidigt orerar man för vanligt folk om miljön och vikten av feminism och jämställdhet. Men vad betyder dessa ord, när vi så tydligt kan se vilka handlingar och val vederbörande gör? Vad har vi för politiker som uppenbart fokuserar på miljöfrågor för att vinna väljare, istället för att vara idealist och leva som man predikar; något som åtminstone varit respektingivande. Är det den sortens politiker vi vill ha, människor som går med i ex. nykterhetsrörelsen men i mörkrets sken tar några jamare när ingen ser på; moralpredikare som säger hur vi andra ska leva men själv syndar utan att blinka? Ett mönster som uppenbart gäller både företrädare och efterträdare. Tack men nej tack.
Det var i kvällens SVT Opinion Lövins bilval ifrågasattes i bästa sändningstid, och det var en vice statsminister och miljöpartist som såg mycket besvärad ut. Som försvar skyllde hon helt på sin man som skulpterar och kör tunga stenar, som ledande “feminist” i landet är det märkligt att hon inte har inflytande över familjens val av fordon? Det är dessutom anmärkningsvärt att någon som skriker sig rosa av jämställdhet inte tar solidariskt ansvar för familjens bil, utan istället skyller på familjens patriark; ett mycket klassiskt mönster bland feminister. Rörelsen har nämligen gjort sig kända för att sopa problemen under mattan, alternativt påtala dem men klandra andra (ofta män) för sina egna tillkortakommanden; nu går man till och med så långt att man hänger ut sin make som saknar möjlighet att försvara sig i bästa sändningstid. En bil som för övrigt brummar omkring med sina stora utsläpp ofta i Stockholms innerstad, en zon man dessutom går till val på att göra dieselfri; bedriften måste vara ett nytt rekord i svenskt politiskt hyckleri.
Från Oberoende Förnuft redaktionen får vi framföra vårt grattis, allt lika kul när nya rekord överträffar de gamla…
Förklaringen är minst sagt märklig eftersom det finns andra miljövänliga alternativ som hade kunnat användas, dessutom tåls det att fråga varför familjen inte samåker då man uppenbart tycker norrlänningarna ska göra det (som kan ha många mil mellan varandra).
Samma resonemang kan även föras mot Lövins företrädare Romson (ministern som betraktade alla som åkte pendeltåg i Stockholm som svenskar oavsett medborgarskap) målade om sin båt med miljögiftig färg; eller Miljöpartiets andra hälft Fridolin som låter regeringsplanet flyga 4,1 mil från Arlanda till Bromma för att hämta upp honom. Officiellt sätt har Fridolin och Lövin förutom att vara “miljökämpar” varit ledande röster för att stänga Bromma flygplats, vilket gör händelsen än mer pikant.
Man behöver inte lyfta radikalt naiva uttalanden som att Fridolin skulle fixa skolan på 100 dagar, det räcker med att ställa sig frågan lever denne politiker som “hen” lär? Tycker man att det inte gör något att man flyger från Bromma när man förespråkar nedläggning, eller att regeringsplanet flyger några mil för upplockning; ja då ska man självklart rösta på detta parti. Vill man däremot ha politiker som lever som de lär, som inte dömer eller skyller sina egna misstag på andra då är inte Miljöpartiet rätt parti.
Hur kan man prata om jämställdhet och s.k. feminism men helt förneka inblandning av familjens val av fordon med hedern i behåll? Svaret är mycket enkelt och kort, det kan man inte. Det här är politisk harakiri när den är som bäst, som vi alla kan skåda från första parkett.
Stort tack Belinda Olsson – Allt äro förlåtet. Public Service värd namnet.
https://www.youtube.com/watch?v=OPvt7MDApgI