Vad har vi egentligen för en justitieminister som sitter i prime time och spekulerar huruvida Jimmie Åkessons utspel om att förbjuda nazistiska organisationer handlar om sätta stopp för en konkurrent eller inte. Det faktum att spekulation blir till sanning för många individer som inte lärt sig att vara källkritiska gör att tilltaget är att betrakta som allvarligt, eftersom resultatet gränsar till förtal. Inte nog med att uttalandet är oseriöst, det är dessutom ointelligent eftersom skillnaden rent ideologiskt är stor mellan Sverigedemokraterna och Nordiska motståndsrörelsen (NMR).
Lex Sverigedemokraterna
Visserligen skapades Sverigedemokraterna av personer av klart tveksam karaktär, men det är uppenbart att mycket har hänt under dessa år. Partiet är idag ett demokratiskt parti, som dessutom har högt folkligt stöd (i vissa undersökningar upp till 30 %). Partiet vill dessutom bevara demokratin (tillskillnad mot NMR), dvs. argumentet om att de skulle “hota den svenska demokratin” är att betrakta som rent förtal. Folk röstar på Sverigedemokraterna eftersom de är den politiska kraft som agerar opposition (försöker ta makten genom att fälla regeringen), Decemberöverenskommelsens konsekvenser bör inte underskattas. Däremot är det tydligt att en rad figurer med mycket tveksamma åsikter har nästlats sig in i partiet, Expressen och David Baas har exempelvis avpixlat en rad figurer med minst sagt tvivelaktigt renommé. Partiet har dessutom en nolltolerans mot avvikande åsikter, vilket varit tydligt eftersom medlemsutskottet tycks ha uteslutit de figurer som ertappats med kontakter med extrema organisationer.
NMR har ca 160 aktiva medlemmar i Sverige
Vad får justitieministern att tro att partiet skulle vara intresserade av nazistiska sympatisörer? Det faktum att Morgan Johansson spekulerar i ämnet tåls att ifrågasättas när denna gruppering endast har 160 medlemmar i Sverige? Sverigedemokraterna appellerar idag till miljoner av röstberättigande, i valet 2010 fick exempelvis nazistiska Svenskarnas parti ca 600 röster; i valet 2014 var partiet nedlagt. Rimligen måste vi ställa oss två frågor; varför skulle Sverigedemokraterna vara intresserade av dessa (om vi räknar högt) 1000 röster när de idag vänder sig till miljoner? Varför skrivs det ständigt i media om denna ytterst marginaliserade grupp, när de knappast åtnjuter något större demokratiskt eller medialt inflytande? En mer väsentlig fråga är hur justitieministerns logik om att 160 personer kan ses som en konkurrent till Sverigedemokraterna som fick ca 800 000 röster 2014? Rimligen bör Johansson få kritik eftersom anklagelsen både saknar grund och smädar deras motståndare eftersom begreppet “skuld genom association” är ytterst utbredd idag; som rättsapparatens högsta företrädare är uttalandet minst sagt ovärdigt och direkt ointelligent. Fenomenet förekom flitigt i USA där den ytterst marginaliserade gruppen Ku Klux Klan (år 2008 var de 6000 medlemmar) flitigt associerades med Trump, något som till och med Sveriges Radio ägnade sig åt; när Trump sedermera fick nästan 63 miljoner röster tåls det att fråga sig hur relevant rapporteringen egentligen varit?
För eller emot ett förbud?
Frågan om för eller mot ett förbud kokar ner till om det är värt att förbjuda antidemokratiska organisationer genom att göra begränsningar i vår demokrati? Frågan borde vara än mer väsentlig när NMR har så få som 160 aktiva medlemmar, kan dessa på allvar utmana vår demokrati idag? Det är högst troligt ett mer allvarligt problem att medierna ger dem löpsidor så fort de marscherat eller stört någon annan organisations möte, vilket inte är konstruktivt om dem om man vill få dessa grupper att minska. Ur polisiär synpunkt är det kanske t.o.m. bättre att låta dem marschera eftersom man då kan kartlägga vilka som är medlemmar, och vad dessa gör exempelvis på internet. Ett förbud skulle knappast upplösa organisationen, utan den hade istället gått ur jorden; rimligen kan man fråga hur väl underrättelsearbetet hade fungerat då? Således borde det vara bättre att låta dem marschera, däremot bör media ignorera dem totalt; eftersom uppmärksamhet är direkt kontraproduktivt.
Det är av största vikt att vi tillåter människor att ha en kritisk åsikt till migration, på samma sätt som vi tillåter människor att vara för öppna gränser. Statistiken borde vara den faktor som står i centrum som man sedan drar sina slutsatser från, inte någon slags tro eller övertygelse. Ingen av ytterligheterna hade gagnat vårt land, utan svaret behöver formeras i att kunna försörja sig själv (om vi bortser från rena temporära skyddsbehov). Oavsett vad vi tycker om Sverigedemokraterna måste vi alla som är demokratiskt sinnade inse att det är stor skillnad på att sympatisera med Sverigedemokraterna och nazistiska organisationer, det är inte hederligt att påstå att dessa tillhör “samma kant”. Sverigedemokraterna är exempelvis Sveriges Israelvänligaste parti, vilket står i direkt kontrast med nazismen. Personer som ex. Henrik Arnstad (som nu i helgen naziststämplade den moderate riksdagsmannen Hanif Bali på twitter) har skadat samtalsklimatet genom att stämpla nazist i pannan på de som har en avvikande åsikt än honom själv, det är oerhört problematiskt eftersom det finns många problem kopplade till migrationen; dessa problem har han mer än kanske någon annan försvårat att lösa. Det faktum att Arnstad sedermera citeras av statsministern, och högst troligt influerat justitieministern är problematiskt då han borde betraktas som en vanlig “dåre på stan” som utövar sin yttrandefrihet eftersom han är lekman på ämnet historia. Vill man få Sverigedemokraterna att minska bör man vara oerhört saklig i sin argumentation, att göra en ointelligent associering är att betrakta som att såga av den gren man sitter på; eftersom man ifrågasätter sin egen trovärdighet… dvs. den faktor som är nödvändig för att kunna uträtta det politiska hantverket.
Nu blir väl Hanif Bali och hans nazistvänner i NMR jättesura? 😱 pic.twitter.com/pcHPmDExUO
— Henrik Arnstad (@arnstad) 23 september 2017