En praktskandal rullar just nu upp inom Centerpartiet där en av deras företrädare friat en man som stått anklagad för hustrumisshandel eftersom att han är av “god familj”. Naiviteten har uppenbart inte tagit slut där, nu visar det sig att den kristna tidningen Världen idag rapporterade redan 2011 att samma kvinna varit ansvarig att bestämma 40 migrationsärenden, hur många det är idag låter vi vara osagt. Dessutom ska tre konvertiter dvs. tidigare muslimer som konverterat och blivit kristina blivit nekade asyl. I ett av fallen från 2010 rapporterar samma tidning att kvinnan tillsammans med domaren kommit till slutsatsen “inte konverterat av genuin övertygelse”. Är det verkligen rimligt att religiösa personer oavsett tro bestämmer, om personer som lämnat deras tro för en annan ska få asyl?
Religiöst jäv
Det borde säga sig själv att den aktuella nämndemannen kan brista i sin osaklighet i dessa ärenden då en konvertering borde ses som ett misslyckade eller förräderi av de som är engagerade inom respektive helgedom. Således är det direkt olämpligt att ge personer inflytande som utifrån sina egna idéer kan hamna i en personlig intressekonflikt, det är dessutom felaktigt eftersom personen kan agera helt hederligt med och ändå hamna i en negativ situation om det finns sakliga själ att neka asyl. Med det sagt kan det mycket väl vara så att dessa tre fått en rättssäker prövning, men när formuleringar finns där man ifrågasätter hur uppriktig konverteringen är ringer varningsklockorna. Däremot kan det finnas poänger att ha fredliga skriftlärda med i dessa processer för att helt enkelt neka extremister, eftersom dessa utifrån svenska ögon och kunskaper är svårare att upptäcka hos våra tjänstemän. En svensk skriftlärd borde snabbt som sakkunnig fastställa hur mycket man vet om den religionen man sägs konverterat till.
Inställning till migration kopplat ur jäv-synpunkt
För att slippa politisk korrekt motargumentation skulle man kunna resonera att det är fel att ha med personer med restriktiv syn på migration i dessa domstolar; dock är det en legitim åsikt i ett sekulariserat land. Det är i linje med demokrati att förespråka både liberal eller restriktiv flyktingpolitik, det är däremot mycket bedrägligt att koppla det senare mot alla människors lika värde. Vi utvisar eller behandlar inte människor olika beroende på trosuppfattning.
Rätt lösning kan vara att ha olika regler för olika länder
Däremot är det inte hets mot folkgrupp att anse att länder med närmare kulturell anknytning ska ha lättare migrationsprocesser, och att andra ska ha svårare. Det organiseras med hjälp av undantag, till en annars stram politik. Exempelvis är London en av Sveriges största städer, med många svenskar boendes där; därför kan det vara en god anledning att göra ett undantag för de britter som vill flytta hit när det finns så starka band mellan våra länder. Sådana system har vi redan idag med ett flertal europeiska länder genom Schengen, och uppenbart har ingen kritiserat det utifrån perspektivet “alla människors lika värde” (då alla utanför Schengen inte får dessa rättigheter).
För att värna rättssäkerheten bör därför personer med speciella intressen (som stark religiös övertygelse) hållas borta från domstolar. Att däremot kalla in sakkunniga, om nu det behövs för att utvärdera om någon talar sanning borde inte vara förbjudet; men då kanske det behövs fler perspektiv än ett? Speciellt om det nu är frågan om någon som konverterat från en religion till en annan och söker asyl. Det är således rimligt att man gör en granskning för att se hur denne centerpartistiske (var trots allt medlem under dessa år även om hon uteslutits idag) nämndeman resonerat i de fall hon haft inflytande. Artikeln ovan kopplat mot en partiorganisation som inte fungerar borde oroa alla som värnar rättssäkerheten i Sverige.