I morse kunde vi höra att vi har “problem” i Sverige, vissa “problemområden” anses av SVT vara för homogent svenska; men regeringen och bostadsminister Peter Eriksson (MP) arbetar på att försöka bryta detta utanförskap. Hur många andra länder i världen har en regering och en statskontrollerad tv-kanal som benämner områden med en hög grad av inhemsk befolkning som “problemområden?”. Om man åker till Tokyo som är höggradigt homogent, befinner man sig då i ett riktigt “problemområde”; en stad i djupaste misär? Hur är det möjligt att medarbetarna på kanalen tycks vara överens om att områden med mycket låg brottslighet, där människor sover gott om natten är problemområden; kanske borde fokus ligga i motsatt riktning?
SVT-Medarbetarna presenterar fler problemområden i Sverige…
SVT-medarbetaren och tidigare kulturchefen på Aftonbladet Karin Magnusson nämner hör och häpna “problemområden” som Södermalm i Stockholm, Majorna i Göteborg, innerstaden i Malmö varav bostadsminister Eriksson tillför andra områden som Täby, Lidingö som också behöver bli mer mångkulturella. Ministern framhåller även att man i utsatta områden ska komplettera med bostäder för andra typer av grupper. André Pops som gått från sporten till nyheterna vill lägga till Pajala och Vaggeryd som är mindre orter som även de har “problem” eftersom de inte har tillräckligt med mångfald. Peter Eriksson menar dock på att det finns många kommuner som har problem med självbilden, eftersom de inte vill inse att de har problem med en etnisk mångfald.
Det faktum att det inte finns en kritisk fråga kring huruvida svenska områden är “problemområden” eller inte, gör att public service mister sin roll som oberoende medium och övergår istället till ett instrument för regeringens politik och synsätt. När SVT numera använder kvällspressen som bas för sin personalrekrytering och politiskt färgade individer som exempelvis tidigare kulturchefen Magnusson och programdirektören Helin är det tydligt att SVT behöver läggas ner och återstartas; man uppfyller inte längre de krav människor har på oberoende. Idag resonerar man att en stor del av deras tittare anser att de är oberoende, och att dessa validerar deras synsätt; vilket är fel eftersom oberoende endast uppnås om mer eller mindre alla instämmer i uppfattningen. Är det tydligt att en viss sorts åsikter åsidosätts eller hamnar i skymundan, vilket är fallet då flera riksdagspartier har en kritisk syn; är man inte längre oberoende. När man inte reagerar själva utan från redaktionen argumenterar att dessa områden är problemområden är ett mycket tydligt tecken på att det är politiska värderingar man sprider, det här är inte public service roll; dagens propagandasändning borde anses bryta mot sändningstillståndet.