Socialism innebär alltid att den solidaritet de på sin höga piedestal bjuder på, är det någon annan som ska betala. Margret Thatcher, brittisk premiärminister och känd för sin visdom (och inte sitt kön) sa “The problem with socialism is that you eventually run out of other people’s money.”; vilket inte kan bli tydligare när unga radikaler som Philip Botström vill låna 100 miljarder per år för att lägga på klimatpolitik. För någon som aldrig tänkt en kritisk tanke låter det säkert fantastiskt, men vem är det som ska betala för deras generositet; deras arbetslösa och bidragsmutade väljare? Knappast. Det är alla vi riktiga arbetare som betalar skatt och vill få vår ekonomi att gå ihop.
Hur mycket lägger vi idag på klimatet?
Tittar man på klimatfrågan utifrån ett ekonomiskt perspektiv är det aldrig någon som vill svara på hur mycket vi lagt på klimatfrågan, ej heller om det finns något tak på pengar att “satsa” (dvs. elda upp). Avkastning på inventeringen (return on investment) är det inte heller någon som vill kännas vid, istället framstår klimatsatsningar som stora svarta hål där vi varken vet kostnader eller ev. intäkter från dessa kostnader; uppenbart vågar inte heller riksrevisionen ta i frågan med tång (vem vill förlora jobbet?). Istället vill socialister överbjuda varandra i att vara mest miljövänlig, på alla vi skattebetalares bekostnad i sann solidarisk anda. Ungsvenskarnas reportage ovan är därför väldigt träffande, en massa människor samlas och vill satsa utan att förstå vad man ska satsa på; en rörelse som blir allt mer sektlik. För övrigt tåls det att säga att statsminister Löfven lovade i veckan 8 miljarder till FN, dvs. kostnaden för att ta bort den orättvisa värnskatten x 2.
“Företagen måste reglera utbuden för miljöns skull”
Lyssnar man på Ungsvenskarnas klipp ovan tåls det även att säga att de Tobias Andersson intervjuar saknar verklighetsförankring. Alla socialister har läst Karl Marx, medans antisocialister förstår Karl Marx brukar man säga. Därför är det intressant att höra de tycker att företagen ska minska sina utbud, så resonerar nämligen socialister; i en plankekonomi är det staten som bestämmer vad och hur många som ska tillverkas. Hade de förstått hur handel fungerar är det precis tvärtom, när du går in i en butik har butiken varor som de tror att du vill köpa. De skräddarsyr nämligen sitt utbud utifrån vår efterfrågan, att således tro att man bara kan skära ner och ha ett mindre utbud säger en del hur lite man vet om ekonomi. Ett företag som inte kan sälja vad de tillverkar kan inte överleva om man inte på socialistiskt vis får kapital utifrån oss skattebetalare; därför ska man inte rädda företag vars produkter ingen efterfrågar.
Klimatalarmism är en socialistisk rörelse där makten ska flyttas från oss människor till staten. Det är också ett ypperligt verktyg för att få människor att betala skatt, skatt som åker rakt ner i politikernas fickor istället till utvecklingsavdelningarna i våra industrier. Betalar man klimatskatt och tror man gör en insats för miljön, då är man mycket naiv; man har istället fixat att exempelvis en avsatt landshövding kan få en generaldirektörslön på regeringskansliet i Stockholm. När unga socialister vill låna 100 miljarder till något som vi inte vet om vi ens kan få valuta för pengarna, och skuldsätta svenska folket; då måste även den mest naiva av klimatskattebetalare vakna och inse hur oansvarigt beteendet är. Vi kan inte äventyra våra företag eller deras anställda skattebetalare med höjda skatter pga. dyra utlandslån (med fallande krona), för att socialisterna ska kunna påvisa sin solidaritet; den sortens givmildhet har vi inte råd med. Svenska skattepengar ska stanna i Sverige!