Först och främst tåls det att fråga varför människor flyttar nära Bromma Flygplats för att sedermera inte kunna “stå ut med ljudet” från landande flygmaskiner eller bosätter sig intill en kyrka och beklagar sig över kyrkklockorna? De aktuella kyrkklockorna på Kungsholmen har ljudit sedan 1600-talet, närmare bestämt från Karl XI:s tid; men sedan tv-kändisen Heinos brev har de nu tystat. Under dagen ringer det numera begränsat vid dop, begravningar, mässor och vigslar. Varför kan man fråga sig? Varför får en mycket liten minoritet ständigt diktera villkoren för en majoritet? Svaret kallas intersektionalitet och identitetspolitik vilket blir än mer angeläget desto “kändare” man är; kändisskapet är att betrakta som en katalyserande dimension i sammanhanget.
Vem är mest kränkt i samhället?
Idag handlar det inte om bästa sakliga argumenten eller vem som har rätten på sin sida, utan helt enkelt vem som kan utmåla sig som största offret. Det är därför den amerikanska politikern Elizabeth Warren gjort ett DNA-test för att påvisa att hon är Cherokee-indian, hon vill kunna argumentera som om hon vore ett offer för personer som Trump; eftersom identitetspolitiken “liberaler” gör gällande handlar om vem som kan tillhöra flest offergrupper. I hennes fall klarar hon då två, hon är kvinna (transkön väger dock tyngre) och potentiellt 1024-dels indian (trots att Cherokee-stammen tar avstånd från henne). I Pekka Heions fall kan han som homosexuell man kvalificera sig till en offergrupp, hade han varit färgad och trans och kanske haft en avvikande religion hade hans åsikt vägt ännu tyngre. Det här kallas intersektionalitet och handlar om hur olika personer utifrån marxistiska ideal får mer att säga till om desto fler offergrupper man kan hävda medlemskap i. Dessa ökar exponentiellt om personen är kändis och har en egen medial plattform att stå på, vilket är fallet med Pekka Heino.
Kyrkan måste stå upp för sig själv
Anledningen till att många lämnar Svenska kyrkan beror inte bara på att de inte längre tror på gud (även om det så klart också är en orsak), utan många ogillar att kyrkan inte står upp för sig själv. Jesus utmålas som hen, ärkebiskopen uttalar att profeten Mohammed också kan vara vägen till frälsning och det är tydligt att man har en anpassande inställning mot andra religioner. Det människor vill höra är ni får tro vad ni vill, vi har respekt för det; men vi tror så här. En inställning som inneburit att man inte tummat på sin egen identitet samtidigt som man visat respekt mot andra människors uppfattningar. Istället har det blivit tvärtom, där Heinos tystnade av kyrkklockorna framstår som allt annat än en isolerad händelse; vilket beror på att kyrkan ger efter på sina traditioner. Kyrkan har en sak som människor värdesätter, det är traditioner; man går i kyrkan för att få del av de traditionella ritualerna som funnits i Sverige över 1000 år. Om man tar bort “fadersbegreppet” för att göra Gud till hen, vad har man egentligen vunnit?
Hur många går med i den politiskt korrekta kyrkan och hur många lämnar?
Hur många går med i kyrkan för att Jesus blir “hen” och fadern blir “föräldern”? Gemensamt för kulturmarxister (dvs. människor som bekämpar traditioner och klassisk kultur) är att de ofta är sekulära, är det troligt att dessa personer ansluter sig till kyrkan för att man gör retoriken s.k. “inkluderande” (de facto exkluderande)? Hur många människor kan egentligen den nya omskrivningen “Vår fader” istället för “Fader vår du som är i himmelen?” Det faktum att den senare är skriven på äldre svenska gör den kanske både lättare att komma ihåg, samtidigt som det ökar det emotionella värdet i läsningen? Går vi på Vasamuseet uppskattar vi fartyget för att det är just gammalt, hur många hade tyckt det var intressant om det var en nysnickrad replika som såg likadan ut?
Vill kyrkan behålla medlemmar är det kanske just traditioner, ritualer, kyrkklockorna och vacker musik de ska satsa på; för vad har man annars? Människor är inte intresserade av en politisk korrekt kyrka, utan man vill ha en modern kyrka med högt i tak; som står upp för sig själv och sina medlemmar. Därför blev många förfärade när man under Almedalsveckan störde ut den klassiske högerdebattören Thomas Gür genom att aktivt starta sina kyrkklockor, den sortens idéer är fel väg att gå; även om partnerna någon vecka senare kom överens. Kyrkan har funnits i över 1000 år i Sverige, det är värt något; att kyrkan viker sig för en kändis är fel väg att gå. Låt Kungsholms kyrkas klockspel ljuda igen!