Solidaritet handlar inte om vad du kan ta av andra, utan vad du själv är beredd att ge. Att minska klyftor handlar alltid om att man ska ta från de som råkar tjäna lite bättre, för att alla ska ha det lika “bra”; på Kuba har man kommit så långt i sitt jämställdhetsarbete att både ögonkirurgen och bartendern tjänar 200 kr i månaden. Det är möjligt att man kommit ännu längre i Nordkorea, redaktionen har inte varit där. Varför kan inte klyftorna minska genom att man också skattebefriar de som tjänar sämst, så fler svenskar kan leva bättre? Istället tänker alla som likt damen (i kvällens Aktuellt) blivit matad med vänstertankar att 17 000 i pension är orättvist när någon får 60 000 kr. I hennes marxistiska värld gör hon alltså anspråk på någon annans lön för att hennes är sämre, hur kan man kalla det rättvist eller solidariskt?
Julafton utifrån ett jämställt perspektiv
Det damen i klippet säger är samma sak som att göra anspråk på någon annans julklappar bara för att man själv tycker sig fått för lite. Om två par firar jul tillsammans och den partnern ger sin respektive något dyrt, är det då rimligt att man själv ser det som orättvist och vill bli kompenserad? Eller borde man kanske byta partner om det är allt för dålig (snål) utdelning? Om ett företag avlönar någon mer än någon annan, eftersom det finns expertis som gör att företaget är mån om en viss kompetens; är det då synd om de som inte har den? Eller är det snarare så att man får försöka skaffa sig mer kompetens för att ha samma möjlighet att förhandla upp sin lön? En utbildning exempelvis?
Att damen själv tycker det är “jävla idiotiskt” och “kan bara skratta” att någon som betalar ca 55 % (ca 30 % kommunal + 20% statlig skatt + 5% värnskatt) ska få betala 50 %, och hon sedan själv vill gå från ca 30 % (kommunal skatt) till 10 % är inget annat än hyckleri av rang. Tyvärr är socialismen så utbredd bland många svenskar, man har aldrig ifrågasatt partiet eftersom man tror att de alltid har rätt; den sortens okunskap och förakt för sina medmänniskor kan vi andra tyvärr inte “skratta åt”. Damen i klippet förstår uppenbart inte att för många människor är dessa 5 % den löneskillnad som skiljer om man gör ett bra eller dåligt arbete; eftersom extra belöningar är på marginalerna. Lyckligtvis finns det en klok ung tjej i klippet som förstår att denna skatt drabbat alla med ambition, och som med gester säger att värnskatten innebär att “man står och trampar i vattnet men inte kommer någon vart”; vilket är helt sant.
Ska man minska klyftorna bör man skattebefria alla som har låga inkomster, inte sätta åt välavlönade med högre skattesats. Solidaritet innebär inte att sätta åt de som lyckats tjäna bra, tvärtom att välavlönade ger det man vill. Det är genom höga löner hos vanligt folk man bygger välmående samhällen, inte genom att tillämpa den kubanska modellen; det gör nämligen att företagare och ambitiöst folk lämnar landet eftersom det inte finns någon rättvisa att ögonkirurgen tjänar som bartendern. Frihet bygger man inte på girighet! Höjden av girighet handlar inte om att tjäna bra, utan om att göra anspråk på andras pengar eller julklapp; bara för att vederbörande har mer.