Lucia har firats modernt i Sverige sedan i början på 1900-talet, fram tills för några år sedan helt okontroversiellt. Personligen gick jag musikklass under i princip hela min skoltid, plus körsång vid sidan om. Således skulle jag tro att jag deltagit i minst 100 luciatåg, vilket gör att man kanske kan betraktas som en veteran på området. Jag tror även jag sjungit de flesta julsånger man kan sjunga. Men luciatågen har förändrats ganska kraftigt de senaste tjugo åren, mycket på grund av att många människor letar efter saker att känna sig kränkta över och på så sätt framhäva sig själva i t.ex. pressen.
Pepparkakorna blir en symbol för rasismen i samhället
I början av 90-talet deltog jag i kyrkliga julkonserter för första gången, och då var fortfarande pepparkakorna tillåtna. Om jag minns det rätt var tenorerna jultomtar och basarna pepparkakor, det kan ha varit tvärt om. Utöver det var jag som gossopran stjärngosse, och de kvinnliga sångerskorna var tärnor och alla följde vi efter Lucia genom altargången. Jag tror inte någon upplevde sig som kränkt, varken i tåget eller i publiken. När jag tittar tillbaka i media är de första artiklarna med pepparkaksförbud från 2006, då handlar det om en kyrkoherde som anser att tomtar och pepparkakor inte hör hemma inom kristendomen. Under 2011 och 2012 verkar sedan den stora massan kommit till insikt (eller åtminstone lärare och rektorer) att pepparkaksgubben är en rasistisk symbol. Även sången “Vi komma från peppakakeland” är enligt många ytterst problematisk då vissa försöker se ett samband med “pepparkakeland” och sannolikt afrikanska länder. Man kan fråga sig vem som är den riktiga rasisten, personen i pepparkaksdräkten eller kulturskribenten som uppenbarligen gör egna associationer? Kanske vore det bättre att avdramatisera låten genom att stå upp för just tradition, då varken Alice Tegnér (Sveriges kanske mest kända och mest omtyckta kvinnliga tonsättare) eller textförfattaren Astrid Gullstrand har något med främlingsfientlighet eller rasism att göra. Låten handlar alltså om tre pepparkakor med korinter som ögon, som lämnat både tomten och bocken bakom sig; och nu går hand i hand för att fira jul. Jag har även svårt att tro att det finns människor som identifierar sig som en pepparkakor, känner man sig osäker på den fronten finns det nog terapi för det också.
Lucia blir ett genusproblem
När jag gick i nian blev jag vald till klassens Lucia, alla grabbarna hade pratat ihop sig och således vann jag med mina 8 röster. Nu hade jag varken kandiderat eller uttryckt någon önskan att få detta hedersfulla uppdrag, därför tackade jag nej. Nu tror jag inte att jag hade fått vara det, även om jag så hade velat; inte minst då olika företag betalade för tågen. Man kan då fråga sig om jag som vinnare hade varit kränkt, eller diskriminerad utifrån mitt kön om jag nu hade velat och inte fått? På den tiden var inte detta relevanta frågor, men 2015 hade jag garanterat fått ett löp i kvällspressen; och självaste kulturminister Baah Kunke hade säkert ryckt ut till mitt försvar. Det faktum att Lucia var en kvinna som levde runt sekelskiftet 200-300, led martyrdöden och blev helgonförklarad inom katolska kyrkan tycks hela kulturetablissemanget glömt bort. Dessutom kan man ju fråga sig varför många jämställdhets-ivrare ser Lucia som ett problem? Varför ska männen i jämställdhetens namn inkräkta på denna högtid, när det faktiskt dessutom var en kvinna som brändes på bål?
Staffan Stalledräng skall kvoteras in i tåget och även till första ledet för att komma till rätta med genusproblemet.
Idag kan man läsa att Rösjöskolan i min gamla hemkommun Sollentuna har en lösning på problemet. Staffan och Lucia ska gå i första ledet, bredvid varandra; således kan man motivera att pojkar inte ska kunna bli Lucior. Om inte Lucia leder tåget, är det då ett Luciatåg? Historiskt sett ingår inte stalledrängen Staffan i Luciatåg, utan har sin dag på annandag jul som egentligen är Sankt Stefan-dagen. Nu ska man kanske för ordningens skull nämna att staffansvisor (finns en uppsjö… tro mig) ofta framförs i Luciatåg av de s.k. stjärngossarna. Personligen har jag aldrig gillat att vara stjärngosse, och har nog bara varit det en max två gånger. Efter det slapp vi både den kliande struten, och den tramsiga papp-stjärnan. Istället hade vi vanligt vitt lucialinne och ett levande ljus i handen, utan glitter runt vare sig liv eller hår. En relevant frågeställning är hur många gossar som verkligen ser det som problematiskt att inte få gå bredvid Lucia? Som Luciatågs-veteran har jag aldrig hört någon klasskompis eller körkompis känna sig negligerad kring detta faktum, snarare har nog många killar tyckt det varit ganska skönt att gå längst bak. Det är snarare betydligt mer troligt att Rösjöskolans personal fokuserar på fel saker, då jag har svårt att tänka mig t.ex. barnens föräldrar vara pådrivande i dessa sammanhang. Det är således märkligt att denna minoritet får sätta agendan, när de som borde se sig som diskriminerade mest troligt inte gör det.
Varför inte hålla på traditioner?
Varför kan inte våra fina traditioner få vara fredade från politiker och kulturpersonligheters klåfingrar? Kan vi inte låta Lucia gå längst fram, följt av tärnor, stjängossar, tomtar och pepparkakor? Är det verkligen så hemskt? Det kanske värsta klavertrampet gjorde SVT för några år sedan när de tog med rapp, ett drag som knappast kan kallas modernt tänkande. En bättre beskrivning är osmaklighet och respektlöshet jämte alla som faktiskt uppskattar både tradition och denna högtid. Hur man i sammanhanget kan kalla sig “public service” när många människor upplever det som en provokation förblir en obesvarad fråga. Dock vill jag förtydliga att ingen skugga ska falla på rapparen som gjorde sitt bästa efter uppdraget han tilldelats, utan ansvaret ligger hos de s.k. “traditions-vandalerna” (dvs. de som vill vandalisera historiska traditioner). Någonstans är det inte “spännande” att experimentera, utan istället urholkar vi traditioner för att några få ser problem majoriteten eller objekten (dvs. barnen) inte ser. Majoriteten i samhället är dock oroade för diverse epitet och vågar därför inte säga emot när politiska galenskaper utspelas framför ögonen på dem, och barnen är oftast för små för att förstå vad som händer. Således tar vi diskussionen idag, och framför således en önskan om återgång till traditionella Luciatåg där alla oavsett, religion, hudfärg, eller kön kan få vara med och bidra på sitt sätt. Låt oss istället rikta rasist- och genus frågorna till områden där vi har problem, och låt dessa tåg och barn vara politiskt fredade.
Vi avslutar med några ord om tomten
Avslutningsvis kan man ju även tillägga att inomhusgranen “Tannenbaum ” är en tysk uppfinning. Jultomten konkurrerade under senare delen av 1900-talet ut Julbocken som presentutdelare i Sverige (fråga mor och farföräldrar). Kyrkoherden som 2006 inte ville se tomtar i sina tåg hade förvisso en religiös poäng, tomtar var historiskt ett småfolk som man skulle akta sig för och som bodde runt människorna; de figurerar inte inom religionen. Bakgrunden till länken mellan tomten och julen har sin bakgrund i Viktor Rydbergs dikt “Tomten” (Midvinternattens köld är hård…), men kommersialiserades av amerikanen Haddon Sundblom som hade svenska föräldrar då han ritade jultomtar på Coca Colas dryckesflaskor. Däremot har tomtar med vitt långt skägg existerat innan men man skulle väl kunna påstå att den gode Sundblom bidrog till att göra jultomten till en mer normaliserad figur. Utöver det vill jag önska alla en God Jul, något som idag blivit kontroversiellt (då man inte inkluderar fler religioner i begreppet). Man kan fråga sig vad som gick fel i samhället? Våra äldre släktingar som lämnat oss skruvar nog på sig både en och två gånger när dom tittar ner på oss och ser hur samhället vandaliseras eller rent av förstörs på en rad områden.
Pilot Emeritus