Strukturell rasism är bland det värsta som finns, vi hör ofta orden och får ofta höra att det är något vi har väldigt mycket av i Sverige, men hur väl stämmer detta med verkligheten utanför nyhetsredaktionerna? Nu finns det säkert många som tycker att det är olämpligt att någon som inte tillhör denna minoritet uttalar sig, ofta lyfts det upp som problematiskt att man som debattör råkar vara vit. Jag vågar påstå att alla som svänger sig med detta argument dvs. bemöter människor med hudfärg absolut inkluderas till gruppen rasister. Som oberoende måste man kunna påtala både retoriska och systemfel som utgör problem när man väl ser dem. Uppenbarligen finns det t.ex. ett matchingsproblem på migrationsområdet, dvs. många har svårt att få jobb. Frågan är om det beror på personens hudfärg, eller om man kan hitta andra förklaringar än just den faktorn som man dessutom menar på skulle vara strukturell?
Hur många rasister finns det i Sverige?
Alla vi som vuxit upp har säkert hört en och annan stofil framhålla vikten att kalla en chockladboll för ett föråldrat ord på n, sällan har någon som orerat vikten av detta varit framgångsrik utan snarare har det handlat om samhällets bottenskrap. Lyckligtvis är personer med vanföreställningar som går ut på att en viss hudfärg skulle stå över någon annan väldigt få. Oftast är t.ex. min bild om att det handlar om missanpassade individer som blev valda sist till fotbollslaget som barn och dessutom saknar meriter; oftast är det dessutom “någon annans fel” att man misslyckats. Vart tog det personliga ansvaret vägen kan man fråga sig? Är man uppvuxen i Sverige och är som folk är mest är det lyckligtvis få som gör skillnad beroende på hudfärg, snarare tycks problemet vara mer kulturellt 2016. Detta kommer dessutom bli bättre över tiden då många som idag växer upp gillar sina klasskompisar och vänner oavsett hudfärg och har således en annan syn från barnsben. Dialog har alltid fört människor närmare varandra även om man tyckt olika, vänskap mellan två sunda individer förändrar dessutom människor positivt.
Svensk kultur – ett begrepp som påverkar både integration och segregation
Vi har alla hört politiker som stammar på frågan om vad svensk kultur är, Mona Sahlin gjorde t.ex. ett sensationellt uttalande där hon menade på att vi som land i världen skulle vara helt kulturlöst. Helt sanslöst och fullständigt felaktigt! Uppenbarligen förstår inte dessa figurer vad de talar om, och har aldrig funderat i dessa banor då man fått för sig att det skulle vara ett känsligt område; vilket det egentligen inte är. Svensk kultur kan enkelt sammanfattas som gester, traditioner, uppfattningar och handlingar som många i ett land kan samlas kring. Svårare än så är det inte, språket är kanske den viktigaste faktorn och kanske det starkaste kulturella element som formar den svenska kulturen. Kultur byggs också underifrån, dvs. från folket och finner sällan acceptans när t.ex. en regering bestämmer hur vi ska tänka. Således är det helt fel att tro att det skulle gynna integrationen att man gjorde rinkebysvenskan till en erkänd dialekt, eftersom detta skulle ha mycket svårt att vinna folklig acceptans. Snarare handlar det om att uppmuntra invandrare i att utveckla sitt svenska språk då detta kan ha ett avgörande inflytande på om man blir integrerad eller segregerad. Dessutom ska man komma ihåg att en del av kulturen handlar om etikett där mycket är gemensamt för civiliserade länder. Att resa sig på bussen för en äldre dam är ett kulturellt fenomen som delas av många olika nationer och är inte typsikt svenskt, även om det ingår i den svenska kulturen. Dessa begrepp och skillnader måste man förstå. Således blir det väldigt felaktigt och direkt nedvärderande när man från politiskt håll försöker hänga upp svensk kultur på att sjunga små grodorna runt en midsommarstång.
Inkvotering av invandrare på arbetsmarknaden har lett till överhettning
Är man välutbildad har man många fördelar, oftast kan man få anställning även om man inte behärskar språket men för de som saknar utbildning är det betydligt tuffare. Lyssnar man på media kan man tro att svenska arbetsgivare skulle vara bland de mest rasistiska i världen, men denna typ av förenklingar gör att man missar det egentliga problemet. Idag har vi t.ex. instegsjobb vilket handlar om att nyetablerade ska vara ekonomiskt tilltalande att anställa. Detta låter ju klokt när man hör det, eller hur? Men funderar man ett steg till handlar det de facto om kvotering där man ger ekonomiska incitament (morötter) att anställa någon som inte kan språket eller har rätt meriter framför någon meriterad som kan språket. Här förstår t.ex. inte Sverigedemokraterna hur det fungerar eftersom dom försöker flytta fokus till diskriminering av svenskar, vilket inte makroekonomiskt skulle förbättra modellen. Detta betyder alltså att arbetsgivaren anställer någon för att personen är billig, inte pga. dennes kompetens eftersom konkurrensen blir snedfördelad i och med den ekonomiska kompensationen. Således kommer detta systemfel uppmuntra arbetsgivare att byta ut vederbörande efter provanställningen för att kunna bibehålla sin låga kostnad, eftersom detta varit den avgörande faktorn till anställningen redan från första dagen. Detta fenomen beskrivs ofta som “struktuell rasism”, men är snarare ett resultat av grundläggande ekonomisk teori om hur en marknadsekonomi fungerar. Man kommer alltid att vilja ta den billigaste kostnaden för en dåligt meriterad arbetssökande där arbetsuppgiften är okomplicerad. Det svenska problemet innebär således att skulle man ta bort instegsjobben skulle ännu färre få jobb eftersom efterfrågan på dåligt meriterad arbetskraft med normal lön är väldigt låg; om inte obefintlig. Man kan alltså tala om en överhettning i utbudet av invandrare på svensk arbetsmarknad eftersom att efterfrågan på jobb är betydligt lägre. Nu talar man dessutom om nya låglönejobb, vilket alltså i realiteten kommer att leda till samma sak med enda skillnaden att skattebetalarna kommer minska sina utgifter i form av subventioner (möjligtvis blir det status quo i minskade skatteintäkter). Däremot är det svårt att se ekonomiska riktiga incitament varför företagen skulle höja en lågavlönad till en normalavlönad då företagens uppgift är att tjäna pengar? Detta har alltså inte heller med rasism att göra.
Således måste man förstå att riktig integration handlar om att få invandrare att konkurrera med svenskar på lika villkor, dvs. på sina meriter. Kanske bör någon som inte får jobb ägna sig åt både jobbsökning och språkstudier parallellt? Det handlar alltså om att lyfta denna grupp, inte få dem att konkurrera på makroekonomiskt osunda villkor som inte gynnar dem långsiktigt. Där är vi inte idag, istället talas det om att t.ex. anställa stenkastare. Uppenbarligen förstår man inte att dessa personer saknar meriter, är svagt kulturellt förankrade, och då är frågan vilka företag som är villiga att anställa dem?
Pilot Emeritus