När den ene (direktör Stjärne) lyfter fram att man geografiskt inte täcker hela Sverige, ett argument ingen hört som det största förtroendeproblemet; och den andre (tidigare Aftonbladets chefredaktör Helin, numera programchef på SVT) inte vill känna till begreppet åsiktskorridor är det tydligt att man är så politiskt korrekt att man är direkt olämplig i sin tjänst. Vill SVT överleva på sikt eller återvinna förtroende måste dessa två lämna sina tjänster till förmån för oberoende krafter, ser man inte problemet är man en del av problemet. SVT:s ledning behöver bestå av människor som ser vinklingar oavsett åt vilket håll dessa sker, och som har mycket högt i tak kring ämnet yttrandefrihet. Jan Helin har gång på gång visat sig att han är allt annat än oberoende.
Vem man väljer att intervjua talar sitt tydliga språk när det sätts i system
Är det en slump att SVT alltid tar någon som ger ett märkligt intryck så fort man ska intervjua en Sverigedemokratisk sympatisör eller någon på samma flank? Vi kunde se det när Peter Rawet (som f.ö. fälldes i granskningsnämnden kring hela inslaget) intervjuade “Bikers for Trump”, som mot förmodan gav honom svar på tal på hans ledande frågor. Vi kunde se det i tisdagens aktuellt där man intervjuar en sympatisör till Alternativ för Sverige iklädd en kamouflagejacka, där man särskilt filmar hur hans mage hänger ut över det hårt åtsittande kamouflage byxorna (13 min in). Man försöker således porträttera deras väljare på ett negativt sätt, för att skapa en distans för andra väljare att söka sig dit; ponera att man använt samma vinkel på en kvinna (i en klänning)? Tittar man på deras kandidater finns det för övrigt många höga akademiker och företagsledare, vilket säkerligen hade kunnat säga samma sak; nu blev det istället en lätt korpulent man iförd kamouflagekläder. Är det en slump att vi gång på gång ser dessa inslag med människor som ger ett mindre seriöst intryck som får mycket tid i TV? När det dessutom publiceras i ett sammanhang där SVT anklagas och nekas för att vinkla sina reportage, är minst sagt pyramidalt skrattretande för att inte tala om ytterst pikant; uppenbart är man så självblind att man helt tappat omdömet.
Vad säger det egentligen att en grupp har förtroende?
Är det troligt att förtroendet hos vänstersympatiserande SVT-tittare påverkas negativt om man filmar höger och överviktiga i byxlinningen (gärna iförda kamouflagekläder), eller lyfter fram meningsmotståndare som ger ett generellt taffligt intryck? Eller är det mer troligt att vänstersympatisörers förtroende för SVT stärks eftersom kanalen speglar deras fördomar till verklighet? Samtidigt utmålas Sverigedemokratiska väljare som skeptiska av public service (endast 25 % av kärnväljare säger sig ha förtroende), något som programdirektör Jan Helin helt avfärdar eftersom övriga grupper har högt förtroende. Uppenbart begriper inte Helin varför han är fullständigt olämplig i sin roll, och att hans blotta närvaro på kanalen sänker förtroendet hos dessa grupper som han kritiserat hårt i sin roll som Aftonbladets chefredaktör. Hela syftet med public service är att alla grupper, inkl. Sverigedemokrater ska kunna ställa sig bakom kanalen; endast då kan säga att man är trovärdig i sin roll om att vara oberoende. I en oberoende värld besitter alla tittare vetorätt huruvida man är oberoende eller inte, svårare än så är det inte; när 75% av ett partis kärnväljare inte har förtroende är man alltså inte att betrakta som oberoende. Det ÄR ett misslyckande!
SVT har rapporterat kritiskt om invandringen säger forskare…
Dagens auktoritära samhälle lyfter ofta fram forskare som om dessa vore absoluta sanningssägare, vilket blir väldigt tydligt om man utmanar feministiska tankegångar; uppenbart vet inte dessa människor att opponering är ett obligatoriskt moment inom all akademisk forskning. Det kan säkert vara så att SVT rapporterat om problem i migrationsområdet på ett kritiskt sätt, men när debatten tidigare handlat om bilar som brinner pga. posten eller tandvården blivit sämre; tåls det att fråga hur hederlig rapporteringen varit? År 2010 skrev krönikören Weigel under Chefredaktör Helins ledarskap på Aftonbladet “Hjälp, min son är Sverigedemokrat” där en kvinna lyftes fram som sagt upp bekantskapen med sin son pga. denne var Sverigedemokrat. I dagens Sverige 8 år senare förstår nog de flesta inkl. socialdemokratiska läsare (som mamman f.ö. sympatiserade med) hur fullständigt vidrigt auktoritärt vårt samhälle har varit där man helt okritiskt lyfter fram en kvinna som gjort ett sådant ställningstagande; blod är trots allt tjockare än vatten. Hur är man funtad om man klipper familjebanden med någon pga. man värderar olika politiska partier? Hade samma artikel skrivits idag hade åtminstone vår tidning replikerat att det är fel att porträttera sinnessjuka människor som inte begriper att de har allvarliga problem, vi lever i ett fritt land med åsiktsfrihet. För något år sedan hängde redaktören och s-politikern Fredrik Olsson ut sin egen far som “kräk” på twitter och sade upp kontakten efter att fadern läst nättidningen Fria tider; tåls att fråga vad Olsson är för en människa?
Vill SVT vara oberoende så handlar det om vara saklig och respektfull mot alla, det handlar om att inte beskriva olika debattörer som “högerpopulister” eller misstänkliggöra eller förlöjliga människor pga. deras åsikter. Ett legitimt SVT är ett SVT som i sak ifrågasätter att statsministern kallar Åkesson för nazist eller rasist, eftersom det finns ingenting som förenar dessa rörelser vare sig politiskt eller ideologiskt med Åkessons person. Desto känsligare person desto mer respektfull och korrekt måste man vara, eftersom fakta kan bli väldigt vinklad beroende på vilket sammanhang man placerar den i. Det faktum att varken Hanna Stjärne eller Jan Helin tycks förstå dessa principer, utan istället lyfter fram allmänt svammel om geografisk täckning eller kommer med avfärdande förklaringar gör att man istället skadar public services förtroende. Ett public service som folk inte känner förtroende för men tvingas betala för kommer upplevas som ett förtryck, och det kommer endast att öka antalet människor som vill lägga ner kanalen. Sverige behöver dessutom en oberoende kraft, vill public service inte axla denna roll fullt ut finns det ingenting som säger att andra inte kan ta denna roll istället. När Sveriges Radio sätter Täppas m.fl. i karantän bör SVT följa efter men hitta mer långsiktiga lösningar istället; f.ö söker väl Janne Josefsson nytt arbete?