Gång på gång får vi höra att kapitalister är de som är giriga i samhället, redan barn indoktrineras tidigt med den onde Krösus Sork som är Bamses antagonist endast för att han är rik. Mönstret är tydligt i många Hollywoodfilmer, det är individen mot det onda företaget (Alien, Terminator, Avatar osv.) eller den fattige idealisten mot det rika samhället (Titanic); något regissören James Cameron varit duktig att bygga manus på i sina filmer ovan. Men hur väl stämmer egentligen tesen om att en kapitalist är girigare än en socialist om vi väl diskuterar det? Faktum är att socialism är att under vapenhot begå stöld och ta pengar som man egentligen inte förtjänat, det faktum att man placerar demokrati framför partiets namn förändrar inte detta faktum; nu tycker säkert många att jag överdriver. Men vad händer om du vägrar betala din skatt, eller anser att skatten är för hög och betalar in mindre; vilka är det då till syvende och sist som knackar på din dörr?
Hur ett bidragsberoende fungerar
Det förbjudna ordet “bidragsberoende” är något man inte får säga, somliga tycker att det är ett förnedrande ord. Faktum är att det är en viktig del inom socialismen eftersom man låser människor i att bli beroende av staten, och således röstar man vänster. Istället för att få en diskussion om hur vi bäst stimulerar företag för mer jobb, har vi fått en diskussion om vilket parti som betalar ut mest bidrag; något som idag blivit till rättighet. Här har vänstern även skickligt demoniserat debatten eftersom kritik mot bidragssystemet är synonymt med att attackera dessa människors “rättigheter”. När staten står för människors största del av inkomsten försvinner drivkrafterna för jobb, och valrörelser börjar handla om vem som erbjuder högst bidrag; istället för vem som stimulerar företagande bäst. Denna utveckling har vi sett i Sverige och samtliga riksdagspartier resonerar utifrån dessa principer, eftersom debatten flyttats mycket kraftigt till denna planhalva.
Who to blame for your problems
Det djupt obehagliga med den socialistiska doktrinen handlar om att man på politisk nivå utmålar rika eller företag som bovar för problemet, dessa skapar arbetstillfällen i Sverige; det handlar inte om girighet. I Sverige har vi kunnat se retoriken med att våra välfärdsproblem handlar om att några företag gör vinst eller skattesmiter, vilket beror på dåligt genomföra upphandlingar; inte ett företag som vill göra vinst. En annan viktig faktor är politiker som fattar viktiga beslut räknar en spenderad skattekrona som en satsning; istället för att titta på effektivitet (“vad fan får vi”) för pengarna. Vad kan en sjukvårdsminister uträtta som aldrig läst en poäng i medicin? Bedriver välfärdsföretaget en dålig tjänst, eller är det så att de tack vare ekonomiska drivkrafter har incitament att effektivisera och därför göra vinst? Om hög efterfrågan leder till vinst, måste det innebära att företaget gjort något dåligt? Är man mer girig desto mer vinst man gör, pga. att många efterfrågar ens tjänster? Om det talas om “övervinster” (vilket vänstern gör ofta), är det då företagets fel som det går “för bra” för eller är det politikerna som inte skrivit tillräckligt snäva upphandlingar? Vem är det egentligen som är girig och ohederlig när man uppviglar människor till att beskylla företag och kapitalister för att folk har det för dåligt? Kan det vara så att många som har det dåligt lyssnat för mycket på socialister (av bland annat girighet som drivkraft… ) som lovat dem guld och gröna skogar, istället för att anstränga sig själva, och arbeta eller studera ännu hårdare?
Det är frihetsideal som gör att “kvinnor har lägre löner”
Något vi ser idag är att socialister pekar ut männen som ansvariga för att kvinnor har lägre löner, och tyvärr finns det många som inte förstår att dessa identitetspolitiska tankar bygger på Karl Marx idéer. Alla arbeten i samhället som utförs beror på att människor är villiga att arbeta istället för alternativet att gå hemma på bidrag, det faktum att vårdyrken har lägre löner beror på att många kan tänka sig arbeta för en lägre lön istället för att gå hemma. Kvinnor tenderar ofta till att söka sig till arbeten med människor vilket har lägre löner (pga. ovan nämnda principer), därför tjänar de mindre; något socialistiska partier (S,V,MP, F!) retoriskt demoniserar som girighet. När socialistiska partier haft makten mer eller mindre oavbrutet sedan andra världskrigets slut tåls det att fråga varför lönerna är så låga för dessa yrken, då dessa påtalat det i alla valrörelser redaktionen studerat i SVT:s öppna arkiv (redaktören “invandrade” på Löwenströmska sjukhuset 1985 och var inte påtänkt på 50-70-talen); uppenbart har man inte höjt lönerna i den utsträckning man gör gällande. När man öser miljarder över olika grupper i samhället tåls det att fråga varför dessa inte fått högre löner eller riktade skattesänkningar, pengar tycks ju finnas? Svaret äro fyra, det första handlar om att skattesänkarpolitik går emot allt vad socialister står för (de vill inte minska statens inflytande, snarare få människor att leva i symbiosförhållande), det andra är att dessa grupper redan arbetar (dvs. de går lydigt till arbetet), det tredje handlar om att tjänar de mer tenderar de att rösta borgerligt och det fjärde handlar om att man inte längre kan lyfta girigheten som ett argument för att få dessa att rösta vänster. Det faktum att vi således utifrån frihetsideal tillåter marknadskrafter istället för inslag av diktatorisk planekonomi (ledord jämställd eller jämlik) gör därför att somliga yrken får lägre löner än andra, vilket kvinnor tar i högre grad än män; det är således ingen girig könsfråga utan en fråga hur vi värderar olika yrken.
Det faktum att vi idag inte hyllar människor som gör sig oberoende från samhället och föräldrar, utan i alla sammanhang både skapar och lyfter fram de som är beroende av staten gör att vi har ett väldigt själviskt samhälle byggt på girighet. Det handlar inte om att anstränga sig hårdast, utan avundsjukan är idag påtaglig; när hörde man senast “Vad roligt att det går så bra för er/dig? Nu ska jag arbeta ännu hårdare för att kunna köpa en ny bil jag med”. Istället har vi fått en diskussion om hur grannen lurat till sig kapital, eller om vederbörande tror att han (är oftast en han) är något; en både girig och radikal socialistisk tanke? Här måste Sverige tänka om och börja berömma de som det går bra för istället för den som är det största offret för omvärldens alla demoner, hylla företagande som ideal eftersom det skapar välfärd. Företagarna är de som skapar arbetstillfällen så arbetarna kan sätta mat på bordet och åka till Thailand på semester eller köpa en 50” tv, det är inte våra politiker eller staten; dessa tar våra pengar och lägger dem i svarta hål (något som kallas “satsning” eller “öronmärkning”) eftersom de vet inte något om hur man tjänar pengar. Hur många politiker har ryggrad att följa upp sina egna s.k. “satsningar” ?
Därför behöver vi alla slå vakt om ryktet kring personer som Bert Karlsson som skapat tusentals arbeten i allt ifrån Skaras Sommarland, sitt tidigare skivbolag, till sina campingar och olika boenden; hur många familjer har inte fått ett drägligt liv tack vare honom? Det är en hårt driven affärsman som ser möjligheter, genererar välfärd, skapar arbeten, således tåls det att fråga vem som egentligen är girig; Bert Karlsson eller den socialistiske politikern som menar på att han är problemet? Om vi säger att politikern har rätt, vad händer om Bert Karlsson inte hade funnits eller lägger ner sina verksamheter över en natt?