Att fängsla oppositionen är sällan en hållbar idé

Det är en mycket intressant tid vi lever i, där vi i västvärlden börjat se olika oppositionsledare ställas inför domstolar; något som tidigare endast varit förknippat med olika öst- och auktoritära stater. När vi nu börjar se samma mönster i demokratier borde det vara oroande oavsett om man är höger eller vänster. Det här ska inte förekomma i demokratier. Med det sagt bör man åtalas om man gjort brottsliga handlingar, men när domstolen utdömer straff som häromdagen där Marine Le Penn som två gånger varit motkandidat i den andra valomgången till republiken Frankrikes presidentpost; sätter sig alltså domstolen över franska folkets demokrati. En domare i en domstol underkänner alltså 41,45 % av den franska befolkningen som röstade på Le Pen 2022, där hon idag leder opinionsmätningarna inför en andra valomgång i valet 2027. Att således beröva en ledande politiker möjligheten att ställa upp i val, är att sätta sig över demokratin; oavsett vilket argument man för fram som anledning. Folket och inte en domare ska ha sista ordet.

En brottsling borde ha dåliga chanser

Politik handlar om förtroende, därför borde det i en normal värld vara mycket svårt att bli vald till olika ämbeten om man blir dömd för allvarliga brott. När domstolen således haft sin gång, domen vunnit laga kraft, borde det inte vara några problem att tillåtas kandidera eftersom folket borde kunna avgöra huruvida man har förtroende eller inte. I en demokrati utgår makten från folket brukar man säga. Domstolen är ju också i någon mening tänkt att skipa rättvisa å folkets vägnar, därför har man i många länder en jury eller som i Sverige ett nämndemannasystem. Många gånger vill man idag från vänsterliberalt håll göra gällande att man vet bättre än folket, vi kunde se det kring Decemberöverenskommelsen i Sverige där man genom en deal i riksdagen satte demokratin ur spel för att hålla Sverigedemokraterna borta. Det gick sådär. Samtidigt är det inte ovanligt att man påstår att folkligt missnöje beror på saker som okunskap eller fake news, där man genom att bortförklara dessa uppfattningar sopar dem helt under mattan. När en domstol således tar till vapnet att stänga av en politiker, finns det bara en förklaring. Den brottsdömde har fortsatt starkt folkligt stöd, vilket skrämmer makten. Det är nämligen helt ointressant att stänga av någon som inte hotar makten.  

När en ”brottsling” har goda chanser

Tittar man tillbaka på ”brottslingar” som haft folkligt stöd är Nelson Mandela i Sydafrika den sannolikt mest kända, där han efter 27 år i fängelse kunde bli Sydafrikas president. Det fanns nämligen en skillnad mellan hur folket och domstolen uppfattade Mandela. För en stor del av befolkningen var han en nationalhjälte som suttit inlåst för sin rättfärdiga kamp mot Apartheid, det blev således svårt för sittande president F.W. de Klerk att hävda ”han är brottsling rösta på mig istället”. Man kunde även se samma fenomen i Burma där Aung San Suu Kyi arresterats och dömts i olika omgångar, nu senast till 33 år som reducerats till 27 års fängelse där hon sitter i husarrest.

Många människor gillar en underdog

Folket är inte korkade, och mycket få gillar riktigt maktmissbruk där man ger sig på demokratiskt valda personer. Tvärtom börjar fler fundera om det inte kan vara så att personen som blir politiskt förföljd kan ha rätt, det är därför inte ovanligt att politiskt motiverade domar (eller vad som framstår som sådan) stärker den politiska kandidaten. Man behöver inte titta på det senaste amerikanska presidentvalet där samma mönster gjort sig gällande, utvecklingen har varit densamma med allt ifrån Hjalmar Branting till olika oppositionella som suttit fängslade genom historien. Människor gillar att rösta på någon som tror så mycket på sina uppfattningar att man är villig att riskera straff, det är inte svårare än så. Därför är Robin Hood en sagohjälte i västvärlden samtidigt som norra Europa är lutheranskt trots att Luther fick dödsdom över sig. Historien går igen.

När man därför fängslar Marine Le Pen och berövar henne möjligheten att ställa upp i fria val under fem år (när hon leder opinionsmätningarna) är det inget som kommer glömmas bort hos folket, även om SVT:s expert landar i slutsatsen att hennes politiska karriär är över. Den uppfattningen är historielös. Risken är betydligt större att hon kommer ses som en frihetssymbol, en modern Jean d’Arc kanske, där det upprörda folket kommer bida sin tid tills den dagen de kan lägga sin röst. Det bor nämligen en liten revolutionär i de flesta fransmän, landet har just skapats genom olika revolutioner; det ligger i deras DNA. En bättre gissning är därför att det vore inte helt otroligt om hon skulle kunna få egen majoritet redan i den första valomgången 2027 eller 2032, något ingen skulle få för sig att säga i SVT där man istället landar i motsatt uppfattning. Men när Nelson Mandela fick 62,65 %, Aung San Suu Kyi 57,68% eller tjeckiske Vaclav Havel 54,5 % i de första valen de ställt upp i efter fängslandet är ingenting omöjligt. Särskilt när fransmännens motto är Broderskap, Jämlikhet och *trumvirvel*… Frihet. Dessa revolutionära gamla slagord kan alla appliceras på Le Pens budskap efter igår. Den som tror sig kunna kväsa en politisk rörelse genom att fängsla budbäraren, misstar sig. Historien har inte fel, men det har SVT.