Det står numera klart att partiet som varit de som varit för en helöppen gräns för Sverige också haft en helöppen gräns till sitt parti. Uppenbart är att vem som helst kunnat bli miljöpartister. Man har kunnat stödja både antidemokrater och människor med blod på sina fingrar, och samtidigt kandidera på höga poster inom partiet. Umgänge med extremister verkar även bedömas på olika sett om man är miljöpartist eller sverigedemokrat, hur kan det vara så? Ordspråket sopa rent framför egen dörr, innan man kritiserar andras renhållning ligger inte långt bort. Kanske har man precis som många andra varit väldigt naiva?
Vikten av nolltolerans
Jimmie Åkesson har blivit väldigt hårt åtgången för att ha infört nolltolerans inom SD, men samtidigt har det sannolikt tjänat Sverigedemokraterna, som kunnat avpolitisera personer som inte hör hemma i partiet. I fallet med Miljöpartiet får man efter de senaste dagarnas skandaler känslan av att det numera är okej att vara medlem och ha åsikterna, så länge man endast är medlem, inte talar högt om dem och inte söker till partistyrelsen. Hur kan man ha så dålig koll på sina företrädare? Uppenbarligen är det en managementfråga, dvs. ledarskapet har inte tagit sitt ansvar. Det faktum att man har två språkrör som är lika ansvariga har kanske gjort att personalgranskningen fallit mellan stolarna?
Vikten av att vara förankrad med verkligheten
Gustaf Fridolin har kanske det svenska rekordet i grenen orealistiska vallöften, han skulle personligen vända utvecklingen på den svenska skolan under de 100 första dagarna. Med tanke på hur många olika och svåra problem den svenska skolan har, kan man fråga om han på fullt allvar trodde sig ha en chans? Kanske förstod han inte bättre? Uppenbarligen har han också känt till att Kahn inte velat hälsa på kvinnor, men inte tyckt att det spelat så stor roll? Eller förstod han inte bättre? Hur samma parti kan kalla sig feministiskt förstår nog ingen väljare efter veckans avslöjande. Uppenbarligen trodde han också att Vattenfall skulle ägna sig åt kapitalförstöring genom att lägga ner den tyska brunkolsverksamheten istället för att sälja den. Många trodde nog på Fridolin när han stod där och viftade med sin kolbit innan valet, kanske trodde han också på det själv? Eller så… förstod han inte bättre?
Vikten av att leda sina närmsta medarbetare
När en av Gustaf Fridolins närmsta medarbetare försöker utöva påtryckningar mot en nyhetsredaktion, kan man fråga sig hur väl Fridolins ledaregenskaper fungerar? Oavsett om Fridolin själv godkänt påtryckningen, eller om han inte haft en aning är övertrampet ett resultat av dåligt ledarskap. Krisen säger kanske mer om de som leder partiet, än de som röstar på partiet…
Vikten av att göra rätt associationer
Miljöminister Åsa Romson, har garanterat gjort sig mer känd för sina grodor än för sitt miljöengagemang. Som regeringens högste akademiker, och landets “vice statsminister” är detta inget annat än tragiskt. När hennes värsta uttalanden* uppenbarligen skadar vårt lands anseende internationellt kanske det är dags att sudda bort titeln “vice statsminister” från visitkortet? Inte nog med utnämningen saknar funktion (Utrikesminister Margot Wallström är alltså statsministerns ställföreträdande), har den än så länge endast skadat svenska intressen då titeln ur officiell synpunkt ökat sprängkraften i hennes uttalanden. Läs gärna artiklarna från Washington Post eller Daily Mail.
Kanske är det dags att Alliansen och Sverigedemokraterna hjälper Stefan Löfven att bli kvitt Miljöpartiet?
* Nya Auschwitz på medelhavet, som hon förövrigt inte kunde uttala, som hon dagen efter trodde låg i Tyskland istället för Polen, dessutom retande hon upp Sveriges romska befolkning genom att beskriva de romska offren i lägret med det ålderdomliga ordet zigenare.
* Terroristattentaten den 11:e september i USA beskrevs som olyckor
Pilot Emeritus