Här i veckan gick tidningen Expo ut och dementerade Stefan Löfvens påstående om att hakkorsflaggor vajat när Åkesson gått med i Sverigedemokraterna på 90-talet. Däremot underströk dem att en och annan person med den sortens kopplingar skall ha sökt sig till partiet. Det är av största vikt ur ren demokratisk synpunkt att den sortens allvarliga anklagelser inte tolereras om de helt saknar grund. Vi måste kunna ställa högre krav på vår statsminister, att han faktiskt bemöter argument i sak istället för att påstå saker utan belägg. Tyvärr är inte detta det enda området där den politiska diskussionen havererat.
Hyckleriet kring arbetslösheten
Det är uppenbart att vi behöver ett nytt sätt att beräkna arbetslöshet.
Idag diskuteras siffrorna flitigt, om vems mått och verklighetsbild som skulle vara mer korrekt än den andres. Arbetslösheten beräknas genom att man tittar på hur många som inte arbetar av den arbetsföra befolkningen. Således kan man konstatera att antalet jobb kan stiga (dvs. fler arbetar) samtidigt som arbetslösheten stiger om den arbetsföra delen av befolkningen ökar fortare. När man i det läget försöker vinna politiska poäng genom att klänga sig fast vid olika mått för att underbygga sina argument (antalet ökande jobb eller ökad arbetslöshet) blir det snabbt väldigt ohederligt, båda sidor har alltså rätt. När Bert Karlsson nyligen berättade att 80 % av hans anställda är nyanlända kan man fråga sig hur hederlig retoriken är om man menar på att många nyanlända får jobb? Siffrorna hur väl integrationen fungerar blir oerhört missvisande om en stor del av de nyanlända som får jobb ska ta hand om andra nyanlända, det hela framstår som ett pyramidspel.
Konjunkturindex
Istället för att fokusera på vilket mått politiker vill driva (för att framhäva sin egen bild) bör vi istället använda ett mått som står sig över tiden och speglar Sveriges företagsklimat. Därför bör vi samla Sveriges för stunden viktigaste företag (dessa kan alltså variera beroende på marknadsläget), dvs. både äldre och nya och titta på hur många som anställs / varslas. Om regeringen då påstår att arbetslösheten sjunker kraftigt samtidigt som vi inte kan se ökande antal anställningar i någorlunda liknande takt i vårt konjunkturindex bör vi fråga oss varför? Beror det på att antalet arbetsföra människor minskar pga. en strängare migrationspolitik, fler svenskar lämnar landet, eller på att man anställer i offentlig sektor, eller beror det på en positiv konjunktursvängning (där fler anställs i våra företag)? Ett konjunkturindex hade t.ex. snabbare kunnat upptäcka att den sjunkande arbetslösheten under regeringen Persson berodde på fler förtidspensioneringar (dvs. minskning av arbetskraften) istället för fler arbetande. Detta är speciellt viktigt när en regering skryter om sin regeringsduglighet.
Konjunkturindex och integration
När politiker pratar om att många nyanlända flyktingar får jobb, och detta inte kan påvisas i vårt konjunkturindex bör man också fråga sig varför. Vart har dessa jobb skapats? Är det verkligen ett mått på integrering om man anställer nyanlända att ta hand om andra nyanlända? Moderaterna som i sammanhanget talat om instegsjobb för att få sitt första jobb; hur många av dessa jobb är s.k. instegsjobb? Kommer dessa jobb leda till att man kan gå vidare på arbetsmarknaden som politikerna påstår? Eller anställs flyktingarna i dessa branscher för att de just är billig personal, och företagen vill göra vinst längst ner på pappret? I så fall är politikerna och inte företagare som Bert Karlsson problemet, eftersom retoriken är ohederlig och lösningarna blir ogenomtänkta. Företagen gör vad företag ska göra, dvs. tjäna pengar när öppningar finns på marknaden. När Migrationsverkets boenden tog slut för 4-5 år sedan, måste vi komma ihåg att utan personer som Bert Karlsson hade dessa flyktingar inte haft tak över huvudet, han borde belönas med medalj istället för befolkningens förakt. Hur kan man ha någon form av trovärdighet när man ena sekunden kritiserar Bert Karlsson för hans vinster (ca 2 miljoner per anläggning), samtidigt som man förser hans bolag med “kunder” (nyanlända) och billig personal (också nyanlända)? När man senare lyfter fram sin integrationspolitik och lägger till att många nyanlända får jobb… finns det inga gränser för hur man duperar väljarkåren.
Hur trovärdig är man när man säger “ni sänkte skatterna för miljarder istället för att satsa i skolan” när man själv ställt sig bakom alla skattesänkningar? Varför ställer ingen frågan om Socialdemokraterna hellre offrat arbeten istället för att sänka skatten och upprätthålla efterfrågan (dvs. handel och arbeten) ? Det faktum att vi svenskar hade mer pengar i plånboken gjorde att vi klarade oss bättre än många andra länder under finanskrisen. Vårt problem är idag att vi snarare konsumerat för lånade pengar, när nu Vänsterpartiet vill att unga människor ska ta CSN för körkort förstår man uppenbarligen inte att kostnaderna lär öka eftersom eleverna inte blir lika priskänsliga. Den som är satt i skuld är icke fri.
Pilot Emeritus