Foto Anders Borg: Finansdepartementet @ Flickr / Wikimedia commons

Landet bevittnar just nu ett stort övergrepp, och det är inte Anders Borg som är gärningsman; det är mediekåren. Drevet (av media kallat “bevakningen”) har passerat alla gränser av värdighet när man pratar om “Borggate”. Media förstorar upp något där vederbörande offentligt uttryckt ånger, bett om ursäkt till berörda; och sedermera gått under jorden. Medierna slutar inte ens med sin eldgivning när det framgår att Borg förlorat flera arbeten med miljoninkomster, allt för att han enligt ett rykte varit berusad och skrikit könsord samt uppträtt förargligt?

Hur behandlar vi riktiga brottslingar?

I Expressen skriver Arne Lapidus om barnfamiljer och vacker idyll, allt för att verkligen sätta sitt offer i en så smutsig situation som möjligt. Är det ens troligt att beskrivningen om barnfamiljer är relevant när vuxna en högsommarnatt ska gå och lägga sig och klockan är mycket? Rimligen kan man fråga vad Lapidus har för karaktär som yrkesman och människa, eller Herr Thomas Mattsson som faktiskt släpper igenom en sådan verkligen smutsig text? Att bygga upp en sådan bakgrund gör vi inte ens med de värsta av brottslingar. Om vi istället sätter Borgs kväll i perspektiv med de brottslingar som begått allvarliga sexualbrott, exempelvis blev en man som våldtagit en 16-åring bötfälld med 140 000 kr; fick vederbörande även efter dom vara anonym i kvällspressen. Vår tidigare finansminister som i och med affären förlorar miljoner i inkomstbortfall, brännmärker man for life. Är det rimligt att man från mediernas sida fortsätter sitt drev när någon som inte är politiker länge tar så pass allvarlig skada ekonomiskt? Där det inte säkert är säkerhetsställt att ens brott har begåtts?

Apropå rättssäkerhet

Vi accepterar idag att medierna använder hemliga källor, och dömer således någon till “social livstids brännmärkning”. Dessa hemliga källor gör att en polis på eget initiativ upprättar en anmälan utan vare sig vittnen eller målsägande, vems rättvisa ska skipas och vem är egentligen brottsoffret? Vem ska få upprättelse? Feministrörelsen? Anmälan läggs sedan ner eftersom det inte finns någon substans när ingen ställer upp. När sedan en kändisadvokat agerar katalysator, kritiserar nedläggningen och piskar upp stämningen till den grad genom att göra sig talesperson för… ja vad egentligen? Vems talan för egentligen advokaten Elisabeth Massi Fritz? I en domstol kräver vi att någon av kött och blod vittnar under ed, i fallet Borg räcker det med anonyma påstådda källor i Aftonbladet; hur är det möjligt när priset är betydligt högre? Rimligen bör någon med civilkurage göra en disciplinanmälan på den aktuella advokaten till Advokatsamfundet, förslagsvis borde samma sak liknande omfatta den aktuelle fjärdingsmannen. 

Vikten av att vi alla tar avstånd

Vem är det som ska avrättas socialt nästa gång, kommer vi hyggliga krafter att bara titta på? Nästa gång är det kanske du eller jag som drabbas? När media agerar som de gör har vi som upplever agerandet som fel ett “vapen”, vi kan undvika att konsumera deras produkter och tjänster. Idag är det diverse casinon och annonsörer som drar runt kvällspressen, det är inte tidningens läsare; vilket hade varit det naturliga om någon vettig person faktiskt velat betala för innehållet i b la Herr Lapidus nedteckningar. Författaren och poeten Marcus Birro åt lunch med en Sverigedemokrat, han blev både arbetslös och ekonomiskt utblottad efter drevet som följde; är det så vi ska hantera mötesfriheten eller det fria ordet?

Vad bor vi i för kallt land? Vart är rättssäkerheten? Hur kan vi bara acceptera att medierna avrättar folk socialt? Vart är medkänslan för andra människor? Vart är rätten till att bli förlåten? Vi borde alla skämmas som svenskar, och det är inte för Anders Borg utan för hur samhället och mediekåren behandlat honom.

Alla människor kan skämma ut sig, medvetet eller omedvetet; men vi måste alla kunna förlåta. Det behöver inte innebära att vi slätar över felaktigheter, det betyder att vi uppfattar och visar respekt och sympati för någon som gjort fel och uppvisar ånger och förlåtelse. Det räcker med salvor på vår tidigare finansminister, hans person är redan kraftigt skadeskjuten. Mediesverige behöver visa nåd, göra eld upphör följt av patron ur.

Att ge sig på en privatperson i en veckas tid, som tidigare tjänat vårt land som finansminister under 8 år; är oavsett vart vi står på den politiska skalan ovärdigt. Anders Borg är inte dömd för något brott, han är ingen brottsling. Han har om möjligt skämt ut sig, men vilka är vi att döma honom? Detta drev kan på intet sätt sättas i proportion för de dumheter han enligt rykten har kläckt ur sig, i den aspekten är det Anders Borg som är ett rättvisans offer – ingen annan.

Behandla andra som du själv vill bli behandlad, förlåtelsen är de rättfärdigas sakrament.

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook