Gång på gång kan vi läsa i media hur bloggosfären reagerar, baserat på användare som gör diverse utspel. I veckan poserade skådespelaren Joel Kinnaman med två lejon på Instagram vilket både Aftonbladet och Expressen skrivit om. I Expressens fall har några kritiska kommentar resulterat i en hel artikel, bilden hade för övrigt fått 27,500 gilla markeringar vid tidpunkten för Expressens publicering. Hur är det möjligt att stora mediehus gör “journalistik” av vad personer på Twitter tycker? Hur vet man ens att personen står för vad som skrivits än mindre om det ens är relevant?
Lex Twittersfären
Lyssnar man på ett debattprogram går det inte att undgå ord som #hashtag och Twitter. En väsentlig fråga är vilka som anses använda twitter och som skapar dessa twitterstormar? Man får sällan uppfattningen om att det handlar om vanliga människor, pensionärer, arbetslösa, sjukskrivna eller för den delen högutbildade personer. Twitter tycks istället ha blivit ett vattenhål för personer med “rätt åsikter”, dvs. medieintresserade och maktaspirerande politiker. Således kan man fråga sig ur publicistisk synpunkt vart man drar gränsen, och hur relevanta dessa tweets är som källa. Det är säkert rimligt att citera vad dignitärer som Trump, Wallström och Bildt tycker eftersom de kan skriva korta små (press)meddelanden, dvs. rena citat utan omskrivningar. So far so good. Däremot kan man rimligen efterfråga relevansen av att kommentera vad personer skrivit till varandra eller vem som dissat vem i media? ObF publicerar dock våra artikellänkar i sin helhet på twitter, detta finner vi rimligt. Däremot att använda kommentarer på twitter som någon allmän uppfattning om olika ämnen tror vi skulle urvattna trovärdigheten för vår tidning.
Bloggosfären rasar vs. facts
Ganska ofta kan man i olika sammanhang kunnat läsa om att social media rasar, hatar eller stormar. När vi som tidning skriver uppgifter som är faktagranskande och personer då “rasar” genom att skriva att de inte håller med, eller allmänt höjer tonläget i debatten med diverse epitet; betyder det då att vi förtjänar kritik? Hur ofta ser vi att bloggosfären publicerar egna uträkningar, med egna slutsatser (baserade på egna uträkningar), med väl underbyggda argument på varför deras siffror är mer relevanta än våra? Det är numera möjligt att hamna i ett läge där bloggosfären “rasar”, även om publicerade siffror rent vetenskapligt och sakligt står helt oemotsagda. När media samtidigt hakar på, kan priset bli högt för den som yttrat korrekta iakttagelser. En mycket farlig demokratisk utveckling och en stor kontrast mot den akademiska världen där istället teser och slutsatser ställs mot varandra. Tvärtom borde vi som samhälle uppmuntra fler att söka sig till högre studier för att ersätta “tyckeri” med faktisk sakkunskap. Framförallt får vi aldrig hamna i en situation där tyckande görs till allmänna sanningar.
Lex Joel Kinnaman
I fallet Kinnaman handlar det alltså om en posering med två lejon, som för ovanlighetens skull är vid liv. Uppenbarligen har någon kritiserat att det är osmakligt med djur i fångenskap, vilket Expressen gjort en artikel på. Bilden säger dock ingenting om hur djuren bor, hur dom mår, vilken mat dom äter, om de är lyckliga eller vad turismen tillför den lokala orten. Det kan alltså finnas en rad positiva faktorer som i sammanhanget helt överskuggas av kvällspressens sensationsjournalistik, där man istället lyfter fram vad människor skriver på Instagram? Det kan inte uteslutas att personer som kanske aldrig varit utanför Sveriges gränser, men har en “klar uppfattning” hur djuren på savannen bäst bör behandlas är flitiga kommentatorer.
När vi inte vet vem som skrivit vad i vilket syfte, än mindre vilka referenspunkter de har; hur kan vi då använda dem som källor? Rimligen kan man som nyfiken journalist ställa frågor till Kinnaman om hur lejonen behandlas, om det nu är djurens rätt man tänker på? Istället får vi nu en situation där man smutskastar någon i pressen, som kanske t.om. gjort en insats för både byn, djur och natur; eftersom medlen skulle kunna rättfärdiga syftet beroende på djurhanteringen.
Pilot Emeritus