SSU-ordföranden Pavlos Cavelier Bizas för Uppsala är den första politiker som uttalat sig och jämfört julhandel och integration. Migrationsverket menar på att budgeten för flyktinghjälpen 2016 kommer att vara 60 miljarder, om de siffror jag hittat stämmer ska RUT och ROT tillsammans kosta 20 miljarder som en jämförelse. Enligt analysföretaget HUI Research har man uppskattat att julhandeln 2015 kommer att omsätta 75 miljarder i Sverige. Det är således många som på sociala medier nu går ut med att man ska hoppa julklapparna och istället öppna sina hjärtan. En mycket hedervärd uppfattning för alla som faktiskt gör det, dock är ord och handling två helt olika saker.
Jag testade för några år sedan att inte önska mig något när jag fyllde år, istället önskade jag att man satte in minst 20 kr på organisationen Läkare utan gränsers bankkonto. När jag väl sedan hade kalas var det flera som dök upp och sa att de hade satt in väldigt generösa belopp. Totalt sett var det endast tre personer som dök upp med genuina papper på sina gåvor (det var inte så att jag krävde något bevis men de ville bevisa sin solidaritet). Många hade även köpt vanliga presenter och inte uppmärksammat min hint om att göra något bra, men det faktum att i alla fall 15 personer sannolikt tyckte det var kanon att gå på fest utan att lämna någon present fick mig att tänka till. Nu kan det mycket väl vara troligt att jag kanske hade ett sämre umgänge än vad jag borde haft vid denna tidpunkt, men jag tror att detta beteende är ganska vanligt i grupper som utgör någon form av vanlig medelklass. Heder är ett ord som förknippas med “män” som dödar sina döttrar, och orden “visa respekt” har blivit synonymt med att peka vapen på obeväpnade människor. Orden ”visa solidaritet” har också blivit synonymt med hur ”mycket andra personer ska betala” och inte hur mycket man själv bidrar med. Ordningen är minst sagt upp och nervänd.
Således blir det väldigt intressant när en SSU-ordförande tycker vi borde hoppa julklapparna och istället ge det till behövande. Som sagt ett mycket hedervärt ställningstagande som jag hoppas han lever upp till då han även utvecklar sitt resonemang i olika medier (b la Metro). Men diskussionen är viktigare än så. Jag tror att i grund och botten kommer det att handla om dessa alternativkostnader i ett makroekonomiskt perspektiv. Antingen får befolkningen satsa på att köpa julklappar och semesterresor till familjen; eller så får vi höja inkomstskatterna för att ha råd att finansiera alla som kommer hit. Ska man göra nerskärningar finns det nog ingen vettig människa som skulle tycka att vi ska börja med att skära ner på välfärden (skola, vård och omsorg) utan det som sannolikt ryker först är den privata konsumtionen dit julklappar och semestrar ingår. På tal om klyftor kan man ju fråga sig hur det kommer upplevas när endast välbärgade familjer har råd att resa utomlands?
Om vi istället funderar lite kring dessa 75 miljarder, kan man direkt fråga sig om svenska folket sitter med 75 miljarder i likvida tillgångar (dvs. pengar i plånboken). Svaret på denna frågan är nej, dessa 75 miljarder bygger på skuldsättning. Går man in och tittar på alla stora företag idag som riktar sig mot privatpersoner har nästan alla egna kreditkort och kundkort för att lägga upp avbetalningar. Köp nu och betala räntefritt under två år. Så här ser det tyvärr ut, många svenskar väljer att skuldsätta sig för att kunna ha en högre levnadsstandard än vad det annars skulle ha haft. Varför ska vi vara sämre än grannen tänker man? Tyvärr är även den svenska ekonomin otroligt beroende av julhandel, vad skribenten missar är att dessa 75 miljarder återanvänds. När dessa pengar byts till varor kan företagen avlöna sina anställda som i sin tur handlar saker till sina nära och kära, dessutom kan de anställda behålla jobbet till nästa år. Alla som jobbar inom handeln vet att säljer inte butiken för sina budgetar så ryker man, för att nå dessa mål innebär det att många familjer som inte har råd behöver skuldsättas. För att nämna ett exempel kan man säga så här appropå skuldsättning, desto mindre disponibel inkomst per familj, desto fler dyra iPhones per familj. För många familjer är det oerhört viktigt att ge sina barn en iPhone när de fyller år, dessa kostar ca 7000 kr med moms idag (vilket motsvarar nästan 2st Playstation 4). Hela personens identitet ligger i denna telefon. Det är till och med så knäppt att många väljer att byta upp sig från den näst senaste till den senaste modellen pga. denna “status”. Men visst, många menar säkert att de gör de för en lite snabbare processor och en något bättre kamera eller en ny fingertopsscanner, men vilken vettig människa skulle betala 7000 kr för den lilla marginalnyttan (skillnaden i funktion)? Hur många känner du som köper sin iPhone kontant? Istället skuldsätter man, ett faktum många dessutom nekar till då man menar att man har en “förhöjd avgift” eller ett “pristillägg”. Ett rätt intressant fenomen på det hela taget.
Såldes kan man dra slutsatsen att skulle alla i Sverige följa Pavlos Cavelier Bizas idé om att stå över julklapparna och istället ge pengarna till behövande så skulle vi få problem på arbetsmarknaden. Julen är kanske den högtid som folk tycker mest om, även de ateister som skriker högst mot välsignelser i skolan under avslutningar verkar fira jul traditionsenligt. Man kan fråga sig varför? En gissning kan ju vara att julklapparna kan vara en bidragande faktor? Men julen är också den viktigaste högtiden för våra företag, de företag som har våra medborgare anställda och betalar deras löner. Julklappsförsäljningen är en stor del av årets resultat, det enda man kan tycka är synd att inte folk sparar mer under året utan istället konsumerar pengar de inte har. Jag tycker tanken är fin av SSU-ordföranden, men inte helt genomtänkt. I praktiken kan det skada ekonomin ännu mer om vi ställer in julklappshandeln istället bör vi hoppas på nya rekord!
Pilot Emeritus