En svensk tragedi
Sture Bergwalls 8 friande domar har vållat många kommentarer och många har talat om att detta är en rättsskandal. Själv blev jag 2005 övertygad om Quicks oskuld, och publicerade bland annat 2 artiklar 2006 och 2007 på Gediget.se där jag redogjorde i fall till fall varför han inte kan ha något med dessa mord att göra. Har även träffat både Thomas Bodström och Beatrice Ask när de varit justitieministrar och lyft frågan. Jag har senaste tiden läst en hel del kommentarer på nätet där många tycker det är fel att Quick kan stämma staten då han själv har erkänt. Personligen delar jag inte den uppfattningen utan han gör absolut rätt då domstolarna har brustit rörande rättssäkerheten; det ska inte gå att döma någon oskyldig bara pga ett erkännande. Det kravet måste vi kunna ställa på våra domstolar.
Justitierådet Göran Lambertz har i flera intervjuer menat att det var rätt att döma honom på den tiden pga. de påstådda bevis som fanns. Vilket är en ganska märklig kommentar om man tänker efter, då det inte säger så mycket om skuldfrågan utan egentligen säger mer om Lambertzs synsätt. Min poäng är att hade man haft ett kritiskt tänkande och kanske funderat om det är rimligt att en massmördare mördat 8 personer, aldrig setts på en brottsplats, aldrig lämnat ett DNA-spår, inte överensstämt med de DNA-man hittat, inte kunnat redogöra om miljöer, inte känt till mordvapnen, inte vetat utseendet på flera av offren, inte vetat om tillvägagångssättet för hur morden gått till, eller att påstådda mordoffer dykt upp vid liv (för att ta ett axplock av det mönster som finns i alla morden) så kan man aldrig landa i slutsatsen att det varit rätt att döma. För att få tillgång till detta måste man titta på förundersökningarna, och det gjorde inte Lambertz när han granskade domarna under sin tid som justitiekansler. Hur som helst bygger en domstols integritet på förtroende och att vi medborgare känner oss säkra på att de dömer rättssäkert. De Lambertz istället tittade på (som jag uppfattat det) var om det som presenterades i domstolarna skulle ha lett till en morddom (och här menar han som jag tolkar det att det inte varit en rättsskandal då domarna varit korrekta pga det som presenterats).
När det nu framkommit att samtliga 8 morddomar blivit felaktiga och domare och åklagare har friat Bergwall är det oerhört tragiskt att en av landets högsta juridiska företrädare inte kan erkänna detta utan skriver en bok där han vidhåller att Bergwall är skyldig (när domstolar konstaterat att han är oskyldigt dömd) för att skydda sin tidigare position som justitiekansler. Uppenbarligen finns det en helt unik status för Sture Bergwall, förklarad oskyldig men skyldig ändå enligt Lambertz. Helt klart är det rätt av Bergwall att idag även stämma Göran Lambertz för förtal då det är ganska illa att en HD-dommare lägger sig i rättsprocesser han inte har att göra med. Lambertz uttalanden leder till två möjliga utfall som båda leder till samma slutsats. Antingen är Lambertz helt fri från kritiskt tänkande och är helt övertygad om att Bergwall är en seriemördare, eller så kan han inte erkänna att han gjort fel. Båda vägar gör honom direkt olämplig som företrädare för landets högsta rättsinstans. Den bevisning som han sedan presenterat som hållbart är b la en likhund som inte hittat något och en vägbom som stått öppen i en skog, tycker man detta räcker för att fälla en människa för 2 mord av 8 mord så är man illa ute tycker jag. En domare som har den åsikten kan knappast räknas som rättssäker.
Vi behöver pragmatiska människor, människor som har tillräckligt med civilkurage / ryggrad att kunna säga “jag har gjort fel”. Det är dessutom oerhört svårt att hacka på någon som står för sina misstag, man kan t.ex. jämföra med socialdemokraten som stal en spritflaska på systemet och direkt erkände sitt misstag i pressen. Han fick snarare sympati och folks respekt vilket han knappast hade fått om han påstått att han aldrig besökt Systemet den dagen.
Pilot Emeritus