Det går knappast att lyssna på en debatt utan att se människor som utifrån sin ideologiska övertygelse för ett ganska märkligt resonemang, ofta stick i stäv med verkligheten och det som kallas pragmatik. Ideologi bygger till stor del på en rad resonemang och generaliseringar som man vill ska utgöra norm i samhället, men problemet är att när man generaliserar uppstår en felmarginal. Kanske är det så att alla förklaringar inte går att finna inom det ideologiska buren eller ramverket? Kanske är det just pragmatiska ledare vi efterfrågar och inte de som renlärigt avropar sin prosa vid varje problem dessa stöter på?
Migrationsfrågan
Man kan ofta se mönstret i just migrationsfrågan, många politiker låter sig bakbindas utav sin ideologi och saknar således förmågan att ge realistiska svar. Frågar man t.ex. någon som är vänster om orsaken kring upproren och bilbränderna handlar svaren om klasskamp, fattigdom och någon hittade till och med förklaringar att man lagt ner posten på området. Frågar man en feminist landar svaren i att det är män som begår brott och således ska alla män i samhället ta ansvar för dessa. Det pragmatiska svaret om att många föräldrar tappat kontrollen och låter sina barn ränna ute efter solnedgången är t.ex. en förklaring som lyser med sin frånvaro. Andra förklaringar kan handla om en slapp syn på ungdomskriminalitet.
Vinster i välfärden
Även denna fråga har blivit väldigt ideologiserad, oftast är många människor antingen för eller emot vinster. Till synes har man lyckats med att föra ett svart eller vitt resonemang, istället för att konstatera att man befinner sig i en gråskala. Till att börja med tror jag vi alla kan instämma att det är något som är fel om en skola som drivs av ett riskkapitalbolag går i konkurs, eller lägger ner p.g.a. för liten vinst. Här ser oftast många vänster-sympatisörer det som problematiskt att företag gör vinst öht och ser således problem med hela modellen. En pragmatisk lösning handlar kanske om att se över vilka krav man ställer i sin upphandling? Kanske bör man göra det kriminellt att köra en skola i konkurs, kanske är det rimligt att man har en finansiering klar för elevens samtliga år för att få driva sin verksamhet? Om man dessutom lyckas driva sitt företag med hög kvalité och nöjda kunder (dvs. elever/pensionärer/ sjuka etc.) är det då problematiskt att göra vinst? Kanske är det viktigaste att vi säkerhetsställer att upphandlingarna garanterar hög kvalité för att få driva sin verksamhet?
Utförsäljningar eller privatiseringar
I frågan om utförsäljningar kan man också se en ganska tydlig ideologisk kamp. Vänstersidan vill ha mer av offentligt ägda företag medans högern tycker det är viktigt att sälja ut och privatisera. Kanske finns det vissa verksamheter som bör drivas statligt för att det gynnar konsumenten i första hand? Ett statligt monopol kan kanske i vissa sektorer hålla nere priserna genom att man äger infrastrukturen och verksamheten? Hur väl fungerar t.ex. konkurrens av el-näten, och vilken nytta får konsumenten? Är det t.ex. rimligt att en rektor köper sin medelmåttiga skola för en spottstyver p.g.a. en borgerligt styrd kommun följt sin ideologi och sålt ut? Är det rimligt att en skola börjar göra miljonvinster trots bristande skolresultat? En lösning kan innefatta en lag som gör det omöjligt att plocka ut höga vinster om inte x % av eleverna har godkända betyg på nationella proven? Sannolikt är det svårt att hitta en ökad samhällsnytta mer än en rektor som kan expandera sitt liv. Om vi istället tänker oss en duktig lärare som satt huset i pant för att starta en ny skola är det nog få som sett detta som problematiskt. Problemet handlar kanske snarare om att man säljer till vilket pris som helst bara för att få sälja, eftersom att någon som är höger tror att privatägt alltid är den bästa ägandeformen. Kanske är en skola med inventarier och lärarkår värd runt 100 istället för 2 miljoner? Upphandling och lagstiftning bör alltså inrikta sig på att endast locka rätt ägare och samtidigt hålla kvalité till våra privatägda sociala institutioner.
Brottslighet
Precis som övriga frågor kan man även här hitta politiker som är oförmögna att se utanför den ideologiska boxen. Det vanligaste handlar t.ex. om att många feminister ser frågan om kön, vilket inte är en optimal förklaringsmodell då över 99 % av männen inte sitter i fängelse. Hade feministerna haft en poäng hade man kunnat tänka sig att betydligt fler satt i fängelse. Många som är vänster blandar ofta in klasskampen i denna fråga, vilket precis som feminismen gör att man får en missvisande bild (dvs. hög felmarginal). Det vi istället behöver diskutera är konsekvenser av att man inte gör sina läxor, börjar med droger, tar krediter man inte kan betala tillbaka, inleder ett spelberoende eller hamnar i fel sällskap. Vilka faktorer gör att människor inleder en brottslig bana och hur motverkar vi dessa?
Ett samhälle kan aldrig förlora på att man försöker ha en pragmatisk syn på problem, tvärt om tenderar ideologiska resonemang att förenkla bort de verkliga problemen.
Pilot Emeritus