Vi ser ofta vänsterindivider tycka det är hemskt att entreprenörer gör vinster, dessa människor hatar allt vad företag och entreprenörskap heter; desto mindre kapitalister desto bättre är parollen. Samma människor delar därför uppfattningen tillsammans med Kim Jong-Un och Nordkorea att staten är den som bäst driver företag, eftersom ingen kan göra vinst (mer än giriga tjänstemän och politiker som kan plundra dessa organisationer på miljonlöner som man helt bortser ifrån); uppenbart lever dessa socialister i en mycket förljugen värld. När det därför kommer till Elon Musk som grundat SpaceX (samt Tesla cars och Paypal) som nu lyckats docka med den internationella rymdstationen ISS är han därför intressant varför kapitalism är mycket bättre än socialism när det kommer till att driva saker framåt.
Ett socialistiskt paradis – en utopi
I den vänsterorienterades dröm tror man närmast religiöst att när staten håller på pengarna är den sparsam, och inga kronor mer än behövligt spenderas i de projekt som görs gällande. Därför handlar det ofta om att gå igenom alla möjliga alternativ (även orealistiska och dåliga), någon med rätt värde(av)grund måste skriva en policy “så att det blir rätt”; det är inte heller ovanligt att mycket arbete läggs på att antal män inte överstiger antalet kvinnor. I dessa människors världsbild är varje spenderad krona av staten en större satsning än någon annan något positivt, dvs. “vi satsar mer på rymden än vad ni gör”. Kanske gör man också som den av folket kraftigt ifrågasatte generaldirektör / rikspolischefen Dan Eliasson som gjort sig känd för trevliga armband och att spendera miljoner till PR-bolag istället för brottsbekämpning. Eftersom ingen vill bli av med sina monsterlöner man lurat till sig på skattebetalarnas bekostnad, beter man sig ungefär som FN-officerare från tredje världen; man vill inte ta beslut eftersom det kan resultera i en uppsägning. Således får man ofta en grupp beslutsfattare istället för ledare, där ingen tar ansvar för något och en organisation som mer liknar ett svart hål snarare än ett lokomotiv.
USA köper tjänster av Musk och SpaceX för rymdfärder
Motsatsen till ovanstående är den kapitalistiska vägen, dvs. någon ges möjlighet att tjäna pengar genom att uträtta en tjänst åt staten. USA vill inte handla ryska passagerarstolar, därför finns det en efterfrågan att flyga amerikanskt; men priset måste vara det rätta. Entreprenören kan med de pengar staten är villig att betala skrida till verket. Elon Musk behöver inte lägga pengar på PR, armband, genus-frågor, HBTQ-policys, monsterlöner till odugliga individer, eller utreda idéer han inte tror på; han kan således effektivisera och upphandla eftersom hans drivkraft är 1. att vinna upphandlingen och 2. att tjäna så mycket pengar som möjligt i mellanskillnad mellan kostnader och det staten betalar (dvs. vinsten). Därför har han de absolut bästa individer man kan tänka sig för en så trimmad lön som möjligt, han har helt enkelt inte råd att ha individer som drar benen efter sig. Dessutom förstår han till skillnad från miljörörelsen vad “hållbarhet” egentligen handlar om, eftersom man tack vare den ekonomiska drivkraften att göra vinst; utvecklat bärraketer som inte bara kan återanvändas utan flyger ner och landar på jorden redo att tankas för avfärd igen. Vilken trött byråkrat skulle få för sig att driva en sådan idé i en socialistisk värld, vederbörande chef får ju redan sin monsterlön oavsett hur mycket vederbörande sparar; jämfört med kapitalisten som ökar sin vinst och gör sina aktieägare glada. Socialister i alla tider har alltid förnekat de nyttor som genereras av den privata sektorn, istället har man fokuserat på att utmåla företagsledare som girigbukar; trots att de löst för samhället påtagliga problem. Knappast hederligt!
Socialisten vill inte förstå att vinsten är avgörande!
Det är inte ovanligt att man hör socialister anse att man kan driva en skola, vårdhem, eller cancerkirurgi men man får inte göra vinst. Dessa lever i en drömvärld där man vill att människor som hjälper andra ska göra det volontärt, dock har exempelvis Veronica Palm (S) inga problem att kräva en monsterlön från Rädda barnen. En person som Palm har blivit indoktrinerad att företagare och deras vinster dvs. kapitalister är giriga människor, men själv kan hon inte se sig i spegeln? Vem är det egentligen som är girig, den som vägrar släppa in privata cancerkirurger på en marknad med långa köer där människor dör (pga. egna politiska intressen); eller den som ser möjligheten att tjäna pengar på att utföra canceroperationer (dvs. rädda liv)? Socialisten väljer här att ta livet av sina medmänniskor eftersom de blivit oerhört pumpade med hat mot företagande, det spelar ingen roll att man räddar fler liv (nytta); möjligheten att göra vinst överväger därför antalet liv som räddas. Att därför låta entreprenörer göra vinst, är därför ett billigt sätt att få olika problem lösta; istället för att staten plöjer ner enorma pengar i verksamheter som bara kostar pengar. F.ö. kan man fråga sig om inte höjden av girighet är att kräva en monsterlön på bekostnad av svårt sjuka barn, en position som borde bygga på volontärt engagemang?
För att det här ska fungera måste man också ha människor som kan upphandla, och inser vad saker och ting är värda. Är vinsterna för stora är det därför vanligt att socialister påstår att företagarna blivit för giriga, istället för det uppenbara att upphandlingarna inte är välskrivna och prispressade. På samma sätt som att Veronica Palm inte skulle säga att hennes miljonregn av potten pengar som var avsatta till svältande barn är orimlig, skulle en företagare som vunnit en upphandling och lyckats effektivisera sin organisation för att göra vinst anse att dessa pengar ska tillbaka till staten; frågan måste istället ställas vad det är för personer som sitter i Rädda Barnens styrelse (och vad de tar i ekonomiskt anspråk) eller sköter upphandling av cancervård? Varför har de betalat för mycket? Vet man om vinstmarginalen kan man därför upphandla billigare nästa gång. Sverige har ett enormt behov av sjukvård, vi behöver därför privata företag som kan bearbeta köerna; det är dags att ta till marknadskrafterna för att rädda liv.
Pilot Emeritus