Tittar vi på sagans värld finns det ibland mycket att lära, och med tanke på Bröderna Lejonhjärtas popularitet är det egentligen konstigt att ca hälften av befolkningen sympatiserar med socialism; kanske blockerar man helt den “patriarkala” ideologi Tengil och hans män representerar. Filmen handlar egentligen om striden mellan två ideologier, det socialistiska Törnrosdalen och det liberala frihetliga Körsbärsdalen. När Tengils regim mycket tydligt stödjer sig på socialism är det därför mycket märkligt att människor inte jämför hans system mot verkligheten, där likheterna är mycket slående. 

“All makt åt Tengil vår befriare”

Socialister kommer alltid under en falsk flagga som befriare mot förtryck, vilket dessa menar att kapitalismen står för. Världens mest aktuella fall Venezuela och Hugo Chavez skulle exempelvis befria det ekonomiskt blomstrande Venezuela på 90-talet, dock är det alltid mycket lätt att sätta sprätt på andras pengar; det är svårare att skapa ett hållbart värde. I Sverige har vi på marxistiskt vis lärt oss att bedöma politiker efter hur mycket pengar dessa gör av med, den som “investerar” mest anses ha bäst politik; istället för vilka politiker som skapar tillväxt eller störst valuta för pengarna. Därför har alla drivkrafter försvunnit för privat företagande varav dessa lämnat landet, mycket få människor uppskattar att få sin frihet begränsad och därför flyttar man. När Venezuelas ekonomi drabbats av hyperinflation och en vanlig månadslön ligger på 9 svenska kronor, säljer man därför landets pass i en kryptovaluta för att befolkningen inte ska ha råd att lämna; socialistiska samhällen har alltid behövt murar för att “fungera”.  I Törnrosdalens fall är detta mycket tydligt, man har en hög mur och dödsstraff råder för befolkningen om man tar sig över den eller är ute om nätterna. Den socialistiska regimen i Törnrosdalen hade inte fungerat om muren saknats, eftersom människor då bosatt sig i den fria Körsbärsdalen.

Tengils socialistiska skattepolik

Under en av Tengils skatteinventeringar upptäcker en av vakterna att farfar Mathias stall innehåller två hästar, varav dessa säger att han ska sätta sitt bomärke på dem; vilket betyder att han med glädje ger Tengil hästarna frivilligt. Den liberale Mathias utmanar skattmasen och säger att han inte “känner någon sådan glädje”, varav vakten svarar “det gör du visst det”. På samma sätt fungerar en deklaration, det är inte så att vi som medborgare kan betala lite mindre i skatt om vi tycker den är fel. Till skillnad från folket i Törnrosdalen behöver vi inte heller ge våra pengar med glädje, utan det sker med automatik innan dessa når vårt lönekonto. I vår tid har vi dessutom ett system där det ligger 25 % moms på de flesta varor, dvs. så fort man gör ett inköp går 25% av transaktionen till staten; vilket gör att vi har en av de högsta marginalskatter i världen. 

Ur kollektivismen förtrycket uppstår

I det aktuella fallet är det mycket tydligt att Tengils regim svälter sitt folk eftersom möjligheterna till företagande är mycket dystra och att det därför råder strikt fördelningspolitik i Törnrosdalen (mat blir till sist en bristvara). Vi kan även konstatera ett samhälle med hög grad av kollektivism där alla ska se likadana ut, istället för hammaren och skäran kan vi i Törnrosdalens fall se en eldsflamma. Regimen har även våldsmonopol eftersom man kontrollerar draken Katla, vilket är ett vanligt fenomen i socialistiska stater; utmanar man systemet hamnar man på platser som Katlagrottan. Arbetsmarknaden är hårt reglerad och det är regimen som bestämmer vem som ska göra vad, vilket blir mycket tydligt där arbetsföra män väljs ut som gratis arbetskraft att bygga på Tengils fästning. I verkligheten har Tengils ideologi socialismen ca. 110 miljoner människoliv på sitt samvete, eftersom man förutom svält skickat folket till Gulag vilket är signifikant med “arbetstillfällena” i Karmanjaka i den aktuella sagans värld; där de utslitna arbetarna till sist blir mat till Katla. Körsbärsdalen är raka motsatsen, där är det tydligt att man kan klä sig hur man vill, arbeta för sin lön och att individualismen är mycket stark under Sofias intellektuella ledning.

Det finns alltid dem som tycker att någon som tjänar pengar på sitt företag tar övervinster eller skor sig på andras bekostnad; därför fungerar marxismen mycket väl när man målar ut företagare som förtryckare av sina anställda. När man därför ständigt höjer skatten betyder det att friheten minskar över dina egna pengar, och när detta sker för företagaren som arbetar dygnet runt lägger företaget på sikt ner; varför slita ut sig när någon annan ändå tar pengarna? Slutsatsen innebär att vill man ha många företag måste man tillåta dem att göra vinst, eftersom alternativet är att begränsa friheter; en resa som till slut landar i regimer som Tengil och Törnrosdalen eller efter Chavez död Maduro i fallet med Venezuela. Sverige är inget heligt land, bankskatten körde Nordea ur landet, och flygskatten har fått en rad flygbolag att sluta flyga; bensinskatten slår hårt mot våra företags konkurrenskraft eftersom priserna blir högre. När Vänsterpartiets ledare pratar om att förstatliga H&M och IKEA är det tydligt att Jonas Sjöstedt är lika mycket “befriare” som självaste Tengil eftersom ingen av dem respekterar äganderätten. För alla som ser Bröderna Lejonhjärta är det tydligt att det inte finns någon frihet, och där har man landat eftersom man begränsat individens frihet till den grad att det krävs en regim att fördela de få resurser som finns kvar i Törnrosdalen; vilket är fullständigt identiskt med verkligheten i länder som prövat socialismen; det har aldrig slagit fel.  

Det Sverige behöver är skattesänkningar på alla skatter som påverkar vårt näringsliv negativt, eftersom mer företagande skapar mer välfärd dvs. frihet; vilket är mer positivt eftersom det också innebär att fler blir rika och mer tjänster och varor kan konsumeras (dvs. fler människor får ett jobb att gå till).   

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook