Sverige har de senaste 1000 åren sedan Olof Skötkonung blev den första kung att döpa sig haft kyrkor och kyrkklockor, vilket alltså motsvarar den tid vi varit något som kan liknas vid en stat. 1000 år senare, uppstod ett nytt fenomen i mänsklighetens kapitel; den politiskt korrekta människan. Enkelt uttryckt kan man säga att dessa individer valde att bortse från förnuft, traditioner, kultur och vad som var rätt och riktigt, för att istället föra fram idéer som lät bra även om dessa argumenterat mot bättre vetande; numera har dessa helt plötsligt börjat ifrågasätta kyrkklockornas vara eller inte vara. Denna grupp har varit så pass radikala i sina åsikter att man utan att blinka förnekat sig själva, sin kultur, sina traditioner, sitt land, sitt folk, sitt språk; för att man varit oroad över att stöta sig med andra.
Absurda exempel
Mona Sahlin som innan hon blev dömd för skattebrott, aspirerade att bli statsminister påstod att Sverige inte hade någon kultur. Vi har haft en rikspolischef som ägnar en mening åt ett brottsoffer, och sedan uttryckt stor empati för mördaren. En centerledare uteslöt inte 30 miljoner invandrare, utan fann tanken rimlig. Vi har sett kulturarbetare sjunga att alla gränser ska avskaffas, och politiker som talar om en trygghet som bara ökar. Vi har haft personer som tyckt att utländsk brytning ska klassas som en dialekt, att bilbränder beror på ungdomar som protesterar att posten lagt ner. Nu senast ifrågasätts om vi kan ha problem i Göteborgs förorter då Volvo säljer många bilar? Vi har haft många som inte velat ta in (och kanske fortfarande inte vill) att många myglat med sin ålder, att många kommit som ekonomiska flyktingar, att det resulterat i brott, att välfärdstjänsterna blivit hårt ansatta, att nästan alla som kommer är välutbildade osv. Senast i raden har vi även haft en biskop som välkomnat böneutrop, vilket aktualiserat en debatt om hur vi som land bör se på böneutrop.
Osäkerhet i beslutsledet skapar vakum
Efter debatten med biskopen för Växjö Stift deklarerade Kristdemokraterna att de vill se ett nationellt förbud mot böneutrop från moskéer, något som redan idag tillåts på några platser i landet; även om beslutet ligger på respektive kommun och polis. Fenomenet är inget nytt, i det här landet finns det många inkompetenta människor på olika ledarfunktioner som inte vill ta ansvar; således skickas obekväma beslut nedåt i hierarkin. Vi får således inte en diskussion om kulturer eller vikten av svensk tradition utan om volymnivå på bönen i förhållande till glassbilen. Många auktoritära länder som har FN-trupp utomlands kan få liknande kultur kring beslutsled, deras officerare kan vara rädda att fatta känsliga beslut eftersom det kan innebära slutet på karriären; och man kan således se högre officerare får fatta fler beslut som normalt sett ligger på lägre svenska motsvarigheter. I Sverige kan vi exempelvis se att varje kommun ska hantera återvändande jihadister, och att dessa blir ett fall för socialtjänsten istället för åklagarmyndigheten eller regeringen. Eftersom böneutropets vara eller inte vara är känsligt har många politiskt korrekta vaknat till liv, och intagit åsikten att ett förbud mot böneutrop är att likställa med kyrkklockan dvs. tillåter man kyrkklockan bör man tillåta minareten. Det faktum att de är olika saker, och svenska kyrkan inte skriker ut dagens epistelläsning från kyrktornet tycks vara ytterligare ett blockerat faktum man inte vill ta in.
Den politiskt korrekta hjärnan argumenterar bortom logiken
När det nu blivit politiskt normaliserat att ställa sig tveksam till böneutrop har vi därför kunnat se samma politiskt korrekta gruppering inta en åsikt de aldrig gett uttryck för tidigare; de blir kränkta av kyrkklockan. Plötsligt har historier ploppat upp i sociala medier av människor som mår dåligt av att höra kyrkklockorna slå; något som dessa tyckt inkräktat på privatlivet. Märkligt nog har dessa aldrig tidigare i sitt liv uttryckt detta enorma lidande, utan kränktheten hos dessa individer tycks ha uppstått när debatten om moskéers böneutrop ska vara tillåtet, dvs. den politiska korrekta individens argumentationsmönster och kontinuitet förefaller allt annat än logisk. I TV4:s morgonsoffa kunde vi höra Jenny Strömstedt (se klipp nedan) berätta om en vän till henne som bosatt sig vid en kyrka och som associerade kyrkklockan och klockringningen inför högmässan söndagsmornar kl. 11 med “illamående”; snacka om kränkande när man upptäcker att kyrkan man blivit granne med ringer i sina klockor… hållå liksom…? Är det samma raketforskare som flyttar nära en flygplats och sedermera klagar på bullret eller bosätter sig ovanför en nattklubb och ber dem skruva ned? Hursomhelst blir historien lätt märklig då kyrkklockor fungerar som ett tidur där de ringer dels på hela slag men även lite längre vid vissa klockslag. Någon som bor intill en kyrka och lider av samma magåkommor som Fru Strömstedts vän borde således bli illamående väldigt många gånger på en dag, och knappast endast just söndagar kl 11…
Det enklaste knepet för att syna någons korkade politiskt korrekta argumentation (som att plötsligen vilja avskaffa kyrkklockor) är att separera ämnena, och diskutera dem var och en för sig. För att locka vederbörande i fällan väljer vi att för sakens skull leka med tanken att vi tolererar ett böneutrop, något vederbörande kommer acceptera i ett nafs. Ett bra exempel är att utgå från ett riktigt område som ex. Kungsmarken i Karlskrona där man har kommunens tillåtelse att genomföra böneutrop. Sedan frågar man i samma kontext om personen vill avskaffa kyrkklockan i kyrktornet i samma område? Det faktum att politiskt korrekt övertygelse inte är detsamma som logisk övertygelse gör att det inte finns några tyngre tankar eller motiv till denna förändring, utan istället kommer man att se personen tvingas svara ja trots att vederbörande inte egentligen tycker det; dvs. idiotförklara sig själv. Skulle personen mot förmodan plötsligt vilja behålla kyrkklockan faller rimligen all argumentation om hur mycket vederbörande lidit eller blivit kränkt, och personen framstår istället som mycket oärlig; varav man kan säga något i stil med att “illamåendet” konstigt nog botats snabbt. Kanske kan en kortare tid i skamvrån göra att samma individ istället argumenterar för åsikter denne står för, istället för att springa någon annans ärenden; vilket i dessa slutna sammanhang kallas “nyttig idiot”.
Pilot Emeritus