Vi är nog många idag i Sverige som inte skulle få för oss att betala 1 kr för att få läsa Aftonblandet och Expressens artiklar. Den faktiska redaktionella substansen krymper allt mindre för varje dag som går. Så här har det dock inte alltid varit, Expressen startades t.ex. som en motkraft mot Nazismen 1944. Aftonbladet grundades som en motkraft mot Kung Karl XIV Johan (alltså första Bernadotten för den som inte känner till regentslängden). Aftonbladet var även på den tiden liberal, och inte socialistisk som idag. Bland Expressens historiska milstolpar var dom bland annat först i världen att rapportera om freden i Europa efter Andra Världskriget.
Vad hände egentligen med kvällspressen under 90-talet? Sannolikt var det så att internets framväxt gjorde att man behövde få ut nyheter oftare och började då tumma på innehållet för att få läsare. Utvecklingen kan inte annat beskrivas som en intellektuell härdsmälta, där man t.ex. gör nyheter av vem som åkte ut i Paradise Hotell eller vem som får vem i Bonde söker fru. Sedan frågar man sig varför man har fallade PISA-resultat? (säkerligen en komplex fråga med många faktorer, men detta garanterat en av faktorerna). Jag gjorde nyligen ett test på en person som påstod sig älska denna typ av program. Började med att fråga vad deltagarna hette i förra årets Bonde söker fru, sedan frågade jag vem som åkte ut i det tredje avsnittet ur årets Idol. Jag fick svar på frågorna under loppet av fem sekunder, och sannolikt var dem rätt. Sedan bytte jag ämne och började fråga vad Sveriges statsminister hette och fick svaret “ingen aning”. Frågade även lite vad kungen hette, och vem som var partiledare för Moderaterna. Svaret blev en tystnad. Jag kan tycka det är rätt anmärkningsvärt när man har något år kvar till 30, det var alltså inte någon som var 13 år utan nästan 30år. Nu tror jag det ser ut så här över hela landet, kvällspressen har flyttat fokus på vad man faktiskt ska lära sig.
Uppenbarligen är inte personen helt oallmänbildad. Men tack vare kvällspress och övrig junk-media lagt sin allmänbildning på “kunskap” som knappast kommer att vara till lags, mer än i frågespel riktade till samma samhällsgrupp. Jag minns när den gamle påven Johannaes Paulus II gick bort, världens kanske störste religiösa ledare sedan Petrus eller J.C. himself? Aftonbladet valde att ge honom en notis i vänstra hörnet, istället ägnades löpet åt Olinda Borggrens (en avdankad deltagare i Paradise Hotell) miljonaffärer. I mina ögon är detta en ganska anmärkningsvärd journalistisk prioritering. Inget ont om denna deltagare, det är inte hon som satt sig själv ovanför påven (en bedrift b la Napoleon gjorde när han krönte sig själv till kejsare i påvens närvaro) det är Aftonladet.
Idag är den gyllene frågan hur tar man betalt för nyheter? Svenska Dagbladet, Kristianstadbladet är t.ex. två tidningar som börjat med att kräva inloggning för att läsa artiklar. Men jag tror få under 30 är beredda att betala för detta. Fick också höra att i många småstäder kan man direkt se hur demografin (alltså åldern, inkomst osv.) ser ut i olika områden bara genom att se vilka som köper morgontidningar. Oftast köper hushåll i områden med högre medelålder och höga taxeringsvärden morgontidningen, unga människor gör inte det. Många väljer istället att luta sig på kvällspressen som är gratis för att få sina nyheter. Vilket leder till att man lär sig saker som saknar betydelse. Men vem betalar när inte läsarna gör det? Till stor del tror jag detta utgörs av annonsörer idag. Det absurda har nämligen uppstått att ingen vettig människa vill betala för denna typ av journalistik, istället väljer företag att förknippa sina varumärken med dem? Det handlar om hamburgerrestauranger, leksaksföretag, försäkringsbolag.
Vilket leder resonemanget vidare till en fundering kring vad vi har för marknadschefer som tycker att de vill förknippa sina varumärken med kvällspressens journalistik? Men visst, hamburgerrestaurangers reklam bör ju rikta sig till “kreti och pleti” och inte “von oben”, men frågan är om det sociala priset att stödja tidningar som har en fördummande effekt på folket är värt det ? Jag tror inte det, jag tror man gör samhället en stor otjänst. Man kan också fråga sig om McDonalds säljer mer hamburgare genom att annonsera i kvällspressen, eller om Volvo säljer mer bilar jmf. med vad de annars hade gjort? Hade jag varit marknadschef hade jag tittat efter medier som vill något annat och satsat på ett symbios-förhållande med en tidning som faktiskt levererade riktiga nyheter. Dels stöttar man något bra, dels stärker man sitt varumärkes legitimitet och dels får man exponeringar i sin annons. Har man dessutom en vettig produkt, är det kanske en vettig människa som är likvid som sitter på andra sidan och ser annonsen istället för någon som tycker en Big Mac känns dyr. Företag har också ett socialt ansvar, det är dags att ta det.
Pilot Emeritus