Förra torsdagen var jag och en nära vän som också är Bond-entusiast (och har sett alla filmer) på bio och såg den nya filmen “Spectre”. Jag tyckte filmen var en helt okej actionrulle men efter att ha sett fyra filmer av Daniel Craig känns det som att vi behöver reflektera lite. Tittar man på de tidigare bondfilmerna med Sean Connery och Roger Moore har dessa klara inslag av finess. Visserligen slåss de och skjuter folk men det är något som är ganska nedtonat istället minns man prylarna, och de syrliga kommentarerna efter en fajt. Dessutom är själva storyn generellt betydligt bättre i de äldre filmerna jämfört med de nya. Det var dock glädjande att se Bond i benvit smoking vilket förmodligen inte skett sedan “Octopussy”, för ordningens skull kan nämnas att Bond också har det i “Goldfinger”.
Teknisk utveckling
Jag ställer mig frågan varför man egentligen behöver datoranimeringar i Bondfilmer? Vad är tjusningen med att falla 20 meter genom glas, byggnadsställningar, slåss i luften, och sen resa sig upp som om inget hänt? Det är ju knappast så att det gör filmen bättre när alla ser att det är datoranimerat? Är det realistiskt att hus i betong måste smulas sönder eller sjunka ner i Venedigs kanaler? Tittar man på de tidiga filmerna så innehåller dem häftiga actionscener, men de innehåller i en mycket högre grad realistiska stunts och miljöer. Problemet idag är att många är för avtrubbade och vill se action och exploderar inte x antal bilar och hus anses filmen “tam”. Kanske är det svårt att vrida klockan tillbaka men man borde göra ett försök med nästa skådespelare som tar på sig “tuxen”.. De flesta tidigare bondfilmerna har varit runt två timmar, till två timmar och 10 minuter; de senaste två har ökat väsentligt. Ställer mig också frågande att man måste slå rekord på längden på varje ny bondfilm, den senaste “Spectre” är hela 2 timmar och 30 minuter. Jag tror inte det är några större problem att klippa ner dem till två timmar och ändå behålla alla viktiga scener.
Pierce Brosnan-eran
Som jag ser det var det under denna epok det började gå kraftigt utför. Hans första film “Goldeneye” är en riktigt bra film, den innehåller alla delar en bra bondfilm ska ha. Vissa kanske anser att “Goldeneye” är orealistisk, men konceptet med satelliter är liknande det som förekommer i t.ex. “Diamonds are Forever” (“Diamantfeber”). Tittar man sen på hans sista filmer “The World is not Enough” och kalkonrullen “Die Another Day” är dom två förmodligen de absolut sämsta bondfilmerna som gjorts.
Daniel Craig-eran
Först och främst tycker jag “Casino Royale” i många hänseenden är en bra film, men en viss nedtrappning i våld och stunts hade inte skadat. Storyn är tillräckligt bra ändå och behöver inte kryddas till; då det till stor del är Ian Flemings orginalstory. Visserligen var “Skyfall” något bättre än “Quantum of Sollace” som utgör bottennappet av Craigs filmer. (OBETYDLIG SPOILERVARNING) Sen stör det mig att i många moderna filmserier ska helt plötsligt antagonisten (dvs. skurken) och protagonisten (dvs. hjälten) bli släkt med varandra. Nu visar det sig i sista filmen att Ernst Stavro Blofeld som är Bonds ärkefiende och den skurk som medverkat i flest filmer, han dör förövrigt i “For your eyes only” (“Ur dödlig synvinkel”)från 1981; är någon form av adoptivbror till Bond och att dom vuxit upp tillsammans… och självklart glömt bort det. I TV-Serien “24” visade sig att Jack Bauers bror och far var de som låg bakom alla stora plots under en stor del av serien, min fundering blir ju lite varför man ständigt måste koka ner bra koncept till “Rederiet”-nivån`? Hur som helst är det tragiskt att man valde att göra samma sak i “Spectre”.
Missa inte
Jag måste avslutningsvis vurma lite för seriens underdog men som enligt min åsikt är en av de absolut bästa bondfilmerna. Filmen jag talar om är “On Her Majesty’s Secret Service” där Bond spelas av George Lazenby som bara spelade Bond i denna film. Filmen sågades inledningsvis då det sannolikt var svårt att mäta sig mot Sean Connery som gjort fem filmer precis innan, men ser man den i sitt egna sammanhang tycker jag den håller bra kvalité. Visserligen är Lazenby bra i actionscenerna, och kanske mindre bra i de vanliga scenerna; men storyn i sin helhet är riktigt bra. Hade Sean Connery spelat in denna film hade det sannolikt blivit hans höjdpunkt, men som sagt Lazenby är helt okej. Dessutom är en av mina favoritskådespelare Telly Savallas, Blofeldt i filmen. Sean Connery kom förövrigt tillbaka i “Diamantfeber” två år senare. I filmen gifter sig b la Bond, och hotar att säga upp sig vilket är unikt i dessa sammanhang. Har ni inte sett den så kan den absolut vara värd en onsdagskväll.