Nuförtiden finns det många människor som hänger ut sina barn i sociala medier för att visa upp att man lever ett lyckligt familjeliv, samtidigt finns det en massa andra som tycker det är “fantastiskt”. Desto mer överviktig man är, desto mer stolt ska man numera vara för sina former och desto smalare man är desto mer gränsar bilderna till det som kallas “hets” eller “sexism”; sådana är spelreglerna. För många som är lagda åt det exhibitionistiska hållet går inte längre gränsen där, utan barnen placeras i situationer som de kanske inte kommer vara helt glada över 20 år senare. Vad dessa s.k. “föräldrar” inte förstår är att dessa typer av bilder är grova övergrepp kring rätten till personlig integritet, och att man förnekar dessa barn rätten till att själva bestämma vad andra ska ha tillgång till.
Tidsaspekten existerar inte i digitala sammanhang
Allt som placeras i den riktiga världen utsätts för “tidskraften” åldras, det spelar ingen roll om det är en människa eller ett föremål; tidens inverkan på dessa kroppar är ett faktum. Vi kan inte se tiden, men uppenbart flödar den runt oss som ett gift, vilket gör att våra kroppar blir äldre; och till slut dör vi. Vad gäller digitala filer blir dom inte sämre med tiden, utan ett fotografi eller en film som kopierats ut på internet kommer inte blekna med tiden. Dessa är lika färska som dagen kamerans avtryckare speglade bilden på minneskortets pixlar. När modern således tar en bild på sitt barn sugande på hennes bröstvårta, kommer den bilden vara dagsfärsk även efter barnet gått bort av ålderdom. Den kommer finnas tillgänglig för alla arbetsgivare som känner till moderns namn, eftersom internet inte glömmer. Även om bilden tas ner finns webben arkiverat så en enklare sökning via The Internet Archive kommer göra den tillgänglig igen, dvs. vill det sig illa kan dessa bilder få mycket negativa konsekvenser kring mobbing och andra problem som kan uppstå.
Familjära fotoalbum bör vara offline
Oavsett om det handlar om mat runt truten eller att man som barn suger sin moders bröst för att man är hungrig, finns det mycket kortsiktiga vinster att hämta på att publicera dessa bilder; kanske får man några likes för besväret. Riskerna att någon sparar ner bilderna och att dessa ligger förvarade på någon illasinnad människas disk är inte helt orimlig, människor tenderar att bli osams från tid till annan. Således finns det mycket få argument att publicera “gulliga” bilder på sina barn inför hela världen, eftersom man tappar kontrollen på dem. Varför inte istället investera i en fotobok som kan placeras väl synlig i hemmet, så att de gäster som är intresserade kan bläddra i dessa böcker? Nackdelen är dock att man kanske framstår som mindre intressant, men ställer man det mot ett barns rätt till integritet; är det en mycket liten uppoffring i sammanhanget.
Vill mitt framtida vuxna barn att dessa bilder ska vara på nätet?
Kanske bör vi alla påpeka om vänner publicerar bilder på sina barn i utsatta positioner, eftersom risken är överhängande att barnen inte hade gillat det? Hur många vuxna hade velat att nakna bilder laddats upp och att alla världens pedofiler haft alla möjligheter i världen att spara ner dessa bilder? När barnen dessutom inte har någon egen talan, utan är helt utlämnade tåls det att fråga hur det kommer kännas att veta att 1000-tals människor har sett alla ens dåliga sidor under uppväxten? Är ett lyckligt barn ett exponerat barn, eller är lycka något man skapar individuellt?
Hur bärande är argumentation där barnen säger att de vill vara med, när en viktig skillnad på barn och vuxna är just möjligheten att förstå konsekvenser av sitt handlande? Har man som förälder rätt att fatta dessa beslut att publicera utsatta bilder bara för att man är just förälder? Kanske kommer vi på sikt behöva förändra rätten kring copyright där man som medverkande har rätt att få bilder raderade utifrån integritetsperspektiv? När den aktuella mamman har 72 000 följare på Instagram, hur glad kommer sonen vara att veta att 72 000 människor har sett honom suga på moderns bröst, i hennes quest for likes? Beteendet är både kortsiktigt och egoistiskt, och det finns sannolikt mycket få positiva aspekter för barnet att bli exponerad på det viset. När bilden för evigt kommer vara dagsfärsk, kan man enkelt konstatera att dagens barn äger inte rätten till sin egen integritet; vilket tåls att fråga huruvida det är rimligt?