Efter valet 2014 spreds en lögn om att Sverigedemokraterna “skapade kaos” genom att inte släppa fram regeringen Löfvens oförankrade budget, något som varenda ledande politiker och redaktion i Sverige marknadsförde som sanning; man demoniserade mycket skickligt verklighetsbeskrivningen. Nuförtiden är det dock ingen som tycker Miljöpartiet eller Socialdemokratin “skapar kaos” när dom gör samma sak och vägrar stödja Alliansbudgeten? Hur kan Sverigedemokraterna vara kaosskapande extremister men när andra gör samma sak då är det fullt legitimt? Man kan undra hur vissa sover om nätterna när man sprider så mycket lögner dagtid, våra politiska beslutsfattare säger vad som helst, oavsett sanningshalt för att få makt; det borde skrämma varenda svensk in i benmärgen.
Partier bör rösta nej till regeringsunderlag de inte är en del av
Det är en demokratisk tanke att rösta ner regeringar man inte är en del av och där man inte får inflytande, om det inte ger några fördelar. Därför tänker Åkesson helt rätt när han säger att han kommer trycka på röd knapp för en Alliansregering och en rödgrön-regering, för ingen av dem tycks vilja samtala med honom; endast att de villkorslöst ska ge stöd. Det innebär inte att man “slår på landets pensionärer”, eller att man vill svälta ut olika grupper i samhället; en retorik Socialdemokraterna använt oerhört flitigt under mandatperioden. Man har mycket hänsynslöst valt ut de grupper man berikat i sin budget och menat att Sverigedemokraterna som inte röstat för budgeten i sin helhet har en hemsk människosyn. Uppenbart vilseleder man sina väljare när man sätter ordet demokrati i sitt namn när man så tydligt tar strid mot dessa värden genom sina lögner, därför borde man framtvinga ett namnbyte till Socialisterna? En demokrat demoniserar inte sina motståndare på det sättet.
“Vägrar bli gisslan”
Under dagens presskonferens sa Annie Lööf att hon vägrar bli gisslan till SD, vilket även det är demoniserande retorik. Är man gisslan om man måste förhandla sig till röster från någon och inte får dem oavkortat? Hur mycket demokrat är man om man själv har 8,6 % och är del av ett regeringsunderlag på ca 40 % men beter sig som om man hade majoritet? Faktum är att inget av dessa regeringsalternativ har svenska folkets stöd, utan behöver förhandlas åt något håll för att nå 50 %. Skillnaden mot Decemberöverenskommelsen var att dessa politiker gjorde en maktpakt där man avskaffade majoritetsbeslut och ersatte dem med relativ demokrati (störst antal ja men inte nödvändigtvis över 50 %), eftersom man vägrade samtala med varandra eller med Sverigedemokraterna . 2014 tog man således svenska folket som gisslan och avskaffade demokratin och parlamentarismen, i år har man flyttat fokus där Sverigedemokraterna nu är “gisslantagaren”; Annie Lööf är en mycket hänsynslös retoriker.
Åkessons utsträckta hand är den enda utsträckta handen
I grenen demokrati är det tydligt att Åkesson faktiskt är den enda demokraten runt bordet, han säger att han är beredd att samtala med alla och vara villig att kompromissa. I de andras fall talas det om uträckta händer som visar sig vara knutna, och det är tydligt att övriga partier inte alls vill kompromissa om deras block inte själva får statsministerposten; vad är det för figurer vi har som politiska beslutsfattare? Vi borde alla respektera Åkesson som säger att han inte är intresserad av regeringsmakten, men att han vill ha inflytande för sina idéer; så ska en klok politiker och statsman resonera. Tittar man på de andra så borde vi alla skämmas som svenskar, vi har fått ett chickenrace där det gäller att få den andra sidan att vika ner sig och stödja partier över blockgränsen; ett maktspel med höga insatser. Åkessons inställning är därför ur ett demokratiskt perspektiv oerhört värdig eftersom hans hand faktiskt är utsträckt, samtidigt som han är tydlig med att rösta ner de som inte ens kan tänka sig föra en konversation med honom.
Hur mår det fria ordet i Sverige när de som skriker sig hesa om alla människors lika värde inte ens kan samtala med meningsmotståndare, och de som pratar om värdiga partier är de största maktsökande individer vi skådat i modern tid? Sverige behöver politiker som kan föra dialog och förhandla med sina politiska motståndare, eftersom det är konsensus som för oss som folk framåt. Vill det icke socialistiska blocket styra Sverige behöver man prata med SD och förankra sina idéer. Vill Lööf och Björklund hellre göra upp med socialister, vilket sannolikt ligger närmare då marxismen är mycket påtaglig i dessa partier (framför allt i L som satsat mycket på marxistiska begrepp som ex. feminism); låt dem göra det på sin egen dödgrävargång ut ur riksdagen. Vi behöver seriösa partier som förstår vad ledarskap betyder.
“Our most basic common link is that we all inhabit this planet. We all breathe the same air. We all cherish our children’s future. And we are all mortal.”
John Fitzgerald Kennedy, Amerikas 35:e president; skjuten i en bil – mycket tragiskt.