Våra svenska social(demokrat)ister har mist sin kamrat, och precis som åtskilliga gånger tidigare i historien har man stått på fel sida av historien. Detta parti har varit och är kamrat med den ena blodiga regimen efter den andra, Robert Mugabe och hans Zanu-PF är inget undantag. Istället för att gå till historien som en Nelson Mandela, som gjorde försök att prata försoning och förlåtelse i Sydafrika; fördrev och mördade Mugabe de vita som fanns kvar i landet. Det fick konsekvenserna att ekonomin klappade ihop, då socialister som Anders Ygeman eller Jonas Sjöstedt inte är kända för hur man bygger företag när de väl tagit kontrollen över dem. Precis som i Venezuela har folket i Zimbabwe (tidigare Rhodesia) haft perioder av massvält, eftersom staten till skillnad från de tidigare företagen inte klarat förse folket med mat; utan företagen stannar konsumtionen. Utvecklingen är alltid densamma eftersom socialister för eller senare får slut på andra människors upparbetade pengar, det spelar ingen roll om man heter Filipstad eller Harare; principen är densamma.
Robert Mugabe är en svart Adolf Hitler
På samma sätt som Hitler kombinerade socialism med en etnonationalism är det tydligt att Mugabe använde samma metodik; även om regimen använde kulor istället för Zyklon B. Rasism innebär att man skiljer människor utifrån hudfärg, att vissa hudfärger är bättre än andra. Det spelar ingen roll om man anser att svarta är lägre stående varelser eller om man tycker vita inte har i landet att göra; rasism tar inte hänsyn till vilken hudfärg som drabbas. Det finns ingen rasism som är bättre än någon annan, antingen är man rasist eller så ser man likt Nelson Mandela och Martin Luther King Jr. till personers karaktär istället för hur dom ser ut. Man får välja!
Läser man svenska tidningar idag står det inte ett ljud om socialism, kanske vill man inte kännas vid den delen eftersom man varit allt för nära kamrat med de svenska motsvarigheterna. Därför är det viktigt att Robert Mugabe går till historien om ännu en socialistisk diktator som bedrev folkmord. Han kunde ha valt en annan väg, men när socialismen fördrev företag och farmare blev svälten påtaglig; då skyllde han problemen på dessa vita farmarna istället för att vara självkritisk. Det är precis samma giftiga tankesätt som att fabrikören “förtrycker” eller “suger ut” sina anställda eftersom han äger fabriken, bara att Mugabe blandade in en etnisk dimension. Fabrikörerna var i det här fallet landets vita bönder. Det fick fatala konsekvenser för Zimbabwe, och det är också därför dagens ledare vill se en återvandring av de som flytt; ty landet har fortfarande enorma problem… tack vare socialismen som så många gånger förr gått hand i hand med rasismen. Bilden på Ingvar och hans vän Robert talar därför sitt tydliga språk!
Tag därför möjligheten under fredagsmyset att hälla upp ett (stort) glas whiskey eller ett trevligt vin, höj glaset och skåla för att ännu en socialistisk tyrann och massmördare gått i graven. Både världen och Zimbabwes folk förtjänar bättre!