Regeringen och Alliansen har smugit ny oerhört kontroversiell lag genom riksdagen, för att återigen sätta parlamentarismen ännu mer ur spel; dvs. säkra att kunna regera obehindrat förutsatt att Sverigedemokraterna inte når över 50%. Häpnadsväckande har alla riksdagspartier fått igenom en lag som säger att man kan baka in lagförslag i budgeten, som inte kräver en majoritet för att gå igenom; vilket på allvar utmanar Sveriges demokrati. Vad är det för människor som är så hungriga på makten att man är beredd att sätta parlamentarismen ur spel (Decemberöverenskommelsen), ändra i Sveriges grundlagar kring yttrandefrihet och tryckfrihet och nu får igenom en lag som säger att man kan trycka lagar tillsammans med budgeten? Vad är egentligen maktens pris, avskaffandet av demokrati så att lagar kan stiftas två dagar per år när man klubbar höst- respektive vårbudget?
Riksdagens budget inskränker redan demokratin i Sverige
För den läsare som inte vet hur detta arbete fungerar måste en regering (tilltänkt statsminister) vinna en omröstning i riksdagen, den behöver inte nå 50 % av rösterna; utan partier kan lägga ner sina röster. Vad gäller riksdagens budget handlar det om att att inget annat budgetalternativ blir större, har man tjugo partier kring ca 5 % och ett är lite större än övriga kan således en budget som 6% stödjer i teorin gå igenom. Budgetreglerna handlar om att man lättare ska kunna få igenom ekonomisk politik och slippa kompromissa (dvs. kohandla på demokratiskt vis partier emellan för 50 % stöd); när riksdagen agerar splittrat och lägger egna förslag skulle därför S och MP kunna få igenom sin budget utan V stöd. Varför är då V med i budgetarbetet? Svaret har Tomas Tobé (M) lämnat i Pontus Mattssons dokumentär “Uppgörelsen”, man fäller budgeten förutsatt att inte V ingår; en röst på Moderaterna har således varit en röst på Vänsterpartiets inflytande. Hade Tobé varit demokrat istället för “makt-okrat” hade han sagt att han exempelvis vill se kompromisser på skatteområdet för att föra regeringen högerut i utbyte att lägga ner sina röster; något som är praxis i de länder som är demokratier. Istället har med facit i hand en röst på Moderaterna mandatperioden 2014-2018 varit en röst på Vänsterpartiets ekonomiska politik.
Minoriteter skapar missnöje
När Sverige gått från en demokrati till en oligarki (där några få bestämmer) har stödet för regeringen minskat, därför har vi sett scener när Löfven blir utbuad på Sergels torg; han hade 70% numera runt 80% motståndare i publiken. Hade regeringen istället kohandlat upp till 50 % stöd hade vi helt säkert inte sett dessa scener där det är tydligt att regeringen regerar pga. undantagsregler som sätter demokratin ur spel. En regering ska representera folket, dvs. bör ha så nära en majoritet i riksdagen som möjligt; när så inte är fallet behöver vi fråga varför? Stefan Löfven fick makten (läs “vann valet”) trots att S legat på samma siffror både valet 2010 och 2014, pga. att Moderaterna tappade väljare till Sverigedemokraterna (som de inte kunde tänka sig samtala med); regeringen Löfven regerar därför pga. alliansoppositionen lämnar walk over.
Lagförslag i budgetprocessen är en demokratisk härdsmälta
Makten och härligheten har uppenbart korrumperat alla de riksdagsledamöter som röstat för detta förslag, likt Tolkiens härskarring en gång korrumperade varelsen Gollum. Hur kan man vara för att lagar ska kunna klubbas tillsammans med budgeten som i teorin kan passera med mycket små minoriteter förutsatt att ingen lägger en större budget? Om vi får en Moderatledd minoritetsregering i höst som får stöd av exempelvis Centern och Liberalerna, är det då rimligt att dessa ska kunna klubba kontroversiella lagar i höstbudgeten, där riksdagen inte får bryta ut dessa lagförslag och rösta om dem separat? Lagar som skulle kunna gå igenom för att dessa maktokrater inte vill förhandla med Sverigedemokraterna som vinner större stöd? Vilka tror dessa människor att de är? Gustaf VI Adolfs valspråk var “Plikten framför allt”, Coops valspråk på deras namnskyltar är “Kunden framför allt”; uppenbart har regeringen och alliansen istället låtit sig inspireras av Gollums valspråk “Makten framför allt”.
Kommande regerings viktigaste uppgift är att återföra Sverige till demokrati, dvs. att vi budgetförhandlar och bildar majoriteter för att bilda regering; där kohandel utgör vardag. Det är nämligen garanten för att 50 % av vårt lands invånare stödjer de lagförslag som passerar Sveriges riksdag. När man istället saluför lögner i pressen om att någon “skapar kaos” som inte röstar för en minoritetsregerings budget (SD 2014), förstår man inte hur demokrati fungerar; en regering har inget carte blanche att få igenom vilka förslag de vill för att de är regering. Dessa måste nå majoritet genom kompromisser. Just kompromisser är det som byggt Sverige starkt, att alla runt bordet ska kunna få sin röst hörd; något som den nya generationens maktokrater helt satt ur spel. Man behöver även radera denna lag där en regering ges trumfkort att få igenom vilka lagförslag de vill så länge de kan formera största budgetalternativet, så fungerar inte en demokrati.
Vad är det för människor som hellre inskränker Sveriges demokrati istället för att ge Sverigedemokraterna inflytande?
Läs mer: Konstitutionsutskottets betänkande 2017/18:KU40