På samma sätt som alla inte kan bestiga berg, sjunga en sång, skriva en bok är det uppenbart att alla inte kan bli youtubers eller desfluencers. Därför är det så klart roande att se Annie Lööf som gjorde sig känd att gå till val på att hon hellre skulle äta sin sko än att släppa fram Stefan Löfven (och sedermera släppa fram Löfven men inte förtära sin kära sko) göra ett försök till de senare. Youtube är ingen skyddad plattform som exempelvis SVT eller andra tidningar där man stängt av kommentatorsfälten, utan vem som helst kan trycka like eller dislike; en nöjdkundundersökning som blir minst sagt pikant i Fru Lööfs fall.
Att vara, eller inte vara Bianca Ingrosso… det är frågan?
Tittar man på en av de största kvinnorna inom sociala medier är det nog många som vet vem Pernilla Wahlgrens dotter Bianca Ingrosso är, en person som tycks leva sitt liv i olika mediala kanaler; som slagit igenom pga. att hon är känd. På inlägget hon publicerade 2 dagar efter Annie Lööf har hon fått nästan 4000 likes, och ca 100 dislikes av den kvarts miljon som sett hennes klipp om en “full mamma på stan”. Annie Lööf som gör anspråk på regeringsmakten har istället haft 30 000 tittare, medans hela 7092 har gjort tummen ner och endast 238 tycks gilla konceptet. Det är uppenbart att fler människor tycker det är mer intressant och kul att följa Biancas videos, än ännu en politiker som vill berätta om sitt liv.
Vill vi ha politiker som Youtubers? Hur många är intresserade att veta vad Annie Lööfs familj äter till middag eller vilka produkter hon använder till sitt hår? Hur intressant är hennes generella familjeliv (även om det säkert varit en jobbig tid i och med att hennes barn fötts förtidigt) och vardagsvanor? Vill vi verkligen att de som gör anspråk på att styra vårt land blir hejsan hoppsan med sin publik och sina väljare? Eller efterfrågar vi statsmannamässighet, personer som genomför den politik de går till val på och framförallt håller vad dom lovar?