Det är tydligt att ju mer bensinpriset stiger desto färre människor är beredda att rösta på det radikala Miljöpartiet. Klimathysterin fungerar ungefär som vindkraftsfrågan eller för den delen flyktingboenden, man är väldigt för så länge det inte byggs i närheten av mig. Den personliga påverkan är helt avgörande. Drivmedel- och elpriserna skiljer sig dock från de senare två eftersom den påverkar oss alla, även om de radikalaste i frågan åker kommunalt eftersom de bor i tätorter. Därför är det så klart svårare för ett radikalt parti som Miljöpartiet att få gehör eftersom väldigt få vettiga människor stöder dem, vilket blir mycket tydligt när Åkesson använder logik (dvs. i klartext drar ner byxorna) på deras förvirrade argumentation.
En debatt är som en boxningsmatch
När Åkesson använder logik mot Miljöpartiet förstår alla att Miljöpartiets politik bygger på luft och önsketänkande idéer eftersom lilla Sverige knappast kan påverka klimatet även om vi så skulle vilja; i resten av världen är vi lika många invånare som en storstad. Allt det här med humanitär stormakt eller föregångsland kan man glömma, det är inhemsk retorik för att lura väljare att rösta vänster. Fråga första bästa vän i utlandet huruvida de delar denna syn om Sverige, än mindre hört talas om den. När språkröret Per Bovlund då ska stå upp tyst och ta emot de logiska och korrekta invändningarna som finns på Miljöpartiets bisarra politik, är Miljöpartiets enda möjlighet att försöka avbryta Åkesson. Åkessons argument fungerar ungefär som en kombination av hårda smällar, där knockouten är just runt hörnet om Åkesson tillåts tala fritt; vilket gör att Miljöpartiet inte kan stå tysta. Verkligheten har nämligen kommit ikapp Miljöpartiet, och den gör ont. Därför kunde vi se dessa försök att avbryta Åkesson gång på gång på gång från Miljöpartiet, Bovlund hade nämligen en plan B.
Många miljöpartister är inte demokrater
Även om det är tydligt att Bovlund inte respekterar demokratins spelregler, (där någon först talar och sedan den duellerande parten) så gör inte hans väljare det heller. I många intervjuer är det tydligt att många klimatalarmister är mycket radikala och har väldigt lite respekt för andra människors åsikter. Tar man en person som Greta Thunberg har hon aldrig svarat eller debatterat någon som varit av motsatt uppfattning, och ungefär så ser det ut i denna rörelse. Miljörörelsen tar inga sakliga debatter, utan det gäller att skrika högst och demonisera motståndarna som dåliga människor. Deras Europaparlamentariker Pär Holmberg har i tidigare intervju varit kritisk till demokratin, att det bästa för klimatet vore att avskaffa fria val. Ett otäckt argument eftersom han rättfärdigar att man av olika orsaker tycker det är legitimt att avskaffa demokratin, ponera att någon uttryckt sig så kring migrationsfrågan? Då hade man varit en hemsk person, men är man miljöpartist är uppfattningen uppenbart “okej”.
Det är en tragisk utveckling att Miljöpartiet har så lite respekt för demokratin, att de inte kan ta motargument utan att som taktik avbryta den som för fram dem. En gång är ingen gång, två gånger är en för mycket och tre gånger är en vana. Ingenting sker i en partiledardebatt utan att partiledarna innan lagt upp en strategi tillsammans med sina tjänstemän. Hade Bovlund varit lite mer elegant hade han rimligen inte utnyttjat detta kort varje gång han fick chansen och därmed röjt sin strategi, nu var det istället tydligt att det var uppgjort att inte låta Åkesson tala till punkt. Är det så man som demokrat ska agera, eller är det ett tecken på att man ägnar sig åt auktoritär retorik? Uppenbart det senare eftersom demokraten försvarar även meningsmotståndarens möjlighet att få komma till tals, medans personer som Hitler, Stalin, Kim Jong-un, Pol pot m.fl. istället haft samma respekt för oliktänkande som Per Bovlund i Miljöpartiet.