Till att börja med måste man säga all respekt till Hédi Fried och hennes fruktansvärda upplevelser som förintelseöverlevare, hennes vittnesmål är viktigt när människor idag förnekar nazisternas folkmord. Hon har dessutom varit förkämpe mot nazismen genom sina föreläsningar, det förtjänar respekt. Sverige är en demokrati (eller försöker vara) där val bestäms av hur människor röstar, inte vilka löften Kristersson gett till Fried; oavsett om han gjort det som Allians- eller som Moderatledare. Precis som alla människor i Sverige är lika mycket värda är det fel att upphöja någon till politisk domare över vem man kan samarbeta med eller inte, utan förintelseöverlevare är lika mycket medborgare som oss andra; regeringar bör därför bygga på valresultat och inget annat. Som partiledare bör man vara ytterst försiktig med att utfärda löften slentrianmässigt, risken finns att man får äta upp vartenda ord.
Nazismen och Sverigedemokraterna är mils avstånd ifrån varandra
Nazismen är i huvudsak en socialistisk rörelse som bygger på samma ruttna marxism som kommunismen, skillnaden ligger i att man blandar in etnisk rasism i sin ideologi; det är också orsaken till att socialister försöker placera dem på högerkanten… som om rasismen är en tanke kring frihet? Desto mer frihet man efterfrågar från staten gör inte att man till slut blir nazist, den sortens logik är helt felaktig. I själva verket kan man vara rasist som allt ifrån socialist, miljöpartist till konservativ; de idéerna kan uppstå över hela vänster- högerskalan. Det Sverigedemokraterna står för är en inkluderande nationalism där man vill att människor som bor här ska anamma svensk kultur och ett svensk språk. Den sortens ställningstaganden har ingenting med Hitlers idéer att göra, där man exkluderade människor; Hitler ville inte assimilera utan han mördade oliktänkande eller människor han inte ansåg tyska. Att man i Norge pratar norska, Sverige svenska eller Ryssland ryska är inte en kontroversiell tanke, utan det är så det har sett ut sista 1000 åren. Sverige har historiskt drivit Sverigedemokratisk politik, de holländare som grundade Göteborg blev försvenskade och vi har ingen holländsk minoritet på Hissingen idag; detsamma gäller i hög grad många jugoslaver som kanske kom hit som barn och vuxit upp här.
Hur resonerar Kristersson som lovar bort demokratin?
Oavsett vilka erfarenheter Hédi Fried har är hon en person som har lika mycket politiska tankar som oss andra, hon kan vara allt ifrån vänster till höger; vi har ingen aning. Hon har så klart också rätt att uttrycka sin åsikt eller ha uppfattningar inför val. Huruvida Kristersson fått löftesfrågan av henne eller själv lovat bort det demokratiska utfallet 2018 vet bara de som var med runt bordet, men det är han och inte Fried som förtjänar kritik. Ur demokratiskt perspektiv är ett sådant löfte mycket tveksamt, eftersom han bakbinder sig själv att diskutera med ett parti oavsett hur stora de är. Därför är det legitimt att kritisera Kristersson, men inte att han svikit Fried (vilket är socialisternas linje) utan att han satt sig över den demokratiska principen om parlamentarism.
Vad Kristersson borde ha sagt
Om vi leker med tanken att Kristersson fick frågan om han lovade att inte samtala med Sverigedemokraterna, borde han som demokrat sagt att han inte kunnat utfärda ett sånt löfte, men att man planerar att bilda regering som Allians med hoppande majoriteter (eller vad han nu hade för plan). Att utfärda ett löfte om att inte samarbeta med partier man är överens med, utan istället lova att kompromissa bort det man är överens om genom överenskommelser med meningsmotståndare; är en handling som tar strid mot demokrati som begrepp. Är Fried dessutom mer vänster än höger, är det dessutom inte en helt otrolig tanke att hon inte vill se ett konservativt block utan majoriteter som inkluderar socialdemokraterna; att därför utfärda löften till människor vilka man ska samarbeta för att inte stöta sig med de som tycker annorlunda är en mycket dålig idé.
Politiker ska fokusera att skapa majoritet för bra förslag oavsett vem som lägger dem, att då lova att inte samarbeta med Sverigedemokraterna till sina barn (Björklund) eller människor som överlevt förintelsen (Kristersson) har gemensamt att de inte är insatta i alla politiska förslag som läggs. Om förslaget är bra, ska dessa röstas ner för att partiledare utfärdat löften om att ogiltigförklara en stor del av väljarkåren? Ett minst sagt anmärkningsvärd syn på demokrati, där samme Kristersson nu upprörs att SD inte fick deltaga i gäng-diskussionerna eller som snabbtågen förra veckan. Hur trovärdig är han? Annie Lööfs löfte om att hon skulle äta sin sko hellre än att bli ett stödhjul åt Löfven är lika dumt, självklart ska de samarbeta om de känner att de kan hitta majoritet; vill deras väljare i fortsättningen ha Stefan Löfven bör de väl även i nästa val rösta på Centern också. Svårare än så är det inte.
Utfärda inte löften av politisk korrekta skäl som man av demokratiska skäl inte vet om man kan hålla, stå istället upp för demokrati och hitta majoriteter för bra förslag; även en kommunist, miljöpartist eller Sverigedemokrat kan ha en poäng i om exempelvis järnvägar eller kärnkraft är något att ha. Alla har rimligen vad de tror är Sveriges bästa för sina ögon, därför lyssnar man och röstar på bästa framdiskuterade kompromiss oavsett vem som stödjer den.