Att människor inte ska hata det säger sig självt, inget i världen blir bättre av hat. Vi är nog många som en gång i tiden gillat Aschbergs debatt-program vars innehåll idag representerar det alternativmedia många gånger står för. Men någonstans längs vägen förändrades Sverige från att ha haft en välfungerande yttrandefrihet till att bli ett totalitärt land där de sociala konsekvenserna av att uttrycka “fel” åsikt varit stora. Nuförtiden har istället personer som Robert Aschberg och Frida Boisen gjord sig kända som personer som klipper sina program för att få en önskvärd effekt, det handlar om att hänga ut de man kallar troll; utan att de i praktiken får en möjlighet att försvara sig. Är det så man behandlar det fria ordet? Man agerar domstol med Hitlers och Freislers Volksgerichthof som förlaga, där försvaret i praktiken belagts med munkavel?
Vad är yttrandefrihet?
Yttrandefriheten regleras som bekant mellan stat och individ, och det är därför möjligt att ha en stark yttrandefrihet (dvs. du hamnar inte i fängelse) samtidigt som familj och vänner tar avstånd; yttrandefriheten juridiskt sett handlar snarare om att du ska kunna starta en blogg om du vill men de sociala konsekvenserna av vad du skriver kan bli påtagliga. Tittar man på DDR kan man inte påstå att det fanns en yttrandefrihet, även om det garanterat fanns troende socialister som tyckte det; de hade inte utmanat ramarna. På samma sätt fungerar Sveriges åsiktskorridor, den som är ortodox politiskt korrekt ser inga problem utan anser att vi lever i den mest öppna av världar. Visst DDR fängslade människor som uttryckte fel åsikter, men på samma sätt som man idag kallar män för kvinnohatare eller de som ifrågasätter domedagsteorierna kring klimatet för klimatförnekare; använde DDR begreppet klassfiende till de som sviktade inom socialismen. Det ska vara mycket jobbigt att ha en avvikande åsikt.
Varför ser vi så kallat näthat?
När högermänniskor uttrycker skepsis på nätet kallas detta alltid hat, tal som tar upp samhällskritik blir idag automatiskt “hatespeech“. Om vi tänker oss att inga bomber hade placerats ut i orter som Eksjö, eller att kvinna efter kvinna numera blir mördade tåls det att fråga om tonläget varit så högt? Kan det vara så att det finns ett samband mellan högt tonläge i debatten och de gigantiska problem som blivit påtagligt för vanligt folk och den PK-ortodoxa rörelsen som inte ser dem överhuvudtaget? Klyftorna växer brukar socialister fabulera om för att få arbetare att tro att det är chefen som gör att denne inte får en lön långt över vad marknadsvärdet på tjänsten ligger, men kanske är det så att avståndet mellan Malena Ernmans “riva alla murar”-kamp från en av Kungsholmens mest exklusiva adresser och den brottslighet vanligt folk utsätts för visar på just enorma klyftor. Klyftor mellan vi som ser en ökad otrygghet, och människor som helt avfärdar oss från sina residens och påstår att Malmö aldrig varit så tryggt som idag?
Aschbergs och Boisens politiska trolljakt gör bara folk förbannade
Att Aschberg och Boisen tvålar till personer som går runt och hatar kvinnor, eller i allmänhet beter sig illa kan det finnas poänger i. Den sortens hatiska människor fyller ingen funktion, det finns inget positivt som kan komma ur den sortens grottmännisko-beteende. Att däremot ge sig på politiska debattörer som synliggör eller berör de enorma problem människor känner är något annat, eftersom man är inne och nosar på yttrandefrihetens territorium utifrån ett socialt (och inte juridiskt) perspektiv. Att försöka kväsa de känslor som uppstår pga. brottslighet är helt fel väg att gå, det skapar mer tryck i tryckkokaren. Det som Joakim Lamotte gör, dvs. låter vanligt folk komma till tals på stan är det som borde vara normalt; konstigt nog hör vi aldrig dessa inslag i reguljär media utan det är alltid människor som inte ser problemen (många gånger är det också aktiva vänsterpolitiska personer som även “råkar” gå förbi intervjuaren exakt i rätt tid). När Aschberg och Boisen därför ger sig på de som ger människor en plattform, eller människor som uttrycker hur de känner kring samhället vinner de s.k. “Trolljägarna” inga sympatier; tvärtom blir folk endast förbannade. Att få ett samhälle där ingen vågar tala om brottsligheten eller enorma migrationsproblem löser ingenting, det förbättrar inte utgångsläget utan försvårar endast problemlösningen.
Vill man lösa Sveriges problem finns det bara en sak att göra, bura in allt bus som vållar problem; det är det enda som kommer få människors känslor att svalna (det dessa kallar hat). Att som Aschberg och Boisen försöka hänga ut de som vågar påtala problem är fullständigt kontraproduktivt. Skulle vi inte ha några problem skulle inte Joakim Lamotte göra livesändningar, vars innehåll på många sätt speglar det arbete Aschberg själv gjorde på 90-talet där vanligt folk fick komma till tals. Det säger sig självt att har man mögelproblem i badrummet, så måste man få bort möglet; ingenting blir bättre av en välpolerad målarfärg. När Aschberg både stigmatiserar det fria ordet genom att ta sig rätten att utmåla politiskt oppositionella som “troll” och samtidigt är ordförande för Publicistklubben tåls det att fråga om denna klubb är relevant för de journalister som vill beskriva Sverige utifrån vad som faktiskt händer? Kanske är det på tiden att fri media själva bildar ett motsvarande organ med fokus på det fria ordet? Det blir något bisarrt när ordföranden för det organ som borde försvara publicisters fria ord, i själva verket brännmärker dem som “troll”.
Förövrigt borde Aschberg sätta sig ner och titta på sina trevliga gamla debattprogram för att finna inspiration, program där man som intervjuad inte behövde spela in sig själv för att någon inte skulle klippa bort de sakliga argument man för fram; utan där vanligt folk fick komma till tals. Grannfejden var f.ö. ett fantastiskt program där båda sidor fick komma till tals, istället för dagens version där en sida utmålas som troll innan någon form av dialog ägt rum.