I dagens skola har vi fått något som skulle kunna likna ett moment 22. Många barn saknar idag uppfostran pga. föräldrar som aldrig satt en gräns. När lärare tar tag i elever och tillrättavisar dem finns det många föräldrar som finner det oacceptabelt, eftersom att detta är “deras uppgift” (en uppgift dom aldrig tagit eller lyckats med). Föräldrar som resonerar på detta vis är direkt medskyldiga till att barnen inte lär sig vett och etikett byggt på normal hyfs. En skola som tillrättavisar barn gör inte det för att skada barnen utan för att de ska bli bättre människor, hur klok är man om istället hoppar på dessa som förälder? Den dagen man kommer upp på högre lärosäten (om nu detta ens sker med dessa barn) blir skillnaderna stora mellan de elever som förstår hur man beter sig i ett klassrum och de som inte besitter denna kunskap. Däremot finns det lärare som är dåliga pedagoger, saknar engagemang eller på annat sätt fungerar sämre i sina roller. Dessa har det blivit tabu att kritisera eftersom man som förälder inte kan pedagogik, och dessa skulle veta bättre; en utveckling som inte gynnar någon.
Skulle lärare vara en ofelbar grupp?
När man lyssnar på Ring P1 händer det ofta att någon ringer in och vill kritisera den svenska skolan, dessa argument kritiseras oftast av deras programledare Fogelberg m.fl. genom att ifrågasätta personens bakgrund som ringer in. Är man inte lärarutbildad eller har pedagogisk erfarenhet har man uppenbarligen inte rätt att kritisera, vad vet man då om skolan? Mönstret har blivit populärt, man erkänner inte motståndarens debatträtt om dessa inte läst flera vinklade böcker på ämnet. De flesta som idag har tagit studenten har åtminstone 12 års skolgång, varför kan inte dessa erfarenheter räknas? Uppenbarligen kan man ju se som förälder om barnet lär sig något eller inte eller om deras lärare är bra eller dåliga utifrån sina egna referensramar? Som förälder kritiserar man inte det sakliga innehållet (1+1 är fortfarande 2) istället är man kritisk mot förmågan att lära ut, något som många gånger kan vara en helt legitim uppfattning.
Bloggsamhället och ökad lärarpress
Dagens samhälle är betydligt mer medialt än för 10 år sedan, idag har många konton på sociala medier och uttrycker sina åsikter till höger och vänster. Vissa är konstruktiva, andra kan vare sig stava till ordet eller förstå dess innebörd. Detta har ökat pressen på lärarkåren, eftersom mycket negativt har skrivits samtidigt som skolans resultat har sjunkit. Pressen har därför ökat på lärarna att vända utvecklingen, men när klasserna har växt och avsaknaden av disciplinära befogenheter talat sitt språk; har även skötsamma elever drabbats negativt. Många lärare går dessutom in i väggen, och kanske är det inte konstigt eftersom läraryrket idag innefattar arbetsområden som lärare, psykolog, väktare, it-administratör, omdömesskribent, jourhavande medmänniska och socialsekreterare. Dessutom är skolan underfinansierad och har nog aldrig haft så många strukturella problem.
Politikernas svek
Det finns säkert dem som tycker det är fel att ställa grupp mot grupp, men när klasserna växt av många barn som inte kan svenska måste man påtala detta som en viktig faktor kring problemen i skolan. Det är helt okej att förespråka öppna gränser, men då måste man vara beredd att lämna essentiella samhällssvar hur detta ska hanteras. Dagens skolproblem kring överbelastning är inte lärarkårens fel utan politikers och myndigheters, dessa har undfallit att ge svar på lösningar, samt skjutit till de resurser som krävs för att skapa nya klasser. Visserligen har det skjutits till pengar, men långt från tillräckligt. Klasserna har istället växt när skolledningen konsumerat dem annorlunda genom att t.ex. renovera lokaler istället för att anställa fler lärare. Samtidigt finns det kanske poänger att separera utländska ungdomar som inte klarar av att deltaga i den svenska takten och låta dessa gå i en egen klass, eller att de studerar för sig själva större delen men är med på lättare ämnen för att få svenska vänner och förbättra språket. Vi måste börja vända på olika stenar för att det ska finnas studiero i klassrummet.
Socialdemokrater har förövrigt en förkärlek till att skjuta till pengar och tror att det kommer lösa alla problem, därför talar de alltid i termer om hur mycket pengar man skjutit till. Ofta nämner man också hur lite de borgerliga sköt till “när dom hade makten”, eller gör det riktigt ohederligt genom att samtidigt omnämna skattesänkningar som man förövrigt själva stått eller står bakom. När finanskrisen kom var det sannolikt ett smart drag att sänka skatten för att öka konsumtionen; för att i sin tur inte äventyra antalet arbeten. Detta förstod socialdemokratin och hade man själv suttit i regering hade man säkerligen också stimulerat handel, ändå lyfter man fram detta till sina väljare som uppenbart köper det med hull och hår.
Idag erbjuds inga samhällslösningar eller handlingsplan hur man förbättrar den svenska skolan. Istället skjuter man till pengar och hoppas på det bästa. Det duger inte med att utbildningsminister Gustav Fridolin påtalar att “lärarna har världens viktigaste jobb” och att han känner dem. När samhällslösningarna lyser med sin frånvaro förvärrar han med sin passivitet situationen eftersom problemen växer för varje dag som går.