I Sverige är det tydligt att om inte kommunhusen flaggar med prideflaggan finns det grupper och kändisar som vill utmåla det som extremt, men när pride-rörelsen mycket tydligt inte välkomnar högerkrafter tåls det att fråga hur inkluderande den är? Att resonera som att man är emot något bara för att man inte hissar deras flagga på kommunhuset är inte bara cyniskt utan direkt motsägelsefullt. Det skulle nämligen innebära att man är motståndare till praktiskt taget hela världen eftersom att man endast brukar flagga med kommun- parallellt med svenska flaggan. När Prideflaggan tillåts att vaja, vad är det då som säger att Afrosvenskarnas riksförbund eller Muslimska brödraskapet inte ska få möjlighet att flagga för att stå upp för deras politiska idéer?
Att inkludera eller exkludera?
Precis som att alla inte kan gå med i Afrosvenskarnas riksförbund är man inte välkommen till Pride-rörelsen om man har konservativa värderingar. Tycker man att det är viktigt att värna livet (dvs. man ogillar abort), anser att kärnfamiljen består av en man och en kvinna eller delar upp mänskligheten i två kön; anses man av pride-rörelsen sannolikt vara en hatisk person alternativt förtryckare. Förr i tiden handlade inte HBTQ om förtryck utan om skam, därav ordet pride som kom till för att skapa stolthet i en grupp att våga leva som man vill; en kamp som de flesta människor anser både vunnen och helt legitim. Sedan nymarxismens intåg i hela samhället är det idag tydligt att den klassretorik som förr fanns mellan rik och arbetare, hittat in mellan kvinna och man eller HBTQ och straight. Man har nämligen splittrat människor av politiska skäl, där allt utanför vänsterns radikala verklighetsbeskrivning anses oerhört högerextremt.
Kommunhus ska vara fria från exkluderande flaggor
När pride-rörelsen gjort mycket tydligt att en stor grupp av väljarkåren inte är välkomna, bör deras flaggor inte heller pryda offentliga byggnader som ska vara till för alla. När flagan förutom att stå för rätten till egen stolthet också innefattar nymarxistiska idéer, är det tydligt att man inte är en neutral politisk idéorganisation. Därför måste man också betona att även konservativa åsikter ryms i yttrandefriheten, i en demokrati måste man tillåta att det finns två sidor av ett mynt; dvs. att progressiva och konservativa får acceptera att de har olika syn på kärnfamiljens betydelse. Därför ska man av respekt för demokrati inte hissa flaggor offentligt som för fram ett politiskt budskap, man måste nämligen få tycka annorlunda. Däremot är det fullt rimligt att människor bör få hissa vilka flaggor de vill på sin egen tomt, så länge man följer lagboken.
Moderaterna är rädda att förlora väljare på en principiell fråga
Att argumentera som att man är mot något för att man inte hissar en flagga är ett radikalt sätt att betrakta verkligheten. Därför är det sorgligt att Moderaterna i Skåne trycker på Hörbymoderaterna för att återigen hissa prideflaggan, med argumentet att flaggan står för rätten att leva som man vill; när flaggan i praktiken också står för en hel del vänsterpolitiska idéer. Varför är man inte välkommen i pridetåget om man är konservativ och homosexuell, det finns ju garanterat homosexuella i alla svenska partier; så även Sverigedemokraterna. Är det en omöjlig tanke att vara för återvandring och samtidigt älska någon av samma kön?
Det måste vara upp till varje kommun att bestämma vilka flaggor man vill flagga med, grundregeln måste dock handla om att alla i ett kommunhus ska kunna känna sig välkomna. Att få älska vem man vill är självklart för de flesta svenskar, det är inte något som behöver reduceras till en flagga som för många idag dessutom står för progressiva idéer; tvärtom är slaget redan avgjort. Att homosexuella idag misshandlas på öppen gata beror snarare på migrationspolitik från länder där rådande religion eller kultur utdömer dödsstraff för den sortens handlingar eller relationer. Dessa problem löses inte med en regnbågsflagga på ett kommunhus, det löses med en återvandringspolitik för de som inte tolererar svensk lag.