I landet som leds av världens första feministiska regering finner socialstyrelsen det “olämpligt” att gifta pedofiler bor tillsammans med sina brottsoffer. Hur politiskt korrekt kan man vara? Feministisk i all ära, men hur ser man på medmänsklighet? Kan man överhuvudtaget kalla sig feministisk om man låter unga flickor bo tillsammans med sina äkta pedofiler? Dessutom tåls det att fråga vad det är för personer som gifter sig med barn? Oavsett om vi är ett land där fler kulturer än en existerar står lagen över oss alla, och barnen behöver skyddas från övergrepp.
Kulturella skillnader är inga förmildrande omständigheter
På samma sätt som vi inte tolererar att människor svänger höger vid röd signal trots att det är tillåtet i andra länder (vilket i sig är en smart uppfinning då det minskar köer) är det inte någon förmildrande omständighet om länsman stannar någon som kommer från ett land där detta är lagligt. Det är knappast så att boten blir mindre, eftersom vi alla är lika inför lagen. Det faktum att barnäktenskap är tillåtet i vissa delar av världen gör det inte mer rätt, det är pedofili ur svensk juridisk och kulturell syn. Det är knappast att pedofiler bör behandlas annorlunda bara för att man gift sig utomlands, tvärtom kommer man till Sverige med en minderårig fru bör man placeras bakom lås och bom; inte ges fortsatta möjligheter att förgripa sig på sitt äkta barn.
Är Socialstyrelsen en socialstyrelse?
När vi således har en socialstyrelse som under den ledande feministiska regeringen ger ut en folder med glada flickor under namnet “Information till dig som är gift med ett barn”; tåls det att på god grund ifrågasätta ledarskapet på socialstyrelsen samt om den sittande regeringen är kapabel att skilja rätt från fel? Barn ska vara fredade, denna folder kommer varken göra till eller från; utan framstår som ett dåligt smakat skämt. Det är en bisarr tanke att en pedofil som gift sig med ett barn kommer söka sig till socialstyrelsen för råd i sitt s.k. äktenskap, således tåls det att fråga vem som skulle plocka en sån här broschyr?
Regeringen röstade inte för tillkännagivandet mot pedofili
Här i veckan gick sociala medier varmt när det visade sig att alla utom regeringspartierna röstat för ett tillkännagivande kring skärpningar i lagen rörande barnäktenskap. Regeringspartierna menade att de inte röstade för detta tillkännagivande då det blir märkligt att skicka ett tillkännagivande till sig själv, vilket det finns en logisk poäng i. Däremot är det kanske en bättre idé att man för sakens skull ställer sig bakom de tillkännagivanden som riktas mot sig själv för att visa att det finns en samsyn. Man slipper då även resonemang och tvivel hos befolkningen huruvida man stöttar pedofili eller inte; något som inte blir bättre när regeringens myndighet ger ut en folder om tips kring äktenskapet med ett barn.
Hela tanken på att en pedofil ska få en folder, och inte ett fängelsestraff är felaktig; och det måste man vara trygg att kunna säga. Anledningen till att denna typer av frågor kan bli känsliga är att man genom politisk korrekthet börjar känna sympati med gärningsmännen utifrån kulturella skillnader. Att andas ut, hålla på förnuftet; och fråga vart en pedofil hör hemma är det enda man behöver göra. Det enda självklara svaret utifrån svensk lagstiftning är inlåst, den tanken bör således ställas mot socialstyrelsens skrivelse; där man finner att det kan vara “olämpligt” att pedofiler bor ihop med sina brottsoffer.
Det är ett svek och en flathet. Rimligen bör man rikta misstroendevotum mot Socialminister Annika Strandhäll som är ansvarig minister samt kräva avgången av Olivia Wigzell (tidigare S) som är generaldirektör för aktuell myndighet.