Foto: MSB

I dagarna har det kommit rapporter om att vissa bränder kan vara anlagda, bara i Arboga misstänker polisen att hela fjorton bränder anlagts. Är det sant är det tydligt att det finns människor i vårt samhälle som passar på att försöka skada både medmänniskor och egendom i ett för samhället mycket utsatt läge. Det bör kosta många år i fängelse om man i en sådan krissituation att vi behöver hjälp utifrån försöker försvåra hjälparbetet, eller t.o.m. startar egna bränder. En sådan handling bör närmast betraktas som en direkt fientlig krigshandling, det är ingenting annat än terrorism.

Sverige behöver bli duktiga på att utlysa undantagstillstånd
Om krisen kommer, och uppenbart har den gjort det för många människor i Norrland så behöver samhället sluta upp; därför måste vi kunna kräva högre grad av laglydighet. Vi behöver därför lagar som tydligt visar att i en händelse av krig eller kris finns det ingen som helst tolerans mot människor som begår allvarliga lagbrott. Det kan handla om människor som passar på att råna sommarstugor som evakuerats, det kan handla om människor som tänder egna bränder eller på annat sätt skadar samhället. Liknande lagar skulle kunna vara att hastighetsöverträdelser straffas det dubbla vid vägarbeten eftersom man kan utsätta vägarbetare för livsfara. Vi behöver dessutom upprätta en jourdomstol där en ertappad pyroman som gripits under undantagstillstånd snabbt kan få sin dom, för att inte belasta samhället ytterligare; är personen av utländsk härkomst bör permanent utvisning verkställas så fort som möjligt efter dom fallit. Så även om risk för dödsstraff råder i hemlandet, har man den typen av hot över sitt huvud finns det all anledning till att vara laglydig likt ett helgon.

Dubbla straffvärden kan vara en utgångspunkt i diskussionen
En bra utgångspunkt för en lagstiftning kring undantagstillstånd bygger på att den används (dvs. att myndigheterna utlyser detta tillstånd), samt att straffvärdet dubbleras. I fallet med mordbrand är det att betraktas som grovt om det sker inom bebyggelse, många människor kan skadas eller om det handlar om en viktig byggnad. Huruvida skogsbrand lever upp till grovt i sammanhanget är en tolkningsfråga, samt en fråga kring prejudikat (tidigare domar). Är det grovt kan man dömas 6-18 år eller tom livstids fängelse, vilket hade inneburit vad som är populärt i Förenta staterna 2 x livstids fängelse? Är det verkligen en felaktig tanke?

Lex Professor Jerzy Sarneckis diskussion om hårdare straff
Professor Sarnecki är nog den i Sverige som har använt klippkortet till SVT flitigast, där han fört fram tesen att tuffare straff inte minskar brottsligheten. Sarnecki som tidigare varit chef för BRÅ och av regeringen utnämnd professor 1993 har således haft stort inflytande på opinionen, eftersom man ofta kan höra människor som menar att det finns korrelation mellan ökade straffsatser och minskande antal brott. Således är det fullt möjligt att ökade dubblerade straff inte avskräcker fler mordbrännare, däremot kan mycket fortfarande vinnas eftersom en inlåst är pyroman är bättre än någon som rör sig i frihet. Samma resonemang kan självklart föras kring andra typer av brottslingar.

Vad som nu sker är inte acceptabelt, den i höst tillträdande regeringen behöver därför införa tydlighet och ledarskap i krissituationer. Vi behöver införa nolltolerans mot brottslighet vid dessa händelser, där processen hålls kort och att den tilltalande inte tillåts belasta domstolsväsendet utan där förenklade förfaranden kan genomföras utan att tumma på rättssäkerheten. Vi behöver även få till förfaranden där försvarsmaktens fordon kan underställas Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), i händelser av exempelvis civila krissituationer. Dessutom kan det finnas mycket att vinna på att försvarsmaktens personal och materiel utanför hemvärnet bistår på marken för att få stopp på nya mindre bränder, kan man bära en automatkarbin och ryggsäck kan man rimligen bära en vattenslang eller brandspruta. Dessutom är den sortens arbete en bra möjlighet att utveckla samband, samarbete och stab/stridsledning vilket även undertecknad kan vittna om när Amfibiekåren sattes in efter stormen Gudrun 2005.

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook