I en demokrati är det naturligt att vi tycker olika samt uppvisar tolerans mot meningsmotståndare, när debatten är slut går vi sedan till omröstning. I Expressen kunde vi häromdagen läsa att det s.k. “demokratinätverket” Skiftet (som uppenbart lobbar auktoritär ideologi) vill begränsa Sverigedemokrater och liknande gruppers aktivitet på Facebook. Att Sverigedemokraterna vuxit eller att Donald Trump vunnit beror inte på vare sig Facebook, Ryssland eller andra dimridåer som sprids; utan på att man varit oerhört skicklig på att driva frågor som många väljare ur snittet “vanligt folk” uppfattar som problem.
Trump och Sverigedemokraternas valframgångar
I USA har debatten handlat om att man historiskt genom frihandel flyttat mycket fabriker till låglöneländer som Mexiko, varav arbetarna “blue collars” blivit arbetslösa; där Trump gått till val på att återstarta fabrikerna genom protektionism. Sverigedemokraterna har lyft invandringsfrågan och vågat diskutera konsekvenser av att Sveriges migrationsproblem, något som är kännbart för många människor runt om i vårt land. Mot båda dessa har man talat HBTQ, frihandel, socioekonomiska faktorer och jämställdhet; ämnen som många har haft svårt att identifiera sig med. Till skillnad från många andra väljargrupper är det nog få som röstar på dessa alternativ utan att veta vad man gör, dvs. man är påläst och syftet med rösten handlar om att man efterfrågar konkret förändring på ett kännbart problem.
Nätjättarna och riktad reklam
Det är viktigt att man inte underskattar dessa företag, nätjättarna har via sina algoritmer stor makt. Annonser på Facebook skapar däremot inte troll, tvärtom handlar det om att människor uppmärksammats på aktuella problem. Hade det varit så att politiska annonser haft fel hade människor genomskådat det lika lätt som att migrationsproblemen bygger på socioekonomiska faktorer. Därför har kandidater som Hillary och Stefan större problem för att människor som råkat illa ut för den fantastiska globalismen, knappast skulle attraheras av de förklaringsmodeller dessa erbjuder; oberoende av hur många minoriteter dessa kan nämna under ett tal. Faktum är att båda till stor del representerar rörelser som genom att negligera problem, polariserat och stigmatiserat samhället eftersom det länge varit svårt att hantera dem. Att i det läget ge sig på nätjättarna gör att man missar poängen, dessa partier erbjuder inte väljargrupperna relevanta lösningar på aktuella problem; istället står man och orerar om “utmaningar” när människor samtidigt körs ihjäl av en lastbil på en av Stockholms mest trafikerade gågator.
Bli relevant eller röstas bort
Dagens politiska samhällsklimat är tuffare än tidigare men social media har gjort att folket i högre grad kunnat sätta sig in i aktuella frågor, och haft ett forum att kommunicera med likasinnade. Många människor som röstat på Socialdemokraterna tror exempelvis att man genom dem fått den bästa vården, varav inbitna gråsossar har blockerat både brister i deras politik men också aldrig kommit i kontakt med personer som kunnat ge dem motargument. Således har politiken kunnat beskrivas som något som kunnat liknas vid en skyddad verkstad, något som numera är en omöjlighet med sociala medier eftersom politiken flyttat in kring köksbordet hos vanligt folk. Det i sin tur har gjort att det krävs genomtänkta förslag och duktiga ledare för att vinna väljare efter konkurrensen är tuffare då folket blivit mer politiskt medvetet. När man då kopplar detta mot Sverigedemokraternas närvaro på Facebook blir det oroande eftersom dessa gör de andra partier misslyckas med; på ett klassiskt demokratiskt vis bildar de opinion för sina idéer. De får inte folk med sig för att de sprider hat, de får folk med sig för att de är oerhört konkreta och lägger förslag medans andra talar om “En hoppfull framtid för Sverige” (M:s nya mantra), “En finansminister måste kunna fatta tuffa beslut” eller visar upp bilder där man sitter och skrattar på bild efter bild. Hur många väljare attraheras av budskap som är helt innehållslösa när problemen ökar i samhället?
Desto mer problem ett samhälle har desto lättare är det att vinna politisk mark för sina idéer, eftersom man således kan lägga förslag som löser människors lidanden. Motsatsen dvs. att ett land är mycket perfekt på alla sätt och vis borde göra det svårare att ta sig fram, eftersom konkurrensen om att hitta ett bra förslag är svårare. När man då tycks tro likt det s.k. “demokratinätverket” Skiftet att lösningen är att plocka bort de aktörer som har åsikter man inte håller med om, då är man lika mycket demokratinätverk som Den tyska “demokratiska” republiken (informellt kallat Östtyskland). Vad Skiftet skulle argumentera för om de vore demokrater är vikten av en saklig diskussion och allas möjlighet att kunna yttra sina åsikter, tyvärr tycks Sverige nu vara på väg åt fel håll. Vad som är mest oroande är att maktens partier nu går fram likt “demokratinätverket” Skiftet, där man istället för att öppna upp för debatt vill strypa delar av tryckfriheten och yttrandefriheten, samt licensiera vilka som är journalister och inte. En utveckling som mycket väl kan få den politiska pendeln att svänga i vårt land, svenska folket efterfrågar inte att bli begränsade vare sig i sociala medier eller vad man får säga eller skriva. Svenska folket efterfrågar riktiga politiska reformer och partier som inte pratar goja utan erbjuder människor lösningar på de problem de upplever; inte fler möjligheter att sopa dessa under mattan.