Hur mycket idioti kan vi medborgare acceptera? Frågan är kanske ställd till sin spets men är i fallet helt befogad. Det finns nog inte en enda medborgare i landet som numera inte känner en oro kring vad som sker med polisen. Hur är det möjligt att en regionpolischef rekryteras från skatteverket och inte från polisen, där sedan vederbörande anställer två polismästare; den ena från lantmäteriet och den andra från skatteverket?
Vikten av erfarenhet och trovärdighet
Hur många skulle sätta sig i ett flygplan om “befälhavaren” aldrig tagit en flyglektion utan istället gjort ett bra arbete som “befälhavare” på arbetsförmedlingen? Liknelsen är helt befogad eftersom vi uppenbarligen accepterar att rikspolischefen, regionpolischefer och polismästare rekryteras utan erfarenhet hur man ens upprättar en anmälan. Istället får vi personer som låter miljoner gå till PR-bolag för marknadsföring, jobb med verksamhetsutveckling, normer eller diverse tygband. Det finns nog inte en medborgare i landet som tycker polisen prioriterar rätt, polisen borde istället fokusera på sin kärnuppgift dvs. att klara upp brott och skydda medborgarna. Om brottsligheten inte längre är ett problem finns det kanske utrymme för verksamhetsutveckling, organisationsscheman och public relations. Dagens verklighet kräver riktiga poliser, inte diverse civilister med fina uniformer. Den typen av kvotering, har vi för övrigt sett förr i Sverige, Regalskeppet Kronan hade t.ex. befälhavare utan marin erfarenhet; regalskeppet gick för övrigt under när man självantände ammunitionsförrådet strax innan slaget vid Ölands södra udde skulle börja… (se gärna Lorentz Creutz den äldre)
Varför sitter chefer som saknar förtroende i “krismöten” istället för att avgå?
Under året har 3 poliser om dagen lämnat sitt yrke pga. det s.k. “missnöjet” (ett missbrukat ord) inom kåren. När Polisförbundet i Syd kräver sin regionchefs avgång i pressen borde man inse att man misslyckats. Det naturliga är att man ställer sin plats till förfogande om man i en så pass viktig samhällsuppgift som hög polischef saknar facket, medarbetarna och medborgarnas förtroende. Förtroende tar år att bygga upp, men går fort att rasera därför är det oerhört naivt (för att inte tala om korkat…) att tro att man ska kunna verka i sin position om förtroendet inte är intakt. När chefsåklagare i Malmö menar på att “polisens brottsutredningar går mot kollaps” är detta fullständigt oacceptabelt och bör få regeringen att agera. Det utbredda kamaraderi där man uppenbarligen låter partikamraten och polischefen Eliasson sitta kvar skadar polisen.
Lex Generaldirektör Angeles Bermudez Svankvist
Mönstret med personer som får toppjobb i sektorer de inte vet ett skvatt om pga. att de påstås vara goda ledare är en mycket skadlig och utbredd kultur i Sverige. Det borde vara direkt diskvalificerande att outsourca och låta externa företag sköta rekryteringsprocessen till viktiga samhällspositioner. Kan man inte själv avgöra om personen är lämplig är det nog dags att fundera över sin egen position (men vilken s.k. “beslutsfattare” gör det?). Fundera över hur följande karriärsteg ens är möjliga (sätt dig gärna ner innan du läser vidare och frigör utrymmet runt dig så du fritt kan skaka på huvudet). En utbildad tandläkare blir VD för en ögonklinik, en ögonklinik VD blir generaldirektör för Arbetsförmedlingen, en generaldirektör för Arbetsförmedlingen blir ny “verksamhetsutvecklare” på Migrationsverket och ska göra “asylsökandes väntan meningsfull”. Rannsaka sedan dig själv varför Arbetsförmedlingen inte fungerar, och om du som läsare känner förtroende om att Migrationsverket kommer lyckas med sin uppgift. Den tidigare generaldirektören har för övrigt skrivit en bok som heter “management by love”, vilket står i stark kontrast till den stränga kultur som uppstod under hennes ledarskap där medarbetarna fotades om de kom med kritik. Men det är klart… en så pass mångsidig utbildning som tandläkare inkluderar väl både ögonkirurgi, arbetsförmedling och handläggning av migrationsärenden… (ironi).
Politiker talar ofta om att meningsmotståndare är missnöjda, och det är kanske inte så konstigt när vi rekryterar chefer utan erfarenhet. Kanske handlar det egentligen om att folket efterfrågar kompetenta företrädare istället för att de “uttrycker ett missnöje”? Exempelvis har vi en näringsminister som aldrig haft en anställning än mindre sett ett styrelserum, en sjukvårdsminister som aldrig arbetat med sjukvård, polischefer som aldrig upprättat en anmälan eller haffat en bov, en lärare som arbetsmarknadsminister som skapar 125 st traineeplatser istället för utlovade 25 000. Tiden är kommen för att man riktar misstroendevotum till de som inte klarar av sina arbetsuppgifter, förslagsvis börjar man uppifrån och arbetar sig sedan nedåt från regering till myndigheter.