Vad som såg ut att bli en enkel seger för Erik Ullenhag har visat sig vara allt annat. Frågan kring partiledare i Liberalerna handlar inte bara om vilken person partiet ska ha som galjonsfigur, utan vilken politisk inriktning de ska ta. Det är också en kamp om makt, där positioner står på spel. För Nylander som är ett av partiets vänsterkandidater handlar det om hans personliga politiska överlevnad, vinner Sabuni kan han hälsa hem till positionen som gruppledare och konkret inflytande kring partiets politik.
Nylanders CV har det man föraktar mest hos politiker
Nylander är idag ordförande i kulturutskottet, och är likt många av hans företrädare någon som inte ger sken av att vara konstnärlig överhuvudtaget. Undertecknad lyrisk tenor kan fråga sig om han ens sett ett operahus eller kan skilja Bach från Mozart? Hans yrkeserfarenhet handlar enligt riksdagens hemsida att han som 23-åring drivit företag under samma 3 år som Bildt var statsminister, för att sedan under 1994 arbeta som “regionchef”. Därefter har han varit politiker, och är mest känd som ordförande för gruppen som tagit fram partiprogrammet. Precis som många andra politiker ger Nylanders CV intrycket av att aldrig haft ett riktigt jobb (förutom några månader under 94), någon som i hög grad saknar kontakt med verkligheten; utan lever i en relativt skyddad värld. En medlem av den politiska adeln som ägnat de senaste decennierna att skruva upp sina egna löner och prata om minoriteternas rättigheter.
Makten förde partiet vänsterut
Blickar man tillbaka till Leijonborgs tid gick partiet fram för att man ville driva en tuffare migrationspolitik med exempelvis språktester, det var tiden innan åsiktskorridoren i Sverige blev mycket auktoritär. Man skulle kunna kalla utvecklingen “Vem förnekar verkligheten mest för att inte uppfattas som Sverigedemokrat?”. Samma krafter fick partiet att svika alla sina vallöften om en borgerlig regering, vilket omöjliggjorde major Björklunds fortsatta partiledarskap; men att hjälpa socialist(demokrat)erna till makten kan visa sig vara tacksamt om man vill bli ambassadör som Ullenhag eller framtida landshövding. Är man del av värdegemenskapen vänsterut, kan man vinna mycket som politisk adelsman.
Revolutionären Sabuni
För en person som Nylander är Sabuni därför ett stort problem, hon tillhör nämligen gruppen som sätter sin egen stolthet framför makten. Den typen av personer ger uttryck för vad de tror på, det vanligt folk uppfattar som sanning; även om det innebär att man tar en risk. Dessa kandidater, personer som utstrålar hederlighet; uppskattar många människor. Samma personliga egenskap har gjort Jimmie Åkesson till en mycket populär politiker, eftersom deras orädda uppfattningar speglar vad många talar om kring köksbordet. Därför omöjliggjorde sig Sabuni i regeringen Reinfeldt eftersom hon inte instämde i kören om att migrationspolitiken var så fantastisk som Björklund och Reinfeldt gjorde gällande. Därför åkte hon ut. Sabuni som hela tiden velat göra upp högerut (istället för att som idag bli ett stödparti till vänstern) vinner nu distrikt efter distrikt. Vinsterna visar hur splittringen i partiet ser ut, partiets gräsrötter vill ha Sabuni och återanslutning till vad som en gång kallades Alliansen; medans ombud och partiledning tillhör den grupp som sätter personliga makten och framtida utnämningar framför både heder och integritet (det vi kallar maktokrater) dvs. velat bibehålla regeringen Löfven.
Vi borde alla inse hur skrattretande Nylanders kandidatur var för att bli ny Folkpartiledare, en svag retoriker som smädar sina motståndare istället för att argumentera med dem; säkerligen är han dock en fantastisk människa att grilla korv med en regnig höstdag. En sann vän som vänder korvarna åt sina vänner för att de inte ska bli brända. När hans distrikt Skåne nu ställer sig bakom Sabuni, borde ingen vara förvånad att Nylander konspirerar; så beter sig politiker som vill ha makt. Hur patetisk är man och vad har man för syn på demokrati om man som gruppledare uppmanar ombuden att rösta mot sina medlemmars vilja? Sabuni kan dra en hel del röster, framförallt från invandrare som idag röstar på Socialdemokratin för bidrag. Hon är en stark och vacker kvinna som går sin egen väg, som uppenbart har helt andra uppfattningar än sin radikale bror Kitimbwa från Afrosvenskarnas riksförbund. Faktum är att Socialdemokratin har tappat arbetarklassen, deras starkaste fästen finns idag i miljonområdena pga. människor som är beroende av staten och bidrag; spelar Sabuni sina kort rätt kan Socialdemokratin klappa ihop fullständigt. Den utvecklingen vore bra för det finns inget parti som berövat Sverige så mycket välfärd som Socialist(demokrat)erna.