Det är nog många som tycker att en minskad arbetsvecka låter lockande eftersom de allra flesta värderar sin fritid. Sett ur ett makroekonomiskt perspektiv är det ett dåligt förslag, där man riskerar att sätta krokben på svensk industri. En minskad arbetsvecka om 5 timmar är en egentligen en reallöneökning om 12,5 % på en 40 timmarsvecka, där företagens personalkostnader således skulle öka. När den genomsnittliga vinsten i svenska bolag år 2021 låg på 5,5 % måste man begripa att företagens vinster inte är oändliga, utan sett ur ett större perspektiv begränsade. Även om Socialdemokraternas utspel säkerligen är ett spel för gallerierna, där man endast försöker locka väljare genom att lägga fram orealistisk politik; är det knappast troligt att en sådan reform hade minskat arbetslösheten. Det är snarare troligt att den skulle öka.
Vad gör ett företag när kostnaderna stiger?
Företag är precis som människor rationella, när kostnaderna ökar så måste man antingen öka intäkterna eller försöka minska kostnaderna. När kostnaderna alltså stiger, samtidigt som antalet produktionstimmar minskar påstår alltså Socialdemokraterna att en utvilad person arbetar effektivare. Även om det säkert finns någon som skulle kunna öka sin produktion under de sju kvarvarande timmarna, är det högst troligt att i de allra flesta fall skulle effektiviteten och mängden utfört arbete minska; där kostnaderna såldes skulle stiga relativt per arbetad timme (eller byggd produkt). Sedan skulle man få samma debatt om några år igen, där samma socialister påstod att man skulle öka sin marginalnytta ännu mer om man är ledig ytterligare en timme. Drar man den icke existerande logiken till sin spets, borde alltså en timme effektivt arbete vara mer värt än 8 om man är ledig de andra 7; vilket de flesta begriper inte är sant. Det är därför troligare att företagen skulle minska sina personalkostnader, genom att helt enkelt minska sin personalstyrka; vilket alltså skulle öka arbetslösheten. Det skulle säkerligen också öka svårigheten att bli anställd, eftersom priset för varje arbetad timme skulle öka. Makroekonomiskt skulle vi således befinna oss i ett sämre läge, med ökad arbetslöshet och stigande kostnader och inflation; något som på ekonomispråk kallas stagflation (vilket är oerhört farligt).
Det är lätt att vara generös med andras pengar
Socialister har i alla tider gjort slut på andras pengar, och anklagat de som inte vill betala höga skatter för giriga. Konstigt nog är det ingen som ställer frågan vem som är mest girig, den som gör anspråk på andras pengar eller den som är rädd om de pengar man tjänat på arbete? När Annika Strandhäll (S) därför går ut och säger att det är dags att minska arbetstiden (dvs. öka realkostnaderna på arbetskraft) är det ett klassiskt exempel på socialism, dvs. man framstår som god fast på andras bekostnad. En mer hederlig utgångspunkt hade varit att själva stå för kostnaden, dvs. att den som vill arbeta mindre kan få en kompensation från Socialdemokraternas fantastiska lotteri eller att man helt enkelt skulle tillåtas gå ner i arbetstid men då också få sänkt lön; dvs. att kostnaderna inte hamnar på någon annan.
Sverige behöver fler arbetade timmar – inte färre
Om Sverige ska vara konkurrenskraftigt och intressant för företag att investera i, måste vi vara attraktiva för utländska företag. De vill nämligen precis som vilken aktiesparare som helst göra vinst på sin investering, att därför tro att en minskad vinstmarginal (pga. kraftigt ökad personalkostnad) skulle vara positivt för investeringar är inte bara helt fel utan oerhört naivt. Sverige är inte någon isolerad ö, utan är precis som många andra länder beroende av affärer från utlandet för att ha en god välfärd. Vi är beroende av att våra exportföretag säljer saker, och att våra fabriker är rullande så människor har arbeten att gå till. Skulle priserna på svenska varor således stiga med 12,5 % dvs. att man lägger den ökade produktionskostnaden (man måste ha personal för att kunna producera) på företagets kunder istället för på vinsten; är det troligt att det påverkar exporten negativt då utländska företag istället köper danskt till lägre pris. Det är nämligen tydligt att när svenska kronan är lågt värderad ökar exporten, eftersom det då är rea-pris på svenska varor; och vice versa vid hög kronkurs.
Socialdemokraternas idé om sänkt arbetstid skulle möjligtvis kunna fungera i ett stängt kommunistiskt land som inte handlar med sin omvärld, men vilken vettig och mentalt frisk människa vill bo och leva så? Så ser åtminstone inte Sverige ut. När vårdköerna dessutom är långa, och regioner redan har stora underskott; är Socialdemokraternas idé en farlig väg att gå. Sverige behöver alltså fler arbetade timmar för att lösa vårdköer, där uppenbart befolkningen vuxit (läs invandrat) mer än antalet skattebetalare; vilket skapat problem när trycket ökat på välfärden. Socialdemokraternas förslag skulle således kunna bli nådastöten mot den redan ansträngda välfärden som vi känner den idag, man spelar således ett mycket farligt spel när man lyfter den här typen av idéer för att kortsiktigt vinna röster. Sverige bör inte gå i Venezuelas riktning, snarare borde vi anamma idéer hos framgångsrika länder som går väldigt bra.