Därför är feminismen en extrem rörelse 2025

Det är inte konstigt att feminismen minskar idag för det anses extremt, de flesta har nämligen inte förstått den ideologiska fint som skett inom det som idag kallas ”feminism”. En fint som också skett inom många andra rörelser som exempelvis pride-rörelsen, begreppen har nämligen kidnappats av de mest radikala av socialister. För att förstå hur detta gått till behöver man förstå skillnaden mellan två begrepp, jämlikhet och jämställdhet. Begrepp som idag används slentrianmässigt av många politiker och debattörer, där många på ledarsidor som påstår sig arbeta ideologiskt inte läst på. Begriper man skillnaden på dessa begrepp förstår man också varför många tidigare rättfärdiga kamper idag är mycket extrema.

Vad är Jämlikhet respektive Jämställdhet?

Det enklaste svaret är att båda två är mått på rättvisa, om än från olika perspektiv. Vill man göra det så enkelt som möjligt kan vi tänka på Vasaloppet som nyligen avslutades. Jämlikhet handlar om att alla ska ha samma möjlighet att starta loppet. En jämlik reform som införts är att kvinnor nu får tävla, vilket inte var möjligt tills år 1981. Idag är lägsta ålder 16 år förutsatt att man fyller 17 samma år, en jämlik reform hade således kunnat vara att man istället sänkt åldern till 15 år för att fler ska kunna tävla.  Jämställdhet tar istället fokus på att utjämna resultatet, där man gör gällande att alla ska ha medalj oavsett tidsplacering eller oavsett om man kommer i mål eftersom det påstås vara en orättvisa då alla kanske inte hinner i mål. Vi kan se samma resonemang kring betyg, eller läxor där alla inte kan plugga hemma. Här finns alltså en ideologisk skillnad där högersympatisörer tar fokus på jämlikhet medans socialister argumenterar för jämställdhet. På engelska är dessa begrepp enklare att skilja eftersom man pratar om Equality of opportunity (Jämlilhet) vs. Equality of outcome (Jämställdhet).

Hur är dessa begrepp applicerbart på feminismen som rörelse?

Blickar man historiskt tillbaka på de feminister som förändrade världen och slogs för kvinnors rättigheter från mitten på 1800-talet till ca 1920 fokuserade dessa helt på det som kallas jämlikhet. Det handlade om rätten att få rösta, utbilda sig, arbeta, skilja sig, ta värvning med mera. Även om dessa kvinnor inte ansågs höger med dåtidens mått då den tidens politik handlade om att vara konservativ (ha det som vi har det) eller vara progressiv (kräva förändring), skulle vi idag placera dessa på en högerskala eftersom det faktiskt var individuell frihet man slogs för. Från dagens vänster ser man det inte på det sättet, eftersom det inte var högern som drev idéerna i Sverige. Det kan göra det lite rörigt.

Dagens feministiska rörelse drivs istället helt utifrån jämställdhet, dvs. att man från politiskt vänsterhåll målar upp orättvisor om inte utfallen är lika. Något som är väldigt verkligt för de som faller offer för denna typ av argumentation, det är nämligen lätt att tro att man är felfördelad om man inte får ett jobb eller lyckas med det man tänkt sig. Det betyder dock inte att den egna slutsatsen är korrekt, det kan nämligen finnas omständigheter man inte känner till (som att någon studerat mycket mer och fick jobbet pga det). En jämställd tanke är exempelvis att alla styrelser ska vara jämt könsfördelade, eller att en utbildning ska ha x antal platser för kvinnor och män. I många fall tar detta synsätt strid mot det som kallas meritokrati, dvs. att den mest meriterade får ett jobb (en jämlik tanke) eller kommer in på en utbildning; eftersom man istället anser att genusuppdelning är ett bättre mått på rättvisa (en jämställd tanke). En farlig utveckling, då man som patient vill ha den bästa läkaren, eller passagerare den bästa flygkaptenen snarare än någon som kom in för man hade rätt könskromosom (oavsett kön).

Feminismen är inte ensam att utsättas för ideologisk kidnappning

Tittar man på HBT-rörelsen handlade den också länge om jämlik kamp, dvs. att ha samma rättigheter som heterosexuella personer. Där en av de senaste jämlika reformerna handlat om att rätten att kunna gifta sig vilket trädde i kraft 2009, eller att man tog bort sjukdomsstämpeln 1979. Under denna jämlika kamp tog man begreppet ”pride” där man själva ville att homosexuella stolt skulle våga gå ut och visa vilka man var istället för att skämmas och leva i den s.k. garderoben. Sedan socialisterna flyttat HBT-rörelsen från jämlikhet till att handla om jämställdhet med dess redskap ”inkludering” har man istället klätt många i offerkoftor och tutat i dessa att de är diskriminerade om man inte får jobbet man sökt då man påstått att det har med läggningen att göra. Priderörelsen har alltså i väsentlig grad idémässigt flyttats från pride till victim, där socialisterna (om man röstar på dem) anser sig ha svaren på att inkludera dem. Nuförtiden har också HBT-alfabetet växt där det nu finns många nya bokstäver, där det är svårt att svara på hur många det är då det tycks öka hela tiden och ingen riktigt vet vilket antal som är gällande just nu. Rimligen är det enklaste svaret att vi inte behöver ett HBT-alfabet utan att alla människor i Sverige lyder under samma lagbok, och att man ska vara stolt över den man är oavsett hur man ser ut eller vem man vill vara tillsammans med.

Backar vi historien hundra år stod den politiska kampen mellan arbetare och fabrikör, där vänstern gjorde gällande att fabrikören förtryckte sina anställda. En retorik som idag är mycket främmande, chefen är nämligen 2025 en trevlig prick man gärna går på after work med. Socialisterna har således bytt taktik, där man använder samma retorik att så länge det inte råder fullständig jämställdhet är det en orättvisa; där socialisten ständigt är den som ska komma till rätta med denna orättvisa om man ger dem makt. En lögn som lurat många miljoner människor. Har de någon gång lyckats med mer än flytta viktiga beslut från vanligt folk? Gissningsvis är idag Kuba världens mest jämställda land där alla tjänar ca 200 kr per månad oavsett vad man ägnar sig åt. Ska man summera vad som skett handlar det alltså om att feminismen och andra grupper i samhället haft en initial jämlik frihetlig kamp om att bli behandlade lika inför lagen, där socialister sedan kidnappat dessa begrepp och flyttat över kampen till sin planhalva jämställdhet genom att få personer att känna sig som offer. Ordet är fortfarande ”feminism” men dess innebörd har helt förändrats. Det är således ett sundhetstecken att fler och fler unga kvinnor är kritiska över feminismen som rörelse som de uppfattar extrem, för det är inte längre frihetsreformer som diskuteras; utan att staten genom styrande maktfullkomliga socialister ska lösa fiktiva orättvisor dessa (ondskefullt) hittat på och vilselett miljoner människor.